Blogginlägg

Live At Heart: tredje kvällen forts.

Foto: Olle UnengeBlack River String Band med Tullamore-brödernas Kajsa Zetterlund som tillfällig medlem. Övriga medlemmar från vänster: Anton Magnusson, dobro, Simon Nyberg, gitarr, Erling Bronsberg, banjo och sång, och Philip Jorstig, bas.



Sara Nordenberg med ett fantastiskt band bakom sig. Här tillsammans med Clas Olofsson.




Tullamore Brothers på Stora Hotellet. Hela bandet, Kajsa i högform och gästande Richard Lindgren.


Bilder: Anders ErkmanEllen Sundberg med band imponerade på Live At Heart-festivalen

Jag avbröt min regelbundna rapportering från Live At Heart tidigt i fredagskväll med att berätta om den halvofficiella trädgårdsspelningen på Skolgatan. Kan nu även visa ytterligare en bild från Anders Larsens arrangemang i sin trädgård (se ovan). Där har Black River String Band, som uppträdde tillsammans med Tullamore Brothers, fått en tillfällig medlem i Kajsa Zetterlund, tillfälligt inlånad från just Tullamore-bröderna.
   I samband med det här arrangemanget kom även Richard Lindgren pÃ¥ besök och kunde överlämna (se bild till höger)ett rykande färskt exemplar till mig av sitt nya album "Driftwood (The 309 sessions)". Skivan smygsläpps under Live At Heart-festivalen men kommer officiellt först i slutet pÃ¥ september.
   BÃ¥da banden följde varandra sedan upp till Stora Hotellets festsal där de skulle spela senare pÃ¥ kvällen. I denna fina lokal med ljuskronor och högt i tak blev konsertljudet inte bra och jag fÃ¥r vara glad att jag sÃ¥g banden pÃ¥ ett naturligt sätt i en trädgÃ¥rd.
   Innan Stora Hotellet cyklade vi till StadsträdgÃ¥rden där Sara Nordenberg uppträdde tillsammans med Örebrokillarna Clas Olofsson, alla stränginstrument, Fredrik Landh, bas, och Mikael Dahlén, trummor, plus pianisten Peter Hallström som för övrigt skulle göra ett eget set i samma lokal (som vi missade) direkt efter Sara.
   Ã„nnu en fläckfri insats frÃ¥n detta underbara kompband, som äntligen fick en respektabel presentation, som sammanlagt spelade i fem olika konstellationer under Live At Heart.
   Det var materialet frÃ¥n Saras album "Mine" som stod i centrum den här kvällen. FrÃ¥n jazzigt till popinfluerat och ibland nästan hitmässigt som i helt underbara "Sweet refrain".
   Black River String Band, som jag recenserade i Nerikes Allehanda (här), följdes naturligt av Tullamore Brothers pÃ¥ Stora Hotellets scen. I sedvanlig ordning bjöd de pÃ¥ en mängd gamla traditionella irländska folklÃ¥tar och när allt började bli en upprepning av alla deras tidigare konserter kom en stor och oväntad överraskning.
   Upp pÃ¥ scen steg Richard Lindgren frÃ¥n Malmö och sjöng sin egen irländska visa "Guinness song", en lÃ¥t hämtad frÃ¥n ovannämnda nya album med Richard, tillsammans med bandet. En allsÃ¥ngslÃ¥t redan första gÃ¥ngen man hör den. Samtidigt serverades det Guinness till alla gruppmedlemmarna direkt frÃ¥n baren pÃ¥ Bishop's Arms.
   Efter Storan for vi till Teatercaféet och den första av tvÃ¥ Rootsy-kvällar där skivbolaget frÃ¥n Malmö med HÃ¥kan Olsson i spetsen presenterade sina artister. Av naturliga skäl missade vi kvällens inledning och kom lagom till de albumdebuterande artisterna Slow Fox och Ellen Sundberg.
   PÃ¥ skivan "Like the birds" omger sig Sofia Henricsson, som ÄR Slow Fox, med ett omsorgsfullt kompband men pÃ¥ scen var det huvudsakligen bara hon pÃ¥ gitarr och sÃ¥ng och hennes syster Fanny pÃ¥ mandolin och sÃ¥ng. DÃ¥ kläddes alla hennes sÃ¥nger, som pÃ¥ skiva i mina öron blir lite för arrangerade, av och blev till en hänförande enhet. Lägg där till den totala naturligheten i mellansnack och presentation och det svenska folket kan fÃ¥ en ny idol.
   I nÃ¥gra lÃ¥tar fick flickorna, som för övrigt sÃ¥g ut som hämtade frÃ¥n det oskuldsfulla 60-talet, hjälp av Ellen Sundbergs band och dÃ¥ kanske det blev lite väl tungt i arrangemangen.
   Albummaterialet dominerade givetvis men flickorna passade ocksÃ¥ pÃ¥ att framföra en lÃ¥t som inte kom med pÃ¥ skivan, "She feels sorry", för att den inte passade in i helheten. Men pÃ¥ konserten blev det nästan en av höjdpunkterna. Syster Fanny visade att man inte behöver vara en virtuos som Clas Olofsson för att kunna spela känsliga toner pÃ¥ mandolinen.
   Jämtländskan Ellen Sundberg efterträdde Slow Fox pÃ¥ Rootsy-scenen. Med ett charmigt norrländskt kompband, Johan Arveli, skicklig gitarrist, Robin Lindkvist, talför och rolig basist, och Magnus Vikberg, taktfast trummis, bakom sig blev det lite tyngre, lite starkare lÃ¥tar men fortfarande musik med stor personlighet. Den 20 Ã¥r unga Ellen imponerade stort med sin hemvävda humor och eget material som redan pÃ¥ debutalbumet "Black raven" visade sin styrka.
   När Ellen Sundberg hade avslutat sitt set hade klockan passerat midnatt och pÃ¥ vägen hem hoppade vi in pÃ¥ Clarion Hotell där Black River String hade sin andra spelning för kvällen. Där fick vi höra bandet i deras rätta miljö med en partyglad publik och den här gÃ¥ngen var ljudförutsättningarna sÃ¥ mycket bättre.
   Det talades i kulisserna om en nattfösare pÃ¥ en mc-klubb pÃ¥ öster men vi for hem för att nÃ¥gra timmar senare vakna upp till ännu en trevlig Live At Heart-dag.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.