Blogginlägg från 2007-11-14

Rikard Wolffs samkväm tillfredsställde publiken

Postad: 2007-11-14 09:30
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/11 2007.

KONSERT
Rikard Wolff
Konserthuset, Örebro 11/11 2007


Söndagens kvällskonsert med Rikard Wolff gick i kärlekens tecken. Höstturnén med Wolff och musiker går bokstavligen under namnet ”För kärlekens skull” och alla de emotionella känslorna som spreds från Konserthusets scen under 115 minuter hade inga svårigheter att slå rot i den vuxna, mogna och artigt uppskattande publiken. Där en viss kvinnlig dominans bättrade på oddsen för succé.
   En konsert med Rikard Wolff innehåller som alltid lika delar teater och musik. Där hans tal och långa monologer till mellansnack även spred sig in i låtarna att jag stundtals uppfattade att de musikaliska inslagen kom i andra hand.
   Dessutom hade kompet det bakåtlutade och halvakustiska stuket som förvandlade hela konserten till ett samkväm där ljudvolymen var ovanligt lagom och anspråkslös. Men det var också svårt att urskilja några riktigt spännande musikaliska grepp i en föreställning som så tydligt koncentrerade sig på rösten, texterna och berättelserna.
   Något jag givetvis skulle ha misstänkt när bandet som kompade honom saknade trummor och följaktligen rörde sig lössläppt och lågmält istället för att markera och understryka materialets melodiska styrka.

Kvällens tema var inte så bokstavstroget i varje liten låt utan blev mer en ursäkt för Rikard att berätta historier om sig själv och musikaliskt slå sig ned på så avlägsna platser som Håkan Hellström, Lars Forssell, Ted Gärdestad, Jacques Brel, Olle Adolphson, Edith Piaf, John Lennon och Mikael Wiehe.
   Material som inte hade så mycket gemensamt med de skivor jag tycker att han har lyckats så bra med. Mikael Wiehes text ”Kärleken vet” är en översättning av John Lennons ”Grow old with me” och fick snyggt avsluta föreställning.
   Kanske var det mitt ursprung i pop- och rockvärlden som gjorde att jag uppskattade det moderna materialet bättre. Som när han gjorde en snygg övergång från ABBA:s ”Vinnaren tar allt” till Håkan Hellströms ”Nu kan du få mig så lätt”. Sedan blev det lite förutsägbart i makligt tempo när Rikard traditionellt ville hylla sina franska hjältar Edith Piaf och Barbara i några sekvenser.
   Med ett så brokigt urval till repertoar tycker jag ändå Rikard Wolff mot alla odds lyckades skapa en helhet och en röd tråd genom hela konserten. En scenauktoritet till artist som steg ned till folket, överlämnade en röd ros till en kvinna i publiken, för att till sist se sig hyllad av en mäkta tillfredsställd publik.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2007 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.