Blogginlägg

Tributes: Waylon Jennings

"Lonesome, On'ry and Mean" (Dualtone, 2003)

När Waylon Jennings dog 2002, 64 år gammal, hade en lång och brokig karriär bakom sig. På slutet av 50-talet spelade han i Buddy Hollys grupp, inledde 60-talet som rockabillyartist för att sedan satsa på countrygenren. Först som traditionell countrysångare men han kände sig snart begränsad i det strikta Nashvillesoundet och sökte sig till rockigare och mer gränslös musik. Där blev han en del i den nya outlaw-generationen av countryartister. När Neil Young 1985 gjorde sin countryskiva "Old ways" var Waylon, som spelar på skivan, en av förebilderna.

Som regel brukar tributeskivor innehålla uteslutande material som den hyllade artisten har skrivit själv men i det här fallet är det annorlunda. Trots en lång karriär var Waylon Jennings ingen utpräglad låtskrivare så när de amerikanska artisterna här hyllar Jennings ett år efter hans död är en majoritet av materialet skrivet av andra.
   Det är en utsökt blandad artistskara som känt sig manade att bidra. Från helt naturliga namn som Guy Clark, Cowboy Jack Clement och Kris Kristofferson till rockigare artister som John Doe (från X) och Henry Rollins. Variationen på skivan blir därför väldigt positiv.
   Det blir exempelvis mycket intressant när låtskrivaren Jack Clement dyker upp och sjunger sin egen "Let's All Help The Cowboys (Sing The Blues)", som Waylon sjöng in 1975. Eller när Kris Kristofferson sjunger Waylons egen "I do believe" precis som han gjorde på Waylons begravning.
   Även Crickets bidrag "Waymore's blues" är passande då Waylon, vid tiden för Buddy Hollys flygkrasch, var medlem i bandet. Och det är ett fräscht bidrag där gruppen faktiskt låter mer J J Cale än Waylon Jennings.
   Naturligtvis är det övervägande countrymusik på skivan där kanske de kvinnliga deltagarna överraskar allra mest när de tolkar Jennings. Som exempelvis Nanci Griffith, Norah Jones, Carlene Carter och Allison Moorer.

Innehållet:
1. Guy Clark - Good Hearted Woman
2. Nanci Griffith - You Asked Me To
3. Dave Alvin - Amanda
4. Norah Jones - Wurlitzer Prize (I Don't Want To Get Over You)
5. Cowboy Jack Clement - Let's All Help The Cowboys (Sing The Blues)
6. John Doe - Only Daddy That'll Walk The Line
7. Junior Brown - Nashville Rebel
8. Robert Earl Keen - Are You Sure Hank Done It This Way
9. Carlene Carter - I've Always Been Crazy
10. Radney Foster with Roger Creager - Luckenbach, Texas (Back To The Basics Of Love)
11. Allison Moorer - Storms Never Last
12. Kris Kristofferson - I Do Believe
13. Alejandro Escovedo - Lock Stock and Teardrops
14. The Crickets - Waymore's Blues
15. Henry Rollins - Lonesome, On'ry and Mean

/ Håkan

Håkan Gustavsson 22/02: Hej! När kommer recensionen på Kjell Anderssons bok?...

Jan Arne Martin Lennell 20/02: Tack för tips...igen! Fantastiskt album! Finns den på CD?...

Björn Stein 8/02: Sorgligt, tack Håkan för att du har koll på det som sker. Blir att gräva i v...

Johan S 5/02: Härlig läsning! Känner igen mig i den där passionen. Hur magiskt det kände...

Fredrik Henriksson 21/01: Hej! Elton John var i Stockholm 1970. Min farmor hämtade honom på Arlanda...

Per-Ove 18/01: Någon som vet vilka år under 80-talet som Elton John Spelade i Stockholm/issta...

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.