Blogginlägg från 2009-01-07

Tributes: The Who

”Substitute” (Edel, 2001)
”The songs of the Who” är undertiteln, elva covers på Who-låtar. Gamle Who-teknikern/producenten Bob Pridden har hållit i projektet som blandar amerikanskt och engelskt, äldre och yngre artister. Varje artist uttalar en liten hyllning till The Who.

På den här samlingen med övervägande engelska artister förekommer flera naturliga namn. Band som har influerats av just The Who , med Paul Weller som den stora profilen. Projektet inleddes när Liverpoolbandet Cast spelade in ”The seeker” som singel-b-sida i Who-basisten John Entwistles hemmastudio.
   Paul Weller gör Who-b-sidan ”Circles” helt underbart där han spelar typisk Townshend-gitarr och har en röst i klass med Roger Daltrey.
   Ocean Colour Scenes ”Anyway anyhow anywhere” är oväntat snäll och saknar helt originalets explosivitet och Stereophonics ”Who are you” slår över mot hårdrock och symfonirock trots den lilla kuriosa detaljen att Noel Gallagher sjunger ”oooh oooh” i bakgrunden.
   Den sistnämnda gruppens sångare Kelly Jones utökar The Who på liveinspelningen av titellåten men versionen och tolkningen är rörig och ojämn.
   David Bowie har gjort korta, snärtiga ”Pictures of Lily” till en lång och långsammare låt som i den här tolkningen känt sig hemma på ”Ziggy Stardust”.
   Skivans klart mest lysande ögonblick står amerikanska Sheryl Crow för. En omarrangerad ”Behind blue eyes” där hennes sång, som påminner om Cardigans-Nina Perssons klockrena stämma, verkligen lyser i den lågmälda omgivningen.

Skivans innehåll:
1. The Kids Are Alright - Pearl Jam
2. Behind Blue Eyes - Sheryl Crow
3. Pictures Of Lily - David Bowie
4. 5:15 - Phish
5. Circles - Paul Weller
6. The Real Me - Fastball
7. Who Are You - Stereophonics
8. Anyway, Anyhow, Anywhere - Ocean Colour Scene
9. The Seeker - Cast
10. Naked Eye - Unamerican
11. Substitute - The Who featuring Kelly Jones

/ Håkan

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.