Blogginlägg

90:#15 Life is sweet

MARIA McKEE: Life is sweet (Geffen, 1996)

Redan i mitten på 80-talet som medlem i Lone Justice var Maria McKee en profil. Gruppen hade underbara förutsättningar, skivkontrakt med Geffen och mäktiga producenter i Jimmy Iovine och Little Steven, och McKee var inte bara spektakulär sångerska i ett grabbigt band. Hon skrev hälften av materialet på gruppens debut 1985. På uppföljaren "Shelter" (1986) skrev Maria, eller var med och skrev, samtliga låtar.
   Vägen mot en solokarriär var utstakad för McKee och strax efter "Shelter" splittrades gruppen. Men flera av medlemmarna följde med McKee pÃ¥ hennes solokarriär och bÃ¥de gitarristen Shane Fontayne, basisten Gregg Sutton och keyboardkillen Bruce Brody medverkar pÃ¥ hennes första soloalbum "Maria McKee" (1989). Brody, med en bakgrund i John Cales och Patti Smiths grupp, skulle bli en hörnsten i McKees solokarriär fram till "Life is sweet" dÃ¥ han inte bara spelade utan även skrev blÃ¥s- och strÃ¥karrangemang pÃ¥ skivorna och även skrev lÃ¥tar.
   PÃ¥ Marias tvÃ¥ första soloalbum var det tvÃ¥ rutinerade producenter, Mitchell Froom respektive George Drakoulias, men till den tredje, "Life is sweet", valde McKee och Brody att producera själva tillsammans med den mindre kände Mark Freegard (New Model Army, Breeders, Del Amitri med flera). Och skivan spelades huvudsakligen in i Groovemasters Studios i Santa Monica.
   "Life is sweet" är en skiva som fick mig att jubla högt och den 16 februari 1996 leverera en recension i Nerikes Allehanda som i delar lät sÃ¥ här:
   "Efter elva Ã¥r som skivartist har Maria McKee, detta ljuvliga dynamitpaket, nÃ¥tt sin höjdpunkt som artist. Med en stegrande intensitet och ständigt högre kvalitet kröner hon nu sin karriär med en anmärkningsvärt emotionell skiva. Ett härligt utspel i dramatiska färger.
   Hon är fri, oberoende och personlig. Det gör skivan sÃ¥ in i detalj levande, pulserande att man stundtals ("What else you wanna know") kan höra Maria andas innan lÃ¥ten drar igÃ¥ng.
   "Life is swee" är hennes första skiva utan covers och första gÃ¥ngen hon är delaktig i produktionen. Och hennes gitarrspel är respektlöst, ibland aningslöst överstyrt och sÃ¥ vackert det kan bli utan att smeka medhÃ¥rs en enda sekund.
   Sanningen är att hon visst kliver över gränsen till det svÃ¥rtillgängliga vid nÃ¥gra tillfällen. Som säkert fÃ¥r den kommersiella divisionen pÃ¥ skivbolaget att sova sämre pÃ¥ nätterna. Men som ocksÃ¥, och det är trots allt viktigare, fÃ¥r Maria McKee att framstÃ¥ som rejält trovärdig.
   Hela produktionen är en paradox. Vackert rÃ¥ och spontant färgad, strÃ¥kar förekommer flitigt och Maria sjunger genomgÃ¥ende sagolikt. Med en röst som ömsom smeker ömsom river.
   Introt till de flesta lÃ¥tarna bestÃ¥r av en elektrisk kompgitarr och Marias avklädda stämma. Extremt känsloladdat byggs sedan lÃ¥tarna upp. Inte minst med hjälp av de mÃ¥nga strÃ¥karrangemangen som i mina öron doftar 1972, David Bowie och "Ziggy Stardust".
   Maria McKee har säkert varit mer hitmässig tidigare i sin karriär. Men hon har aldrig varit sÃ¥ personlig, sÃ¥ emotionellt laddad och sÃ¥ helgjuten som pÃ¥ "Life is sweet"."
   Jag stÃ¥r för varje ord i recensionen än idag. Däremot skäms jag att jag inte tillräckligt underströk att det var Maria själv som spelade den underbart högljudda elgitarren. Och jag beskrev henne som fri och oberoende men hon var ju faktiskt en del i den stora Geffen-koncernen. Det var ju först efter "Life is sweet", när hon hade lämnat det stora skivbolaget och tagit sju Ã¥rs paus frÃ¥n skivutgivning, som hon fick full kreativ kontroll över sitt artistliv.

"Absolutely Barking Stars" live med Maria McKee:


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.