Blogginlägg

60: #21. THE MOVE (1966-1969)

Från vänster: Bev Bevan, trummor och sång, Carl Wayne, sång och gitarr, Trevor Burton, bas och sång, och Roy Wood, sång, gitarr och keyboards.

THE MOVES Topp 3:

1. Blackberry way (1968)
2. Night of fear (1966)
3. Fire brigade (1968)

EFTER DEN FULLSTÄNDIGA LIVERPOOL-EXPLOSIONEN i 60-talets inledning var det dukat och klart att den oerhört kreativa musikutvecklingen i Birmingham skulle ta vid några år senare. Några av de första framgångsrika namnen i den vågen blev Jimmy Powell, The Rockin' Berries och The Moody Blues. Medlemmarna i bandet som i februari 1966 bildades och fick namnet The Move, från just Birmingham, hade också en stor men anonym erfarenhet från stadens rika musikliv.
   Bandets store profil, gitarrist, sÃ¥ngare och lÃ¥tskrivare Roy Wood spelade redan 1963 i Gerry Levene & the Avengers och var sedan med i Mike Sheridan & the Nightriders fram till mÃ¥naden innan The Move uppstod. Tre medlemmar kom frÃ¥n Carl Wayne & the Vikings, sÃ¥ngaren Wayne själv, trummisen Bev Bevan och basisten Ace Kefford, medan gitarristen Trevor Burton hade spelat med Danny King & the Mayfair Set.
   The Moves tidiga repertoar var soul och r&b utan att nÃ¥got hände. Bandets manager Tony Secunda, en av Englands mÃ¥nga färgstarka managers vid den här tidpunkten, övertalade bandet att satsa pÃ¥ tuffare pop, nÃ¥got som kom att jämföras med The Who. Första singeln "Night of fear" blev ett underbart genombrott, tvÃ¥a i England men det skulle dröja ett drygt Ã¥r innan The Move hamnade pÃ¥ svenska Tio i Topp.
   Soundet och den spektakulära produktionen var Denny Cordells verk. Cordell hade nÃ¥gra Ã¥r tidigare etablerat sig som producent pÃ¥ skivbolaget Island men som fristÃ¥ende hade han gjort nÃ¥gra framgÃ¥ngsrika produktioner Ã¥t The Moody Blues och Georgie Fame. Cordell skulle nÃ¥got Ã¥r senare betyda lika mycket för Procol Harums karriär. Roy Wood, som skrev den mäktiga "Night of fear", hade lÃ¥nat nÃ¥gra riff i basgÃ¥ngen frÃ¥n Tjajkovskijs "1812 Overture" och just influenser frÃ¥n klassisk musik skulle spela en stor roll i Woods karriär när han bildade Electric Light Orchestra pÃ¥ 70-talet.
   FramgÃ¥ngarna för gruppen, , bÃ¥de musikaliskt och kommersiellt, fortsatte under 1967 och i den psykedeliska flower power-erans spÃ¥r skrev Wood fantastiska poplÃ¥tar med singeltitlar som "I can hear the grass grow" och "Flowers in the rain".

THE MOVE VAR EN UTPRÄGLAD SINGELGRUPP, gjorde bara ett album "Move" (1968) på fyra år, och följde snabbt upp sina succésinglar med nya fantastiska Roy Wood-skrivna låtar. 1967 blev 1968 och det drog en rock'n'roll-revival-våg över världen på våren och Wood har under hela sin karriär visat lite förkärlek för 50-talets rockrytmer. Från sin tidiga fascination av Eddie Cochran (covers av "Weekend" och "Something else" fanns med i gruppens repertoar) via Little Richard/Larry Williams-pastischen på Move-singeln "California man" (1972) till hela Wizzard-albumet "Introducing Eddy and the Falcons" (1974).
   Därför var det inte sÃ¥ överraskande när Wood och Move vÃ¥ren 1968 följde i spÃ¥ren efter exempelvis Beatles rockpianohamrande singel "Lady Madonna" och spelade in sin egen rock'n'roll-klassiker, "Fire brigade". Där gitarren hämtat sitt sound frÃ¥n Duane Eddy för att understryka influenserna.
   SÃ¥ngaren Wayne hade en märklig roll i bandet. Han var ingen ledare, det var Wood som var den kreativa kraften, och frÃ¥n "Fire brigade" var det ocksÃ¥ Wood som tog över huvudansvaret vid mikrofonen.
   Efter fyra singlar, fyra hits (ingen lÃ¥t sämre än pÃ¥ plats 5), var Move under 1967-68 en av Englands mest framgÃ¥ngsrika grupper. DÃ¥ kommer det fatala och väldigt oförutsägbara magplasket som ett brev pÃ¥ posten. "Wild tiger woman", ännu en starkt rock'n'roll-kryddad lÃ¥t och produktion, missade listorna totalt överallt och det svajade till ordentligt i gruppens nu bristande självförtroende. Bandmedlemmarna lovade sig själva att lägga av om nästa singel ocksÃ¥ floppade.
   Eftersom popbranschen inte följer nÃ¥gra givna regler och förutbestämda lagar skulle Moves nästa singel, "Blackberry way", bli deras allra största höjdpunkt, bÃ¥de musikaliskt och kommersiellt. Fram till den singeln hade Denny Cordell ansvarat för allt The Move hade spelat in men plötsligt satt Rolling Stones-producenten Jimmy Miller i den rollen. Cordell var vid tillfället upptagen av en skivinspelning med Joe Cocker och lämnade över ansvaret till kompisen Miller som tackade för förtroendet med en förstaplats i England.
   Gruppen hann med en singel till, poppiga "Curly", innan 60-talet blev 70-tal. Ã…terigen med Roy Wood i förarsätet och nu tackade Carl Wayne för sig och lämnade gruppen för att i fortsättningen uppträda i kabarévärlden...

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.