Blogginlägg

"Band of gold"

Postad: 2007-11-12 07:40
Kategori: Måndagslåten

En ren och skär klassiker från 1970 med Freda Payne. En låt som byggde på 60-talets klassiska Motown-sound men var något helt annat. Ja, inte riktigt något helt annat eftersom låtskrivartrion Holland-Dozier-Holland låg bakom både låt och produktion men det var deras chans att ge igen, ta revansch, efter deras turbulenta utträde ur Berry Gordys Motown-organisation några år tidigare.
   Brian Holland, Lamont Dozier och Eddie Holland var kanske det allra starkaste låtskrivarteam som Motown och hela 60-talets amerikanska popepok kunde visa upp. Efter år av otaliga hits till Four Tops, Supremes, Marvin Gaye, Martha & the Vandellas och Jr Walker & the All Stars tyckte de tre att de inte hade tillräckligt kreativt utrymme innanför Motown-bolagets väggar.
   De lämnade abrupt bolaget som svarade med att stämma de tre och det hindrade dem från att skriva och producera låtar i nästan två år. 1969 hade tvisten löst sig utan rättegång och H-D-H, som deras kollektiva namn ofta förkortas som, kunde återgå till skivbranschen. Som producenter, som låtskrivare och som skivbolagsägare.
   Först bildade de skivbolaget Hot Wax och sedan Invictus. Många artister, musiker och låtskrivare som kom att jobba med H-D-H hade Motown-rötter och soundet hade likheter med det forna Detroit-soundet. Men än så länge kunde inte H-D-H sätta sina egna namn under låtarna så när det under ”Band of gold”-singeln står Ronald Dunbar-Edith Wayne så är det enligt ryktet just de tre H-D-H som bokstavligen har skrivit låten.
   Det lär nog vara sanningen för ”Band of gold” har alla de klassiska ingredienserna på en storslagen soulpophit: den pumpande basen, de taktfasta rytmerna och den karaktäristiska tamburinen som resulterar i en oövervinnlig groove.
   Freda Payne var bekant med Brian Holland och Lamont Dozier sedan ungdomsåren. Hon hade tidigt gjort audition för Motown men hennes föräldrar stoppade kontraktet vilket till följd att Freda under större delen av 60-talet sjöng i körer och även i jazzbranschen hos Quincy Jones, Pearl Bailey och Bill Cosby. Hon gav ut flera jazzalbum, ”After the lights go down low and much more!!!” och “How do you say I don’t love you anymore”.
   Men “Band of gold”, som släpptes på single i mars 1970, var allt annat än jazz. En explosiv pophit som nådde tredjeplatsen på den amerikanska försäljningslistan. Med en inledningstext som var både vemodig och triumfartad:
Now that you're gone
All that's left is a band of gold
All that's left of the dream I hold
is a band of gold
And the memories of what love could be
If you are still here with me


/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (392)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (214)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (32)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2007 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jan Lennell 5/03: Tack för en bra (som vanligt:)) artikel. Albumet "The lonesome jubilee" är ett 8...

Mvh Skogåsbon 3/03: Återupptäckte denna skiva för ett par år sedan när jag köpte ett beg exemplar fö...

Peter Lundmark 26/02: Den hade jag missat, hade även förmånen att 15/1-88 se Mellencamp på isstadion o...

Ulf 20/02: Rekommenderar varmt att spela på 33 rpm. Ger en ny spännande goth-touch....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.