Blogginlägg

En recension står över både sanning och lögn

Postad: 2007-09-10 19:14
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/9 2007.

Så blev det dags att återigen ta fram pekpinnen och rikta in sig mot ordet recension som människor, musiker, konsertbesökare och skivlyssnare varken kan eller vill förstå den rätta betydelsen av. Förra veckan var det Keith Richards som fick en släng av sitt onda huvud och plötsligt ville att recensenterna enbart skulle ägna sig åt att skriva sanningen. Och hantlangaren Thomas Johansson, EMA-Telstar-boss, nickade och höll med.
   En recension är, om ni nu inte råkar känna till det, varken sanning eller lögn. Varken rätt eller fel. En recension är helt enkelt en subjektiv återberättelse av ett uppträdande, en föreställning, en konsert, en skivlyssning, en bokläsning eller något annat.
   Därför är det så otroligt tråkigt när folk klagar på recensenten som inte uppfattat att exempelvis ”fem tusen personer i publiken stod ju upp och sjöng med på slutet” och att konserten därför följaktligen borde betygsättas som en fullpoängare.
   Jag har inga åsikter i Rolling Stones-ämnet, för jag var inte där, men de jag pratat med som var närvarande tycker allmänt att kvällstidningarnas rapporteringar om fylleri på scen var klart överdimensionerat.
   - Det ligger ju i sakens natur att Keith Richards ska spela vinglig gitarr och inte sjunga klockrent, säger en av mina vänner som var där.
   Det får nästan vara hur det vill med den saken. Men när Richards begär att recensenterna ska skriva sanningen är det nog att gå för långt. Då är det nästan som att införa börsrapporter även på kultur/nöjes-sidan, tycker jag.
   Sedan kan man ju säga som en annan vän till mig gjorde med anledning av Keith Richards uttalande:
   - Jag är så trött på kvällstidningar att jag kan kräkas.

Det finns som vanligt två sidor av samma mynt. Att däremot kräva ren och skär objektivitet i en recensionstext är så okunnigt att jag får svindel.
   Av alla mina recensioner i Nerikes Allehanda under decennier tillbaka har det vid endast ett fåtal undantagsfall lett till protester. Ibland från artisten, i ett fall två bokförfattare, men ofta från en konsertpublik som upplevt sitt livs ögonblick och inte kan förstå att någon annan tycker något annat.
   - Du är bra orättvis, du nedvärderar helt enkelt dom örebroare som tycker om att se Tomas Ledin, skrev Siv Tidholm efter en konsert i Stadsparken sommaren 2003.
   Det kom liknande reaktioner efter sommarens Status Quo/Chuck Berry-konsert i Brunnsparken.
   - Din recention var inget bra alls. Men att ha en sådan omröstning är väl droppen, skrev en Norjalainen på NA:s nöjesblogg efteråt.
Att folk inte kan stava till recension är vanligt men det kan jag leva med. Att publik och artist (som Keith Richards) inte vet vad en recension har för syfte tycker jag är desto mer ledsamt.
   En recension ger ingen sann och rättvis bild. En recension är en kritisk granskning och uttrycker åsikter så personligt och subjektivt det någonsin går.
   Då kan ingen, inte ens Keith Richards, komma och begära att vi recensenter ska skriva sanningen och ingenting annat.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (411)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2007 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Arkel 7/05: Re: Minnen spelar spratt - eller????. För 10 000 år sen var jag på Malmen och h...

Zoli 6/05: Hej, Little Richards skivbolag hette inte Speciality utan Specialty. Alltså, a...

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.