Blogginlägg från 2009-01-17
Motown 50
Mitt liv har inte bara varit The Beatles, pubrock, Neil Young, Stiff, Bruce Springsteen (nya skivan ligger på mitt bord!), 80-tal, Ulf Lundell, konserter och Wreckless Eric. Det har varit Motown också, en av de riktigt tidiga inspirationskällorna på 60-talet. Jag höll på att missa veckans 50-årsjubileum (som ska pågå ett helt år) av det legendariska Detroit-skivbolaget.
Men så läste jag Four Tops ende överlevande originalmedlem, Abdul "Duke" Fakir, uttala sig så kärleksfullt om skivbolaget:
"Fifty years is a wonderful anniversary. You've got to give credit to the songs, but of course you've got to give credit to (Motown found) Berry Gordy for the vision. He had the whole vision, and he made it come true. It's just great to be part of that legacy and still be alive to talk about it."
Och i veckan läste jag det Motown-baserade januarinumret av Mojo, med en 100-lista på bästa låtar (där Martha & Vandellas ”Dancing in the street” toppade) och intervju med den nu 80-årige Berry Gordy Jr.
Det var något väldigt unikt som Gordy skapade i januari 1959. Han lånade $800 från sin familj och bildade ett skivbolag för bara svarta artister. Och, ännu viktigare, han knöt till sig låtskrivare, musiker och producenter som strävade mot samma mål. Resten var, som man slarvigt och lite opersonligt brukar säga, historia.
Jag kom in tidigt på Motown. Först kom låtarna, det jag minns bäst är av naturliga skäl coverlåtarna Beatles gjorde på sina tidiga skivor, och sedan kom hitsen i original in i min värld på allvar. Den ena bättre än den andra.
När jag sedan 1968 började läsa musiktidningar regelbundet började jag notera låtskrivarnamn och producenter och tyckte att ”familjen” Motown var något mycket homogent, från ax till limpa. Bland de första skivorna jag köpte var samlingsskivor med Motown-hits, ”Motown Chartbusters”, som blev en rejäl inblick i bredden på detta bolag.
Jag tänkte just nu inte gå in närmare på den musikaliska utvecklingen på Motown, det får vänta till ett senare mer genomarbetat tillfälle, men kan ändå inte låta bli att just nu utnämna en ograderad Topp 3 på min Motown-lista:
FOUR TOPS: Bernadette
Den fullständigt exploderande starten, helt utan intro, är lika stark i dag som då (1967). En av låtskrivartrion Holland-Dozier-Hollands starkaste låtar alla kategorier.
TEMPTATIONS: Ball of confusion (that’s what the world is today)
“(I know) I’m losing you”, “My girl” och “I wish it would rain” är naturligtvis också klassiker men den här politiska Norman Whitfield-pärlan speglar tiden (1971) allra bäst.
DAVID RUFFIN: My whole world ended (the moment you left me)
Förre sångaren i ovannämnda Temptations bröt sig loss och gjorde en fantastiskt dramatisk singel (1969) som jag vårdar ömt i min skivsamling.
/ Håkan
<< | Januari 2009 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...
Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...
Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...
per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...
Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...
Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...
Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...
Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...
Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...
Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...


Kommentarer till blogginlägget:
Motown är grymt bra, mina favoriter just nu, i dag, utan inbördes ordning är som följer:
Temptations - My Girl
Martha & the Vandellas - Dancing In The Street
The Four Tops Reach Out (I'll Be There)
men det jag skulle fråga är, vad tycker du om Stax/Volt? det finns ju en hel del gott där också. Otis, Rufus, Carla Thomas, Sam & Dave för att nämna några... och vilket husband dom hade!
..än en gång, en bra och intressant sida det här!
Svar:
Tack för berömmet. Som tonåring på 60-talet var jag väldigt hitfixerad och då låg Motown längst fram och den känslan har hängt med. Stax är objektivt på helt samma nivå och kanske är det t o m mer känsla och mindre utstuderad hitvarning i deras bästa låtar. Sedan har vi Philadelphia-soulen (Gamble/Huff) som också var en mäktig musikalisk del av soul-USA.