Blogginlägg från 2016-08-31
Göran en värdig vinnare av Musikörat
Foto: Emelie Ögren
VINNARE AV ÅRETS LIVE AT HEART-PRIS MUSIKÖRAT HETER GÖRAN SAMUELSSON för hans arbete med Packmopedsturnén som varje år genomförs i Värmland. Priset, som delas ut på Live at Hearts invigningsgala ikväll på Konserthuset, är ett samarbete mellan festivalen och den oberoende branschtidningen SIMBA (Swedish Independent Music Business Alternative) och delas ut till personer som gjort särskilda gärningar inom musik och livescen. Tidigare pristagare har varit Jill Johnson/Doug Seegers och Tomas Ledin/Hilda Sandgren.
Juryns motivering lyder: "Stark, smidig, pålitlig och miljövänlig. Tyst, stor flexibilitet och bra kapacitet. Robust design och hög kvalité i alla komponenter. Stadig, flexibel och driftsäker. 100% kvalité och 100% miljö. Så beskrivs en packmopedsmodell i reklamen, men med undantag av adjektivet 'tyst' skulle de orden lika gärna kunna beskriva hela Packmopedsturnén".
I vanlig ordning ville Göran dela med sig av uppmärksamheten när priset offentliggjordes i juni. I ett pressmeddelande meddelade han:
– Det känns väldigt roligt och hedrande att vårt arbete med Packmopedsturnen blir uppmärksammat på detta fina sätt och i så gott sällskap.
Göran är en sällsynt värdig vinnare av det här priset. Det otroliga engagemanget han lägger ner på projektet med Packmopedsturnén är värt så mycket mer än ett pris egentligen. Det ofattbara jobbet med att varje år skaka liv i ett antal gamla mopeder, samla en brokig skara artister och sedan ge sig ut på de värmländska småvägarna borde genom åren ha fått större uppmärksamhet långt utanför Värmlands gränser.
För artisterna har det varit ett skönt avbrott i det traditionella turnerandet och samtidigt har det varit ett otraditionellt sätt att mötas under helt andra förhållanden än vanligt och svetsas samman både på vägarna och på scenerna. Den närmare två veckor långa turnén, med konserter varje kväll, innebär en intensiv samvaro under en kort tid.
Jag har upplevt Packmopedsturnéer under de senaste sju åren och kan vittna om många underbara artistkonstellationer och massor av nöjda medverkande. Nu senast var det Love Antell och Elin Ruth som på turnéns avslutningskväll bedyrade sin tacksamhet för allt de hade upplevt på turnén. På scen tackade de högtidligen initiativtagaren Göran och som den ödmjuka människa han är tyckte han allt var överdrivet och uppförstorat.
När jag pratade med Göran efter konserten i hans hemby Västra Ämtervik berättade han att han hade känt sig lite obekväm i allt officiellt hyllande inför publik som i många fall var hans grannar.
- Det var väl onödigt att säga allt det där på scen. De kunde väl ha skickat ett mejl istället, var hans spontana kommentar efteråt...
Det är alltså en i högsta grad anspråkslös och prestigelös artist och turnéadministratör som ikväll får priset Musikörat. En självklar och rättvis vinnare som i 24 år på 21 turnéer sett projektet Packmopedsturnén växa och upplevt en stor skara svenska artister passera förbi.
Historien om Packmopedsturnén startade verkligen ambitiöst men på absolut lägsta nivå - som en soloturné 1992. Det var bara Göran, en gitarr och en lånad packmoped. Därefter turnerade han vartannat år med två, tre musiker som komp innan Ola Magnell 1999 anslöt och blev turnéns första kända artist.
Nu blev projektet årligen återkommande och under 00-talet växte gästartisternas antal. Först med profiler som Basse Wickman och Thorstein Bergman innan Totta Näslund 2003 lyfte konceptet till en helt ny och högre nivå. Två framgångsrika turnéer, där gitarristen Bengan Blomgren gjorde entré 2004 och har varit med sedan dess, fick ett drastiskt och tragiskt slut när Totta blev sjuk och avled sommaren 2005.
Sedan gjorde Plura ett framgångsrikt försök att fylla Tottas plats och många av Sveriges mest kända artister har kuskat runt Värmland på mer eller mindre fungerande mopeder. Namn som Uno Svenningsson, Niklas Strömstedt, Anna Stadling, Staffan Hellstrand, Pugh Rogefeldt, Anders Glenmark, Dregen, Mats Ronander, Moneybrother, Kajsa Grytt, Ebbot Lundberg, Nisse Hellberg och årets deltagare Love Antell och Elin Ruth har suttit på sina mopeder och letat efter små värmländska samhällen som Hennickehammar, Rottneros, Borgvik, Uddeholm och Sillerud, för att traditionsenligt avsluta turnéerna på Sillegården i Göran Samuelssons Västra Ämtervik på den oändligt natursköna sluttningen ner mot sjön Fryken.
I ÄNNU FLER ÅR HAR GÖRAN SAMUELSSON arbetat som artist i eget namn, låtskrivare och sångare. Redan 1989 gav han ut sitt första album, "Lögnhalsen", och 1998 kom diktsamlingen "Under ett stolsben" och, som han själv uttrycker det, när andan faller på målar han akvarell. Till idag har det blivit 15 album och drygt 200 sånger.
Han har väl även i vissa sammanhang kallats trubadur men under årets Live at Heart uppträder han under genrebeteckningen Americana tillsammans med sitt kompband som också har gjort två Packmopedsomrar tillsammans och kompar Göran på hans helt nya album "Stad & Land". Skivan är inspelad i Göteborg och på bilden nedan är Göran och hans musiker fotograferade framför samma tegelvägg där Totta och Mikael Wiehe med musiker radade upp sig 2005.
Efter kvällens Live at Heart-framträdanden, en låt på invigningsgalan och sedan konsert på East West Sushi kl 23:00, fortsätter Göran och bandet på en liten Bergslagsturné: Nora 1/9, Grythyttan 2/9, Lindesberg 3/9 och Karlsdal (Karlskoga) 4/9.
Från vänster: Bengan Blomgren, Johan Håkansson, Göran Samuelsson, Nikke Ström och Bengt Bygren.
Foto: Lennart Lökholm
/ HÃ¥kan
Jon Dee Graham på Live at Heart-scen
Efter Live at Hearts invigningsgala på Konserthuset ikväll blir det Jon Dee Graham på East West Sushi.
FÖRSTA KVÄLLEN PÅ ÅRETS LIVE AT HEART kommer jag för min del att ägna väldigt mycket uppmärksamhet åt festivalens invigningsgala på Konserthuset. Förutom några prisutdelningar kommer även ett gäng festivalartister att framföra en låt var. Det kommer bli en blandad kompott med både americana, folkmusik, avantgarde, electronic och rockmusik med New Orleans-artisten Cary Hudson, det svenska brödraparet Dimpker Brothers, det norska ljudlanskapet Sturle Dagsland, den värmländska låtskrivaren Göran Samuelsson, den kanadensiska cellisten Cris Derksen och det kanadensiska rockbandet The Johnny McCuaig Band med bland annat en säckpipa i sättningen.
Dessutom kommer det alltså att delas ut pris (Musikörat) för särskilda gärningar inom musik och livescen. Göran Samuelsson prisas som grundare och initiativtagare till den årligen återkommande Packmopedsturnén i Värmland. Och bröderna Martin och Adam Dimpker får årets låtskrivarstipendium.
Jag är inte informerad om körschemat i detta arrangemang och vågar nog inte tro att jag kommer loss tidigare än att jag kan ansluta till det officiella Live at Heart-programmet förrän framåt 22-tiden när amerikanen Jon Dee Graham kliver upp på East West Sushis scen.
Då har jag lite förargligt förmodligen missat den australiske sångaren Kaurna Cronin och duon John Mitchell & Sofie Jonsson men ser med spänning fram mot Grahams uppträdande.
Jon Dee är en av de mest rutinerade och redan etablerade artisterna som har uppträtt genom åren på Live at Heart. Han förknippas med musikgenrer som blues, rock och country och blir därmed en utsökt representant för det alltmer populära americana.
Hans långa biografi inkluderar en mängd intressanta detaljer. 57-åringen från Austin har exempelvis sina äldsta musikaliska rötter i punken. The Skunks hette hans band på 70-talet innan han började spela blues med Lou Ann Barton. Tillsammans med Alejandro Escovedo var Jon Dee medlem i True Believers i mitten på 80-talet, i en grupp som tillhörde den då sympatiska vågen av amerikanska band, som Los Lobos, Green On Red och Rain Parade, i korsningen mellan rock och country.
Han spelade sedan gitarr på Ry Cooders "Blue city"-soundtrack och gästade på många andra skivor innan solokarriären satte fart på 90-talet med en mängd album på sitt samvete. 2006 utsågs han till The Austin Musician of the Year på South by Southwest-festivalen och i dagarna släpper Jon Dee ett nytt album, hans tolfte skiva "Knoxville skyline".
Efter Grahams konsert kommer jag att stanna kvar på East West Sushi för att njuta av en större dos Göran Samuelsson efter hans korta framträdande på invigningsgalan. Tillsammans med sitt femstjärniga band, Bengan Blomgrens gitarr, Nikke Ströms bas, Bengt Bygrens keyboards och Johan Håkanssons trummor, kommer vi nog att bjudas på många låtar från det helt aktuella albumet "Stad & land" och säkert även ett och annat pricksäkert mellansnack inklusive någon färgstark anekdot från Görans liv.
/ HÃ¥kan
"Stad & Land"
GÖRAN SAMUELSSON
Stad & Land
(Fergus/Naxos)
Göran Samuelsson, soloartisten och Packmopedsturnégeneralen, har en mäktig och imponerande skivproduktion bakom sig. Lite i skymundan och utan att riktigt nå utanför sitt kära Värmland har han sedan 1989 producerat 15 album. Det har resulterat i drygt 200 sånger, låtar som textmässigt har blandat poesi med sunt förnuft och vardagstankar med några droppar vemod men även lite humor.
Göran har kort och gott skapat ett eget uttryckssätt där melodierna känns både tidlösa och nyskrivna på samma gång. Med rötterna i gammal hederlig vistradition har han genom åren utvecklat sitt sound och sättet att skriva sina låtar. Och efter 27 år som skivartist har han nu med hjälp av en kvartett rutinerade Göteborgsmusiker lyckats bli än mer musikaliskt stark och tydlig. Med relativt små medel har han gjort en huvudsakligen lågmäld skiva, som släpps på fredag, på ett både variationsrikt och mycket underhållande sätt.
Med Bengan Blomgrens gitarr, Nikke Ströms bas, Bengt Bygrens keyboards och Johan Håkanssons trummor bakom finns det här både stadga och rutin som med små snillrika ingredienser kan ge den finaste ballad ("Nu är nu", duetten med Idde Schultz) en magisk inramning.
Den här kvartetten musiker, som för övrigt kompade Göran och övriga artister på årets Packmopedsturné, har ju tillsammans en gränslös rutin men brinner samtidigt för att skapa ett för stunden unikt möte mellan Görans innerligt personliga poesi, anspråkslösa mästerverk till melodier och ett ofta lågmält arrangemang. En konst i ordets rätta mening.
Bengans slidegitarr spräcker ibland ("På väg" och "Innan evigheten") upp den stillsamma ljudbilden med några himmelskt vackra små utsvävningar och Bygrens smekningar över pianotangenterna förstärker vid några tillfällen ("Nu är nu" och "Längtans ö") vemodets innersta kärna. Och orgeln ger ibland ett eko av Bob Dylan i öronen och just då blir det uppenbart att Göran Samuelsson är en mix av svensk vistradition, från Fröding till Taube, och amerikanska tongångar. På aktuella Live at Heart-festivalen, där han för övrigt får ta emot priset Musikörat, uppträder Göran under genrebeteckningen Americana.
Men det är ändå sångerna i sig som spelar huvudrollen på skivan. Med hjälp av ett homogent fundament till komp känns "Stad & Land" som Görans starkaste album hittills. Det har kanske funnits ögonblick på tidigare skivor som varit mer utåtriktade och kommersiellt laddade, publikfrieri kanske det kallas, men det här albumet är verkligen fylld med sånger som har just den där tidlösa prägeln. Musik som glädjer nu och för alltid.
De ovan nämnda låtarna är ingalunda ensamma höjdpunkter på skivan. "Mitt i steget", "Ville bara väl", den lite snabbare och J J Cale-inspirerade "Vägar utan mål" och "Välkommen hem" hjälper till att göra "Stad & Land" till en underbar helhet.
/ HÃ¥kan
<< | Augusti 2016 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 | 31 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: