Blogginlägg från 2007-11-06

#34: Streets of this town

Postad: 2007-11-06 07:57
Kategori: 80-talets bästa

STEVE FORBERT: Streets of this town (Geffen, 1988)
När jag recenserade den här skivan i augusti 1988 utropade jag den till Steve Forberts bästa. Till och med rubriken hette så. Men med Forberts hela historia på distanserat avstånd är det kanske mer rättvist att bedöma killens höjdpunkter. Och då är det svårt att bortse från 70-talsskivorna ”Alive on arrival” och ”Jackrabbit Slim”.
   Men ”Streets of this town” är tveklöst Forberts bästa 80-talsskiva. Ja, tveklöst och tveklöst förresten. Jag har ju en liten favorit i 1980 års ”Little Stevie Orbit” också men nu bestämmer jag bestämt att ”Streets…” är Forberts 80-talshöjdpunkt.
   Skivan var något av comeback i branschen för amerikanen. Stoppad av ett skivbolag som varken ville ge ut skivan eller lösa honom från kontraktet hade han varit tyst på skiva sedan 1982. Men nu var han åter i form. Med nytt skivbolag och ny producent, Garry Tallent från E Street Band, återkom han med en skiva som soundmässigt befann sig mellan första och andra skivan. Tallent hade inga ambitioner att göra en ny Springsteen av Forbert även om vissa klanger i vissa låtar ekade bekant. Nils Lofgren spelar på en låt och skivan är dessutom inspelad Shorefire Recording Studio i Long Branch, New Jersey…
   Styrkan är fortfarande Forberts låtar. Låtarna står sig starka på egen hand utan varken utsmyckningar eller stora arrangemang. På skivan återfinns flera lågmälda, akustiska ballader och Tallent har behandlat honom mänskligt genom att lyfta fram hans hesa sång, akustiska gitarr och munspelet. Resultatet är bedårande.
   ”Running on love” och titellåten handlar om managerproblemet han lämnat bakom sig. I ”I blinked once” och ”Search your heart” skriver han om bitter och vemodig kärlek som bara Steve Forbert kan. Ömsint och personligt.
   ”As we live and breathe” och ”Wait a little longer”, med Lofgrens gitarr, tillhör skivans omedelbara spår men egentligen känns det överflödigt med individuell låtkritik på en skiva där åtta-nio låtar av tio är av absolut toppklass.

/ Håkan

Trivsam men blek Shirley Clamp

Postad: 2007-11-06 06:40
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/11 2007.

Shirley Clamp
Konserthuset, Örebro 4/11 2007


Att vara tv-stjärna är inte samma sak som stor konsertartist, en stark sångröst ger per automatik inte en fullfjädrad scenshow och inte ens en artist med trivsamt öppenhjärtig utstrålning, som exempelvis Shirley Clamp, ger några avgörande poäng när man ska ge helhetsbetyg.
   Ty är en artist duktig, proffsig och naturlig som Clamp är det mer en snygg profil än ren och skär personlighet. Hennes konsert igår kväll inför ca 300 personer på Konserthuset var god musikalisk underhållning men gav inget djupare intryck.
   Shirleys första stora turné som soloartist är onekligen en seriös satsning. För att etablera soloartisten Clamp och visa upp alla hennes positiva sidor. Inte bara som sångerska utan också som låtskrivare och seriös konsertartist. Problemet är att Shirley varken är en utmanande primadonna eller tillräckligt utlämnande personlig. Hon är en bevisat duktig sångerska men äger inte materialet som krävs för att bygga en helt personlig konsert.
   Hennes senaste skiva ”Tålamod” är ett tydligt exempel på att det hantverksmässigt fullt godkända material blir en aning blekt när den ska framföras i ett konserthus inför sittande och fullt koncentrerad publik. Det var då magi och hypnotisk kraft blev en bristvara. När jag ville höra något riktigt personligt komma direkt från hjärtat fick jag några duktigt framförda låtar men ingen helgjuten konsert.
   Texterna hon till större delen av konserten skrivit själv innehåller ju en del smärta och svärta men de framfördes av ett kompband uppfödda på amerikansk radiorock och saknade, förutom den avklädda ”Jag fick låna en ängel” som Shirley gjorde själv vid pianot på slutet, helt de innerligt känsliga detaljerna. Som kunde ha blivit en sensation tillsammans med hennes röstresurser där jag i de jämntjocka arrangemangen stundtals kunde identifiera en skön sprucken nyans.
   Därför hade jag svårt att uppleva Shirley Clamps konsert som en helhet. Där några hyfsade aktuella original överträffades av några halvgamla covers medan hennes båda Melodifestivalbidrag, och några andra schlager, tillhörde kvällens klart mest kommersiella och publikuppskattade höjdpunkter. Men jag ville höra så mycket mer. Eller mindre. Mer avskalade arrangemang till de personligt skrivna texterna.

Shirleys låtar:
Tålamod
Tystnaden den sårar
Mina minnen
Det är du
Ett hus på stranden
Hur sköra vi är
Som en saga
Att älska dig
Schlager-medley
När kärleken föds
Aldrig
Som man bäddar får man ligga
Trött på att höra
Min kärlek
Jag tar en annan väg

Extralåtar:
Jag fick låna en ängel
Även om jag snubblar

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (399)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (226)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (108)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2007 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

per 5/10: Hej! Jag försöker hitta en digital version av en inspelning från Clashs konsert...

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Per Lindmark 21/08: Upptäckte din blogg idag och svävar runt på moln. Vilken guldgruva. Riskerar at...

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.