Blogginlägg

STIFF#30: Nick Lowe

Postad: 2008-09-01 07:27
Kategori: Stiff


NICK LOWE: Halfway to paradise/I don’t want the night to end
(Stiff BUY 21)
Release: 21 oktober 1977

När Nick Lowe släppte sin andra singel på Stiff var det redan klart att han, tillsammans med Jake Riviera, Elvis Costello och Yachts, skulle lämna Stiff för nya bolaget Radar. I sedvanlig Nick Lowe-anda var det en snabb och simpel produktion. Överraskade med att lägga en cover på singelns A-sida.
   En av låtskrivarduon Gerry Goffin-Carole Kings tidigaste låtar ”Halfway to paradise” var i England mest känd för Billy Furys tolkning som nådde en fjärdeplats som bäst i augusti 1961. Liverpool-sonen Fury upptäcktes 1958 och fick ett artistnamn, som många andra på den tiden, istället för det ohanterliga Ronald Wycherley. Fick sin första hitlåt 1959, ”Maybe tomorrow”, och hans karriär växte som rock’n’roll/rockabilly-sångare. Sedan fick han en mer sofistikerad stil och när den orkestrerade ”Halfway to paradise” kom var det början på slutet för Fury som rocksångare.
   Filmer, tv-shower och musikaler blev Furys område men upprepade hjärtoperationer gjorde att han tvingades lägga livekarriären på hyllan. Några nyinspelade versioner av de gamla hitsen orkade han med men 27 januari 1983 orkade inte Billy Furys hjärta längre.
   Originalet till ”Halfway to paradise” gjordes däremot av den amerikanske sångaren Tony Orlando som 1961 nådde 39:e-plats på USA-listan. Den blott 17-årige Orlandos genombrottslåt. Hans karriär var dock kort på det tidiga 60-talet men gjorde stor och framgångsrik comeback på 70-talet som sångare i Dawn med stora hitlåtar som ”Candida” och ”Tie a yellow ribbon”.
   Hela arrangemanget på Nick Lowe-singeln doftar både Phil Spector-tamburiner och Beach Boys-körer och jag misstänker att Dave Edmunds har mer del i både arrangemang och produktion än bara körsång som det officiellt uppges. Bandet är förutom Lowe, på bas, Larry Wallis, gitarr, Steve Nieve, keyboards, och Pete Thomas, trummor.
   B-sidan är om möjligt ännu simplare, uppenbart skriven i sömnen, och handlar textmässigt inte om någonting viktigt. Under två minuter (1:56) med Larry Wallis på punkenergisk gitarr, Nick Lowe på dubblerad röst, och Pete Thomas på trummor som avslutar den spontana inspelningen med ett snabbt nedtonat solo. Första, sista och bästa(?) tagningen.
   En annan Stiff-grupp, The Rumour, gjorde en ny version av Nick Lowes låt 1980, på både singel och album (”Purity by essence”) och lyckades då förlänga låten till 2:29.
   På cd: Båda singellåtarna finns på det återutgivna albumet ”Jesus of cool” (Proper, 2008)
   YouTube: Först Nick Lowes version på en ljudfil. Sedan Billy Furys version, dock i en senare 70-talsupplaga.





/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2008 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30          

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.