Blogginlägg

#47: Imperial bedroom

Postad: 2007-09-10 16:20
Kategori: 80-talets bästa

ELVIS COSTELLO & the Attractions: Imperial bedroom (F-Beat, 1982)
Den stilige engelsmannen D P MacManus alter ego Elvis Costello har en nästan legendomsusad karriär att titta tillbaka på. Allt är dock inte guld, som det först synes vara, om man närmare analyserar exempelvis hans 80-tals-produktion. Ändå är det givetvis kvalité, öppna ögon och nya grepp som skapat skimmer kring hans namn.
   Med ”Imperial bedroom” gick Costello in i en ny fas av sitt musikaliska liv. Förutom Nashville-skivan ”Almost blue” hade Nick Lowe fram till dess producerat Costellos samtliga album och det var dags för lite nytt blod.
   För att välja ny spännande producent till den nya skivan gick han tillbaka till sina Liverpool-rötter och forna Beatles-medarbetare. På Squeezes fantastiska skiva ”East side story”, som Costello producerade (och jag kan redan nu lova att den skivan befinner sig bland de tio bästa på min 80-talslista), jobbade han med teknikern Phil McDonald.
   Till ”Imperial bedroom” valde han därför en av McDonalds kollegor, Geoff Emerick, och det resulterade i en mer komplicerad men stundtals väldigt raffinerad ljudbild som i mina öron väldigt ofta låter fantastiskt fint.
   Det är Costellos hittills mest varierade skiva. Från svårfångade stämningsbilder via snålt arrangerade ballader till poppiga, uppenbart Beatles-influerade, melodier.
   Spåren av arg ung man var här nästan helt utplånade. Det karaktäristiska kompakta soundet likaså. Emerick lät istället gruppens instrumentala kvalitéer visa upp sig. Lägg därtill utnyttjandet av stråkar, blås, tamburiner, dragspel, akustiska gitarrer och studioeffekter som fasförskjutning och musik spelad baklänges och ni förstår att några år tidigare hade det varit otänkbart på en Costello-skiva.
   Här finns tydliga singelspår, som ”You little fool” och ”Man out of time”, men också ”The loved ones” som kanske är ännu starkare melodiskt.
   Sedan kryllar det av mer avancerade poplåtar på skivan. Som kräver lite mer av den konventionelle Costello-lyssnaren än tidigare.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (411)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2007 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Arkel 7/05: Re: Minnen spelar spratt - eller????. För 10 000 år sen var jag på Malmen och h...

Zoli 6/05: Hej, Little Richards skivbolag hette inte Speciality utan Specialty. Alltså, a...

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.