Blogginlägg

LIVE#24: Del Amitri 1997

Postad: 2011-11-14 07:55
Kategori: Bästa konserter


Del Amitri som spelade i Stockholm i september 1997 leddes av (från vänster) Andy Alston, Iain Harvie och Justin Currie.

DEL AMITRI
Electric Garden, Stockholm 27/9 1997


Glasgow-bandet Del Amitri nådde sina största kommersiella och musikaliska höjdpunkter under 90-talet men hade då en lång historia bakom sig. Som nybildat skotskt band i tidigt 80-tal var sångaren/basisten Justin Currie, gitarristen Iain Harvie & Co oundvikligt inspirerade av några andra mer kända band, Orange Juice, Josef K och Aztec Camera med det skotska skivbolaget Postcard som gemensam nämnare, från samma nordliga trakter. Eller som Currie uttrycker det med en viss självdistans på återutgivningen av bandets debutskiva från 1985, ”Del Amitri”:
   ”Like a great many of these Postcard pretenders Del Amitri got it painfully wrong. Years of listening to The Fall, Television, John Cooper Clarke and The Fire Engines were somehow warped through the kaleidoscope of Orange Juice’s “Simply thrilled Honey” to produce something oddly English in character. Hip it was not. ”
   Gruppmedlemmarna befann sig runt 20-årsåldern och charmen och attityden överskuggade den musikaliska kunskapen. Jag har ett tämligen tydligt minne av att bandet under något av åren på mitten av 80-talet besökte Sverige och faktiskt spelade på Rockmagasinet i Örebro. Jag har inte fått det bekräftat av någon och det enda jag är riktigt säker på är att jag dessvärre missade konserten och det kan utlösa en viss ånger än idag.
   Men å andra sidan hade Del Amitri i mitten på 80-talet musikaliskt inte så mycket gemensamt med det band som från 1989 gjorde tämligen fantastiska skivor och redan 1992 i mina öron nådde sitt all time high med det helt underbara ”Change everything”-albumet.
   1995 kom ”Twisted”-skivan och sommaren 1997 släpptes ”Some Other Sucker's Parade” inför den turné som skulle nå Stockholm i september. Medlemsförändringar har varit ofta och många i Del Amitri genom åren och inget album har samma sättning. Currie och Harvie var kärnan under gruppens produktiva år på skiva mellan 1985 och 2002 medan musikerna i övrigt flitigt skiftade plats i bandet. Keyboardkillen Andy Alston anslöt till gruppen 1989 på ”Waking hours” och var kvar till slutet men gitarrister och trummisar har passerat i en strid ström.
   Så var det också inför turnén 1997. Ashley Soan, trummor, och Jon McLoughlin, gitarr, lämnade bandet direkt när ”Some Other Sucker’s Parade” var färdiginspelad och nya musiker inför turnén blev Mark Price, trummor, som spelat med All About Eve, och Kris Dollimore, gitarr, som jag vid två tidigare tillfällen hade sett som medlem i The Godfathers.
   Turnén inleddes i Tyskland i början på juli, fortsatte under augusti i USA innan Del Amitri efter en paus på nästan en månad fortsatte Europaturnén med start just i Stockholm 27 september. På den lilla indierockklubben Electric Garden, en klubb som sporadiskt hade existerat i Stockholm från 1982 och ständigt bytte lokal. Just den här kvällen låg Electric Garden på Gamla Brogatan, strax bredvid Oscarsteaterns sceningång på baksidan av den klubb (Rock Palais) där jag såg Police 1979.
   Jag var väldigt imponerad av Del Amitri-konserten. Jag gav konserten 5 av 5 i betyg i Nerikes Allehanda.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/9 1997.

EN MAGISK AFTON MED DEL AMITRI

Vi var förberedda, vi var laddade och atmosfären på klubben Electric Garden i Stockholm andades förhoppning och positiva vibrationer. Skottarna i Del Amitri har gjort en handfull mycket bra, extremt förbisedda, skivor, så gruppen har egentligen en obegränsad repertoar att gräva ur.
   Vi fick en liten munsbit, "bara" 21 låtar, i lördagskväll som var nästan jämnt fördelade från deras bästa skivor. Sedan har gruppen tveklös karisma i sångaren Justin Currie som utan större åthävor lät musiken tala och de underbara melodierna omfamna publiken.
   Där tjejer stod och sjöng med i hela låtar och överlag var det en fanatisk, oerhört kunnig publik som bidrog till att upplevelsen steg över de redan högt ställda förväntningarna. Bakom en nyklippt Justin och gitarristen Iain Harvie, en annan viktig del i Del Amitri-underverket, var det gitarr-keyboards-trummor som kunde konsten att överfalla lågmält. Så tajt, så överdådigt känsligt fast två av killarna är nya i bandet.
   Efter en knockoutstart på fem låtar, alla hämtade från "Change everything" och "Some other suckers parade", drogs tempot effektivt ned. En ny låt fick oss att hämta andan innan de fortsatte att rada upp pärlor på löpande band.
   Live var de naturligtvis lite lösare, lite spontanare än på skiva. Lät låtarna ofta komma i en andravåg som ytterligare underströk de melodiska kvalitéerna. Ibland med små inslag från sin rika coverrepertoar. Buffalo Springfields "For what it's worth" och ABBA:s "Mamma Mia" framfördes mer som spontana infall än strikta konsertlåtar.
   "Mamma Mia" kom som en bisats till den helt mästerliga balladen "Be my downfall" komplett med dragspel och allsång då magin gick att känna i lokalen och nästa fånga med handen. Så långt hade huvudavdelningen avslutats med "Stone cold sober" följt av två extralåtar plus "Downfall".
   Nya extralåtar följde, "Driving with the brakes on", och magin var kvar, och gamla hitlåten (deras enda!) "Kiss this thing goodbye" avslutade konserten som blev som en önskedröm.
   Just då, efter ett 90 minuters hundraprocentigt framförande, stod vi mållösa med ett lyckligt leende på läpparna och ville ändå ha mer fast vi innerst inne var så tillfredsställda som vi någonsin kan bli.

Justin Currie: gitarr och sång
Iain Harvie: gitarr och sång
Andy Alston: keyboards och dragspel
Kris Dollimore: gitarr
Mark Smith: trummor

Some other sucker's parade
Just like a man
Always the last to know
Cruel light of day
Not where it's at
Paper thin
Here and now
What I think she sees
Roll to me
Move away Jimmy Blue
For what it's worth
The ones that you love lead you nowhere
Hatful of rain
Won't make it better
Start with me
Stone cold sober

Extralåtar
Medicine
To last a lifetime
Be my downfall (inkl "Mamma mia" (ABBA))

Extra extralåtar
Driving with the brakes on
Kiss this thing goodbye

Låtkommentaren: Konsertens samtliga originallåtar var hämtade från Del Amitris fyra album som gavs ut 1989-1997 med, givetvis, en majoritet (7) från den senaste aktuella skivan "Some other sucker's parade". Buffalo Springfields 31 år gamla "For what it's worth" som en överraskande cover medan de spontana fraserna från ABBA:s "Mamma mia" var mer väntade.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (388)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (211)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (18)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2011 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Peter 19/01: Den finns på Spotify + "Country File" (1994)....

jeff christer 14/01: Finns en CD på tradera 40 Kr....

Albin 5/01: Hej Håkan. Kan jag använda en av dessa bilder i en liten artikel på en blogg om ...

Andreas Dahlbäck 22/12: Rolig anekdot: Det var min pappa Erik Kapten Dahlbäck som gav Mats smeknamnet Ma...

Conny Gåård 20/12: Du skriver att Clapton hade planer på att lägga av karriären 1971, Nu ska han sp...

Bosse Erikson 12/12: Kvällen i konserthuset var 1975, kvällen före såg jag Springsteens berömda speln...

Dan Fahrman 9/12: Tack Per Magnusson. Weather report har bara spelat en gång och det var i Konsert...

Peter 8/12: Du har kort nämnt Lundells live "Natten hade varit mild & öm". Tycker den spegla...

Perre 8/12: Ja det märkliga var att när stället skulle stänga så skulle SVT göra ett reporta...

Hans 1/12: Hur har du sorterat skivorna? Gissar på Beatles-relaterat i kronologisk ordning,...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.