Blogginlägg från 2009-12-04

Rod Stewart tände ”Hovet”

”Blondes have more fun”, Stewarts stora kommersiella comeback på skiva, hade precis släppts (dagen före konserten) när turnén, med samma namn som skivan, nådde Stockholm med Rod Stewart och hans band.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 28/11 1978.

ROD STEWART
Isstadion, Stockholm
25 november 1978

Det börjar nu bli uppenbart att Rod Stewart tillhör rocksocieteten och eliten bland nutidens populärsångare. Trots alla uppförstorade och avundsjuka skvallerartiklar om honom presenterade han en rockshow av enormt format. Och med kvalitéer som man bör och ska kräva av en artist med hans storhet.
   Johanneshovs Isstadion var i lördagskväll en enda kokande gryta av 10 000 hängivna Stewart-fans. Alla verkade vara där, från urgamla fans till nya som bara har hört en låt med honom. En sak hade alla gemensamt: De sjöng med i ”Sailin’”. Imponerande och roligt.
   Jag såg honom vid förra Sverige-besöket för två år sedan och blev redan då överraskad och förvånad över det jobb han lägger ner på sin show. Från att skriva fantastiska och starka låtar till det yttre arrangemanget med ljud och ljus på scenen, högtalare upphissade i taket, ljuskanonerna, det jättelika RS-monogrammet m m.
   Så har vi det rent musikaliska som blir ännu bättre och ännu intensivare på scen. Han har ju ett rikt och mångsidigt material att välja bland. På två timmar hann han bara med en enda ny låt, nya singeln, fast en helt nytt album nu finns ute.
   Rod Stewart hade ett kompetent band bakom sig som också ska han sin beskärda del av rosorna. Inte minst de tre gitarristerna. Killar som kompletterade varandra ypperligt. Gary Grainger det ungdomligt rockiga, Jim Cregan det melodiska och Billy Peek det traditionellt rockiga med sina Chuck Berry-imitationer. Basisten Phil Chen var gubben i lådan. Han for över scenen som på rullskridskor, låg på rygg på pianot och var också framme hos Rod vid mikrofonen. Carmine Appice, trummisen, hade ett mäktigt dunk i kaggarna men blev kanske lite för bastant i spelet.
   Saxofonisten Phil Kenzie var ett positivt tillskott. Han hade flera av kvällens soloinsatser med många läckra saxstötar.
   Det var alltså ett fint framträdande av Rod Stewart, som visade att han har känsla för god rockmusik. Rock’n Rod.

Carmine APPICE – drums
Phil CHEN – bass
Gary GRAINGER – guitars
Jim CREGAN – guitars
Kevin SAVIGAR – keyboards
Billy PEEK - guitars
Phil KENZIE – horns

Trolig setlist (ej i ordning):
• Hot Legs
• Born Loose
• Tonight's The Night
• Wild Side Of Life
• Get Back
• You're In My Heart
• I Don't Want To Talk About It
• Blondes Have More Fun
• Da' Ya' Think I'm Sexy?
• If Loving You Is Wrong
• The Killing Of Georgie
• Maggie May
• (I Know) I'm Losing You
• Sweet Little Rock'n Roller
• Sailing
• Twistin' The Night Away
• You Wear It Well
• I Just Want To Make Love To You
• Stay With Me

/ Håkan

Arkel 7/05: Re: Minnen spelar spratt - eller????. För 10 000 år sen var jag på Malmen och h...

Zoli 6/05: Hej, Little Richards skivbolag hette inte Speciality utan Specialty. Alltså, a...

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.