Blogginlägg

Soundtracks: "Still crazy"

STILL CRAZY (London, 1998)

Jag minns filmen som genuint engelsk med många skådespelarprofiler, Jimmy Naill, Bill Nighy, Stephen Rea och folk jag känner igen men inte vet namnet på, kända från tv-serier och andra engelska filmer. Även skotten Billy Connolly fanns med och Helena Bergström har en liten roll. Som film en gemytlig och intressant upplevelse. Som soundtrack en tämligen trist historia som till stor del handlar om konventionell hårdrock eller gubbig bluesboogie.
   Men det finns en anledning till filmmusikens lite tråkiga profil. Filmen handlar om ett gammalt rockgäng från 70-talet, Strange Fruit, som samlas 20 år senare och försöker återuppleva sina gamla framgångar. Det går så där. Historien är helt påhittad men filmtiteln är hämtad från Paul Simons ”Still crazy after all these years”..
   Bland skådespelarna finns det åtskilliga musikernamn som också sjunger på soundtracket men musikaliskt är det studiomusiker som spelar. Clive Langer, respekterat engelskt namn som producent (Madness, Elvis Costello, Dexys Midnight Runners med flera), har skrivit den rena filmmusiken och även producerat skivan tillsammans med ständige kollegan Alan Winstanley.
   De huvudsakliga låtskrivarnamnen på skivan är en märklig trio. Marti Frederiksen, som bland annat producerat Aerosmith, Def Leppard och Pink, Mick Jones, allra mest känd från Foreigner, och Chris Difford, den ypperlige textförfattaren och sångaren i Squeeze. Soundet på den här skivan påminner mer om Foreigner än Squeeze kan jag negativt tycka.
   Här avlöser powerballaderna, hårdrocksgitarrerna och traditionell rock varandra och det blir de avvikande spåren som märks. Som när Billy Connolly i ”Stealin’” gör folkmusik med Ralph McTell på gitarr och tuba och akustisk slide i kompet. Eller pop- och ”I am the walrus”-känslan på ”Live for today” som påminner mycket om tidig ELO.
   Jeff Lynne är faktiskt inblandad i två låtar som låtskrivare och de låtarna avviker också från det övriga materialet. ”Dirty town” är psykedelisk pop med fasförskjutning och ”Layla”-gitarriff men också lite hårdrock. Och i ”A woman like that” blir det autentisk klassisk hårdrock med gitarristen Bernie Marsden längst fram.
   Gitarristen Steve Donnelly, som spelat med bland annat Nick Lowe, Elvis Costello, Sheryl Crow och Bonnie Raitt, har en musikaliskt återkommande roll på soundtracket och får även framföra ”Brian’s theme” instrumentalt i eget namn.

Innehåll:
1. Flame still burns - Strange Fruit Feat. Jimmy Nail
2. All over the world - Strange Fruit
3. What might have been - Jimmy Nail
4. Brian's theme (Acoustic) - Steve Donnelly
5. Dirty town - Strange Fruit
6. Stealin' - Billy Connolly
7. Black Moon - Strange Fruit
8. Live For today - Hans Matheson
9. Bird on a wire - Strange Fruit Feat. Jimmy Nail
10. Ibiza Theme - 22.33.44
11. Scream Freedom - Strange Fruit
12. Woman like that - Bernie Marsden
13. Dangerous Things - Strange Fruit
14. Brian's Theme (Reprise) - Steve Donnelly

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.