Blogginlägg

"Dreamin man"

Neil Young
Dreamin’ man
(Reprise)

Den aktuella utrensningen i Neil Youngs kopiösa arkiv saknar motstycke i skivbranschen. Den groteska boxen ”Archives” innehåller jag vet inte hur många cd-skivor och även ett antal dvd att man nästan blir matt av att bara läsa innehållsförteckningen.
   Till saken hör att majoriteten av innehållet är redan känt material, möjligen i några alternativversioner och möjligen liveinspelade eller demoouttakes, och det unika (opublicerade nya låtar) är en försvinnande del av jättesamlingen.
   När Neil Young till slut släpper på bromsarna, ”Archives” var ju en klassisk försenad produkt, så finns det inga förtöjningar som håller eller inga gränser att hålla sig innanför. Allt ska tydligen ut och det blir i sanningens namn en hel del så kallad skåpmat som skyfflas ut till de ständigt hungriga Young-fansen.
   Som exempelvis den nya liveinspelade skivan från 1992 som så tydligt visar skillnaden på att vara här, 17 år senare, eller att vara där när den spelades in framför en av förvåning gapande människomassa som fick uppleva en hel samling helt nya låtar.
   Låtarna var avsedda för albumet ”Harvest moon” som kom året efter och det var säkert mycket spännande på plats. Nu är det inte fullt lika nervpirrande. Även om Neils versioner här framförs på helt egen hand, akustisk gitarr, munspel, lite piano och hans röst, så är de inte väsensskilda från den skiva som skulle komma ut och som vi lärt oss älska som den mjuka pausen mellan ”Ragged glory” och ”Sleeps with angels”.
   Neils exceptionella gitarrspel gäller även på det akustiska området men det är också den enda anledningen att lyssna på skivan. Men när det på slutet visar sig att låtarna är över elva och sex minuter långa vill jag stänga av skivan i förtid. Det har inte hänt sedan ”Weld”…

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.