Blogginlägg
Tre tips om gamla skivor, del 8
De här tre helgtipsen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda/Latte 10/1 2009.
LOLITA POP
Att ha fritidsbåt (Mistlur)
Örebrogruppen Lolita Pop höll under hela sin karriär, 1980-1992, en mycket hög personlig profil. De började som en väldigt udda orkester men 1985, när de gav ut ”Att ha fritidsbåt”, behärskade de både härlig rockmusik, starka melodier och ett fint sound. Med topplåtar som ”Långa tåg”, ”Regn av dagar” och ”Två x två”.
Gruppen skulle snart överge det svenska språket, bli än mer kommersiellt framgångsrika men aldrig riktigt så personliga som på ”Att ha fritidsbåt”.
WRECKLESS ERIC
Big smash! (Stiff)
Den udda engelsmannen Wreckless Eric gjorde stor comeback i England i höstas. På skiva, på samma skivbolag som han en gång slog igenom på. ”Big smash!” är en av hans bästa skivor som artist. Den kom 1980 och innehöll många starka låtar på gränsen mellan pop och rock. Exempelvis ”A popsong”, ”It’ll soon be the weekend” och ”Broken doll”. Den senare låten blev en osannolik hit med Cliff Richard.
BRUCE SPRINGSTEEN
Darkness on the edge of town (Columbia)
Ett av sommarens största artistbesök i Sverige var Bruce Springsteen på Ullevi. Han har massor av bra, mer eller mindre klassiska, skivor bakom sig under en lång karriär. Men enligt mitt sätt att se det har han aldrig varit bättre, personligare och starkare än på ”Darkness on the edge of town” som kom sommaren 1978.
Efter en lång uppslitande tvist med sina gamle manager var Bruce nu fri att spela in och ge ut skivor. Efter den optimistiska tonen på ”Born to run” blev det en skiva som textmässigt var fylld av ursäkter, misslyckanden och svikna förhoppningar. Och en mängd starka låtar. Både starka rocklåtar, som ”Badlands”, ”Prove it all night” och ”Candy’s room”, och majestätiska ballader som ”Racing in the street” och titellåten.
/ Håkan
STIFF#13: Ian & the Blockheads
Tributes: The Beatles
| << | Januari 2009 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | 3 | 4 | |||
| 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
| 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
| 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
| 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |
Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...
Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...
Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...
Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...
Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....
Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget:
Tackar.