Blogginlägg

Mannen med det amerikanska uttrycket

                                                                         Foto: Terése Andersson
Richard Lindgren hade mycket att berätta innan han senare på lördagskvällen stod för underhållningen tillsammans med Lars Bygdén på en restaurang i det centrala Örebro.


Malmös RICHARD LINDGREN, sångare, extraordinär låtskrivare och stor personlighet, gästade Örebro i helgen. Jag beslutade mig tidigt för att lära mig lite mer om hans liv, hans karriär och var han har hittat all inspiration. Det finns ingen samlad hemsida för information om Richard Lindgren men han berättar att den är på gång. Förmodligen finns den klar och färdig när nästa skiva släpps i april nästa år.
   Det går även att söka en hel del information om Richard Lindgren på den här sidan ty jag fastnade redan 2006 för hans visor, de ofta vemodiga sångerna, soundet av americana, country och singer/songwriter i ett enda handgrepp, de ofta självömkande texterna och en alldeles unik och genuin känsla för melodier.
   Det måste ha varit på våren 2006 när jag första gången hörde ”Salvation hardcore”, Richards tredje album, och trodde att jag lyssnade på en amerikansk skiva med en amerikansk artist. Den skivan hamnade bland det årets tre bästa svenska album utan att jag knappt hade lärt mig hans namn.
   Två år senare, 2008, var jag än mer imponerad och fullständigt överväldigad av dubbelskivan ”A man you can hate”. 20 låtar av en alldeles enastående kvalité som var fyllda med så mycket personlighet att det i mina öron det året bara fanns en enda svensk skiva (Caesars) som var bättre än Richard Lindgrens.
   Det var två skivor med Lindgren som onekligen satte sig djupt i mitt medvetande och inte minst gjorde de outplånliga intryck. Så när jag första gången mötte Richard, på ett minst sagt spontant sätt på puben Bishops Arms i Örebro för nästan exakt ett år sedan, var det ett sammanträffande som jag, och även Richard, aldrig glömmer. De ögonblicksbilderna har jag berättat om här.
   Kvällen efter vårt oplanerade möte spelade Richard uppvärmare till Mary Gauthier, en konsert där han knappast fick den tid i rampljuset han behövde för att rättvist kunna visa upp hela sin repertoar. I september i år var han tillbaka i Örebro och lyckades då framträda fyra gånger på två dagar på festivalen Live At Heart. Minikonserter som jag har berättat om här och här.
   Planerna på ett rejält möte med mannen växte fram veckan innan hans paketturné med Lars Bygdén landade i Örebro i lördags. Men ”intervjun” blev mer eller mindre ett ostrukturerat samtal om allt mellan himmel och jord och allt däremellan. Men jag lyckades nog notera men det blev som sagt ett mer familjärt samtal över några Guinness (Richard älskar den irländska drycken och på Bishops Arms i Örebro serveras enligt honom den allra bäst i hela Sverige) än några genomtänkta frågor och några rakt levererade svar.
   Det är svårt med ålder när jag betraktar Richard Lindgren som jämnårig när han i själva verket är nästan 16 år yngre än mig men har så mycket erfarenhet av oändliga resor i världen och så mycket intresse om klassiska låtskrivare som Townes Van Zandt, Hank Williams och Bob Dylan. Just Dylan blev startskottet på hans egen karriär som gitarrspelare.
   Jag var 13 år när jag första gången hörde Dylan och genast ville bli som han. Spela gitarr och skriva sånger. Låste in mig i min farfars husvagn, lånade hans gitarr och kom inte ut förrän efter tre dagar när jag hade lärt mig spela och skrivit min första låt. Sedan lånade jag min systers piano och lärde mig spela även det instrumentet.

Richard har som sagt rest mycket och skrivit många sånger på olika platser i världen. Några förekommer i titlarna på hans sånger, exempelvis Brno, Bleecker Street eller Aberdeen, men andra ställen han har besökt som inspirerat till texter och låtar är La Jonquera i Pyreneerna, Austin, Wien, Olomouc i Tjeckien, Prag, New York, Berlin och Barcelona. Alla finns omnämnda i Richards makalöst intressanta trippel-cd-box ”Memento” som innehåller 46 låtar och har en speltid på över tre timmar.
   Jag bodde utanför Barcelona i byn Sitges i tre veckor medan jag vaktade min systers katter, satt på krogen och skrev låtar varje dag mellan 4 och 8. Ett litet fuktskadat ställe med spindelväv i taket.
   När jag sedan berättade för Richard att Warren Zevon på 70-talet bodde i samma by blev han alldeles fascinerad ty Zevon är en av Richards favoriter. Och när jag dessutom kunde meddela att även Zevon hängde där på en krog som ägdes av en amerikansk före detta legosoldat, David Lindell som han dessutom skrev en låt tillsammans med, ”Roland the headless Thompson gunner”, blir han än mer upphetsad.
   Som kringresande trubadur har Richards språk alltid varit engelska och hans texter och hans historier är ofta snillrika skapelser med ett väldigt utvecklat språk.
   Jag läser mycket på engelska. Jag har ingen egen dator så jag går ofta till biblioteket och när jag går därifrån lånar jag ofta en bok och den blir nästan alltid engelskspråkig. Men nu håller jag på med en diktsamling på svenska, berättar Richard överraskande.
   Den samlingen kan komma att innehålla ett 40-tal dikter och Richard har kontakt med ett förlag. Han berättar också att han har skrivit en låt på svenska, ”Regn över Möllan”, som är utgiven på samlingen ”Blådårar II” (2002). Richard har också skrivit en låt med Stockholmssångerskan Lisen Elwin, ”Falling into you”, som återfinns på hennes album ”Coming home” från 2004. En låt som Richard även sjunger på. Och han berättar också att Lisen har en ny skiva på gång – på svenska.
   Så långt historia i vårt samtal. Richard har spelat in sitt nästa album i Andrarum hemma hos Jon Eriksson, gitarristen som kompade Richard när han senast var i Örebro.
   Den planeras att släppas i april med en konsert med fullt band och en härlig releasefest på Viktoriateatern i Malmö. Det förekommer ett maffigt New Orleans-blås på en låt där jag vill ha och verkligen önskar tre stora svarta sångerskor i kören. Numera är det ju så enkelt att skicka en låt över Internet som de sedan kan lägga på sång och skicka tillbaka.
   Arbetsnamnet på nya albumet är ”Grace”, ett ord som allmänt förekommer flitigt i flera texter på skivan men vackrast i textraden ”I fell from your grace into oblivion”. På en låt där för övrigt ragtime-pianisten Nils Bondesson spelar.
   Mitt långa samtal med Richard i lördagseftermiddag tangerade både nutid och dåtid men hade ofta musik som gemensam nämnare. I förbifarten nämnde han namnen på två tidigare band han hade spelat med, Kettlefish och Brilliant Mistakes (efter en låt av Elvis Costello), tyckte att samarbetet med Lars Bygdén fungerade perfekt (”vi har samma humor och är två ledsna trubadurer”), att han har varit i Prag minst 35 gånger, att musik med Ronnie Lane plötsligt hade blivit intressant i bilen på väg från Göteborg till Örebro, att han hatar Eric Saade hur han lyssnat mycket på Bessie Smith på sistone och att gemenskapen i ett band är fint men kan också vara jobbig och krävande.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.