Blogginlägg från 2012-02-29

Davy Jones (1945-2012)

Davy Jones, född David Jones i England, var en av sångarna i den populära amerikanska hitmaskinen och tv-gruppen The Monkees. Men det var trummisen Micky Dolenz som sjöng på de flesta och bästa hitlåtarna, bland annat "I'm a believer". Men jag lärde mig nyss att Jones faktiskt sjöng på både "A little bit me, a little bit you", "Valleri" och "Daydream believer".
   Tv-serien om The Monkees var 1966 och 1967 en stor hit i mitt hem men där var det framförallt den kvicke Dolenz och den underfundige Mike Nesmith, med den stickade mössan, som drog åt sig den största uppmärksamheten. Och inte svärmorsdrömmen Jones.
   Däremot minns jag tydligt Davy Jones solokarriär som just i Sverige 1967 hade sina största soloframgångar, mitt under värsta Monkees-hysterin. Och då allra mest med 40-talslåten "Maybe it's because I'm a Londoner" i en två år gammal inspelning (gjord under namnet David Jones) som släpptes på singel i Sverige och hamnade på Tio i Topp. Absolut ingen favorit, music hall-temat kändes dammigt och malplacerat, men hans namn fick ändå en historisk tyngd tack vare den här hitlåten.
   Men Davy Jones kanske allra största insats för pophistorien var nog det faktum att han fick en viss engelsman att byta sitt namn från David Jones till artistnamnet David Bowie.
   Davy Jones dog i en hjärtinfarkt 29 februari 2012.

/ Håkan

Intensiva sånger - hängivna blickar

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/10 1993.

TONI HOLGERSSON
Ritz, Örebro 20 oktober 1993

Ett oväntat välfyllt Ritz tog emot den rockande visdiktaren Toni Holgersson med öppna armar i onsdagskvällens konsert.
   Den kvinnliga delen av publiken, som var i klar majoritet, kastade hängivna blickar på en man som ofta sjöng om ångest men också passion och längtan.
   Tända ljus på scen skvallrade om visafton och Toni inledde också ensam med akustisk gitarr då han med knapp marginal överröstade skrålet i baren.
   Men han fick sedan hjälp av två killar, som turades om på dragspel, elgitarr, mandolin och elpiano, som gav Tonis intensiva sånger ett vackert ansikte.
   Han hade ingen konventionell scenkarisma där han satt på sin stol. Men kompenserade bristen på yviga gester med ett både gripande, komiskt och underhållande mellansnack. Som förlöste den seriösa stämningen efter många av hans mest ångestladdade texter.
   Konserten kunde inte upprepa det större soundet från hans senaste skiva, ”Blå andetag”, men med hjälp av publiken blev överraskande trollbundet på sina ställen.
   Men låtarna från vårens skiva fanns där bredvid äldre alster som flickors ögon att tindra extra mycket.
   Och när det var dags för de obligatoriska extralåtarna drabbades Toni Holgersson av Ulf Lundell-syndromet att bara utöka repertoaren med covers från närbesläktade hjältar som Cornelis Vreeswijk och Bob Dylan.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.