Blogginlägg
Ian Durys teaterspel kräver koncentration
I januari 1979 slog det till ordentligt för Dury med manskap. ”Hit me with your rhythm stick” blev nummer ett i England och bandets definitivt största hit var ett faktum. Det kom aldrig någon singeluppföljare våren 1979 utan i maj släpptes Dury & Blockheads första album som en enhet, ”Do it yourself”, där ”Hit me…” överraskande inte fanns med. En månad efter albumreleasen kom Dury till Sverige.
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/6 1979.
IAN DURY & THE BLOCKHEADS
Gröna Lund, Stockholm 19 juni 1979
Ian Dury och hans Blockheads börjar bli riktigt stora i Sverige. För tredje gången på drygt ett år var de här. Första gången med ett nyutsläppt album, ”Do it yourself”´, i ryggen och det var också premiär för utomhuskonsert. Som till en magnet leddes massorna till Grönan där jag tyckte trängsel och vissa problem med ljudet gjorde det lite svårt att hänga med i svängarna när den här stora scenpersonligheten släpptes lös.
En konsert med Ian Durys spelar mycket på sina egna och andras känslor där varje mellansnack och varje ton hade sin självklara del i de större teaterspel han spelar upp.
De småplottriga fraserna, de överdrivna gesterna och jonglering med mikrofonstativet och egen käpp hade svårt att engagera publiken som stod i trängsel på en plats där karuseller, bingohjul och andra nöjesattraktioner har den verkliga huvudrollen.
Durys bästa plats är i en lokal där alla ser bra och enbart är där för Ian Durys skull. Därför tror jag på de positiva rapporterna från tvåtimmarskonserten (”bara” 1½ på Grönan) i Göteborg. Hans konserter är så speciella, personliga och annorlunda är att man aldrig får släppa koncentrationen.
Ändå kommer jag inte ifrån känslan att även Stockholmskonserten hade sina fördelar. Precis som med senaste skivan gäller det att ha tålamod. Att ge sig själv tid. För trots de yttre förutsättningarna var det svårt att förtränga många av Durys klassiker.
Naturligtvis ingick favoriter som ”Sweet Gene Vincenten”, ”Hit me with your rhythm stick” och ”Sex and drugs and rock and roll”, som var traditionsenlig final, i konserten. Men redan började flera av de nya låtarna mogna i folks medvetande.
Nya skivan ”Do it yourself” gör på sitt omslag reklam för en engelsk tapetindustri men Ian Durys på scen gjorde enbart reklam för sig själv och en alldeles förträfflig, annorlunda och originell form av rockmusik.
Ian Dury - Vocals
Chaz Jankel - Keyboards, Guitars, Producer
John Turnbull - Guitars
Mick Gallagher - Keyboards
Davey Payne - Saxophones
Norman Watt-Roy - Bass
Charley Charles - Drums
Dagens Nyheter 20/6 1979.
Svd 21/6 1979.
/ Håkan
En popsång
Ingen Costello-serie på Svt?
<< | Februari 2010 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget:
Stiff gav ut albumet med inte mindre än 28 olika framsidor (tapetmönster). Svar:
Dave Robinsons galna idé!