Blogginlägg

”Från där jag ropar”

Postad: 2010-01-17 11:09
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades i Nerikes Allehanda 15/1 2010.

HÄSTPOJKEN
Från där jag ropar
(King Island/Nordisk Film)


När inget är förutbestämt, när inget blir så förbaskat förväntat och när överraskningsmomentet slår till hårt. Då trivs jag som recensent. När artistens karriär minst av allt kan kallas homogen gillar jag det tålamodskrävande pendlandet bra mycket bättre.
   Som på den aktuella skivan med Hästpojken som jag håller i handen. Gruppen/duon har gjort två skivor av väldigt olika karaktär. När det på första skivan ”Caligula” var punkigt och larmigt, jämförbart med Bad Cash Quartets första skiva ”Outcast”, och nu några år senare, i stil med samma bands tredje skiva ”Midnight prayer”, är det vacker melodiös pop och rock.
   Nu råkar vi kunna dra många paralleller mellan Bad Cash och Hästpojken, inte minst sångaren Martin Elissons irrationella röst, och det råkar också vara samma hårda förändringsvindar som blåst mellan skiva ett och två.
   För några år sedan debuterade Hästpojken med ett primitivt skrik till musikalisk profil. En skiva som var punk 1977 men ändå innehöll ett antal starka melodiska låtar.
   Och nu två år senare är det något helt annat. Något alldeles förförande poppigt med ett pianosound som kan få en att tro att producenten Björn Olsson gått på utbildning hos Mikael B Tretow som rattade ABBA:s samtliga produktioner. Det är så klangfyllt, Matti Ollikainens fingrar studsar ofta över pianotangenterna, och det låter så gnistrande vackert om den nylonsträngade akustiska gitarren att närvarokänslan är total.
   Men det blir aldrig smetigt eller överproducerat på nya skivan fast det musikaliska soundet är så polerat och välansat. Det beror till stor del på att sångaren heter Martin Elisson och har en sprucken och illa utbildad stämma. Det är just mötet mellan det vackra och det fula som hela den här skivans styrka grundläggs.
   Som när en textrad som ”När allt som rör sig runt om mig är piss” möter ett ABBA-influerat sound, eller i alla fall Elvis Costellos ”Oliver’s army”, i ”Jag förväntar mig ingenting”. Som när den sugande starka balladen ”Gitarrer & bas, trummor & hat” ackompanjeras av ett vattenfallspiano. Eller i ”Skadekontroll” som inleds med ett rent Björn Afzelius-inspirerat intro och avslutas med skivans starkaste textrader.
   Även omslagsbilden upprepar den raffinerade mixen med en knappast stajlat skäggig Martin Elisson som bär en vacker gerberablomma i knapphålet på kavajen.
   Pendlandet mellan det paradoxala och det händelserika på den här skivan gör livet värt att leva som recensent.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (411)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Januari 2010 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Arkel 7/05: Re: Minnen spelar spratt - eller????. För 10 000 år sen var jag på Malmen och h...

Zoli 6/05: Hej, Little Richards skivbolag hette inte Speciality utan Specialty. Alltså, a...

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.