Blogginlägg

Zoe Muths alldeles underbara röst

ZOE MUTH & THE LOST HIGH ROLLERS
THE WAIT
Privat, Örebro 24 februari 2012
Konsertlängd: 21:50-22:40 (The Wait, 50 min). 23:10-23:54 och 00:19-01:10 (Zoe Muth, 96 min)
Min plats: ca 5 m till höger från scenen.

Zoe Muth, den mest lysande countrystjärnan från Seattle (det ska erkännas att konkurrensen är begränsad och jag känner inte till någon mer...), marknadsfördes inför Örebro-besöket som Eilen Jewells musikaliska syster. Jag förstår jämförelsen ty Zoe delar sitt countrydoftande sound med massor av Austin-band. Musik som fått konsertarrangören Anders Damberg att engagera detta nya namn som aldrig tidigare turnerat och är på sin allra första Europasväng och gjorde på fredagskvällen sin tredje spelning i Sverige.
   Jämförelsen med Eilen är förklarlig men Zoe hade inte samma charmiga utstrÃ¥lning, inte alls. Jag uppfattade henne nästan som blyg och hon pÃ¥stod att hon var ovan med en dansande publik. Hon lär fÃ¥ vänja sig. Visserligen är hennes musik inte naturligt dansant men pÃ¥ det här lilla mystiska stället i en källare pÃ¥ öster i Örebro, som brukar beskrivas som ett typiskt honky tonk, kommer ofta publik som vill dansa, umgÃ¥s och älska musik. Och dÃ¥ fÃ¥r man svälja en del störande moment.
   Genom den här vallen av rörliga människor pÃ¥ dansgolvet närmast scen nÃ¥dde Zoes kvalitativt alldeles utmärkta musik inte riktigt fram. Och musikerna i bandet lyckades ibland inte heller överrösta det naturliga pladdrandet frÃ¥n folket i publiken. Och som levande fredagsmusik kanske musiken var i snällaste laget. Men när jag koncentrerade mig kunde jag upptäcka en mycket vacker och effektiv röst, ett fantastiskt band och mÃ¥nga bra lÃ¥tar som jag dock hade förtvivlat svÃ¥rt att identifiera med titlar.
   Bandet, ja. Den biffiga trummisen Greg Nies spelade oerhört tajt och ödmjukt, basisten Mike McDermott sÃ¥g ointresserad ut men spelade underbart, gitarristen Dave Harmonson var ocksÃ¥ skicklig steelgitarrist och mandolinspelaren Ethan Lawton ägde faktiskt stundtals scenen med sitt underbara instrument.
   Zoe inledde med "The running kind" och resten av lÃ¥tarna pÃ¥ konserten var ocksÃ¥ hämtade frÃ¥n hennes tvÃ¥ album. Kl 00:52 noterade jag den alldeles fantastiska lÃ¥nga "Starlight hotel", titellÃ¥ten pÃ¥ senaste albumet, som framfördes alldeles underbart framför en sÃ¥ dags vilt dansande men inte alltid lyssnande massa människor. En underbar höjdpunkt pÃ¥ en konsert som höll en genomgÃ¥ende hög kvalité fast den inte alltid fick den överväldigande responsen. Och jag fick ännu en gÃ¥ng, för vilken gÃ¥ng i ordningen hade jag dÃ¥ tappat räkningen pÃ¥, anledning att notera i mitt anteckningsblock: Vilken röst!
   En röst som jämförts med Nanci Griffith och Emmylou Harris men som i allra högsta grad är sÃ¥ personlig och stark men ändÃ¥ sÃ¥rbar och emotionellt laddad.
   Ã–rebrobandet The Wait inledde konsertkvällen. Ryktet om deras tunga framtoning kom pÃ¥ direkt pÃ¥ skam och med tre skäggprydda i bandet hade de tämligen naturligt introducerat ett The Band-influerat sound. Med gitarr, bas och piano i frontlinjen och ett härlig gung i sina lÃ¥tar och flera sÃ¥ngare höll de intresset vid liv med stor bravur under sina 50 minuter pÃ¥ scen.


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.