Blogginlägg

Nytt Mickey Jupp-material av gammal hederlig kvalité

Som jag meddelade för några veckor sedan har vår store pubrockhjälte Mickey Jupp börjat sprida nya låtar till allmän glädje för alla fans. De tillhör alla kategorin demolåtar men är förvånansvärt välgjorda och närmast proffsigt inspelade.
   Jupps fem nya låtar ramlade plötsligt ner hemma hos Lasse Kärrbäck, mannen som administrerar världens bästa Mickey Jupp-sida på nätet, och hamnade omgående på ”Audio Demos”-avdelningen för allmän lyssning med önskemål om feedback och åsikter om Jupps nya material.
   Här kommer mina funderingar om Jupps låtar som alla är drygt 2 minuter långa och är livemässigt inspelade och utan elektroniska hjälpmedel som brukar vara vanligt.

“My dream lady”
En låt i trygg halvfart. Jupp körar sig själv på den pianodominerade låten. Kanske har låten en lite väl snäll karaktär. Textmässigt målar han upp en bild om sin drömkvinna och allt slutar med “She’s nobody I know”…

”The same thing happen”
Rena Rockpile-introt med gitarrer som påminner om “You’ll never get me up in one of those” och även på den här låten får Mickey tillfälle att delvis avhandla sin rädsla för flygplan. Ännu en i raden av många kärlekslåtar från Jupps penna. Med slutsatsen “You take my breath away”…

“Stuck behind a Maserati”
Bilar är ett annat kärt ämne för Mickey. På väg till sin käresta har han fastnat bakom en italiensk bil. Han körar sig själv genom låten, här med en akustisk gitarr som ledande instrument. Kanske är refrängen lite väl påträngande och envis.

”My one and only someone else’s girl”
En snabb och glad rocklåt som borde passa Refreshments repertoar, en uppenbar bugglåt där det går att ana saxofonen i kompet där annars det typiska pianosoundet dominerar. Men texten har också en sedvanligt ledsen underton när Mickey råkar vara kär i en annan mans tjej.

"Some roads are rocky"
Mer pianorock à la Geraint Watkins. Mickey sjunger med dubblerad röst och det svänger föredömligt rakt igenom hela låten.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.