Blogginlägg från 2016-08-17

Jättekoloss på tunga fötter

Alla bilder: Anders Erkman



ROCK RUNT RIKET VAR EN SVENSK PAKETTURNÉ som genomfördes på 15 konserter mellan 17 juli (Varberg) och 12 augusti (Tomelilla) 1987. Mellan Karlstad och Eskilstuna landade hela paketet i Örebro.
   Roxette, som var det största namnet på turnén, med Per Gessle och Marie Fredriksson hade fått sitt genombrott året innan. Först med sommarsingeln och sedermera hitlåten "Never ending love" och sedan första albumet "Pearls of passion" som släpptes i oktober 1986. En succé som våren 1987 följdes upp av en remixversion, "Dance passion", av samma album med sju låtar ommixade av bland annat Kaj Erixon och Alar Suurna.
   Det här var duons turnédebut och starten på en obeskrivlig succé världen över. En historia som blev lång och framgångsrik men fick sitt definitiva stopp i år när Roxettes planerade 30-årsjubileum med världsturnén ”RoXXXette 30th Anniversary tour” ställdes in på inrådan av Marie Fredrikssons läkare.
   Inför turnén 1987 spelade Roxette, Ratata och Eva Dahlgren tillsammans in singeln "I want you", skriven av Per Gessle, som släpptes 1 juli samma sommar.
   Rutinerade Eva Dahlgren hade 1987 sex album bakom sig, senaste albumet "Ung och stolt" hade släppts i februari, men hon hade ändå sina största framgångar framför sig.
   Även Ratata, vid tillfället en duo med Mauro Scocco och Johan Ekelund, hade släppt sitt senaste album "Mellan dröm och verklighet" i februari 1987. Gruppens sjätte och mycket framgångsrika (toppade albumlistan) skiva.
   Förakten Orups konsert var ett lågmält och lågprofilerat framträdande. Hans karriär var sommaren 1987 i sin linda. Efter Intermezzo, Ubangi och Thereisno Orchestra satsade han på en solokarriär men skulle först på hösten 1987 få sin första hit med "Jag är hellre jagad av vargar" som följdes av första turnén på egen hand. När Orups debutalbum "Orup" släpptes tidigt 1988 var han redan ett etablerat namn.
   På Rock Runt Rikets konserter, exklusive Orups framträdande, kompades samtliga artister av samma musiker: Clarence Öfwerman, klaviatur, Henrik Janson, elgitarr, Marianne Flynner, kör, Matts Alsberg, bas, Pelle Alsing, trummor, och Per Andersson, klaviatur och slagverk.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/8 1987.

"Rock Runt Riket"
ROXETTE
EVA DAHLGREN
RATATA
ORUP
Brunnsparken, Örebro 31 juli 1987

Rock Runt Riket är en jättekoloss på tunga fötter. Med dignitet i tre stora svenska rocknamn, Eva Dahlgren, Ratasta och Roxette. Lång tidsödande väntan är mer regel än undantag på dessa festivalliknande konserter och över en timme av de knappt fem bestod i fredagskväll i Brunnsparken av dödtid och hopplös tristess.
   Inledande regn och tunga moln gjorde redan där en trist inramning på detta jättearrangemang.
När sedan Eva Dahlgren och hennes stora band, i skuggan av en vacker regnbåge, tog scenen i besittning lyste solen för första och enda gången i fredags.
   Eva inledde annorlunda med en akustisk version av "Ung och stolt" och nästan hela hennes framträdande byggde på experimentlusta och nya arrangemang.
   Många spektakulära slagverk och de båda tjejerna i kören, Eva Hillered och Marianne Flynner, överraskande när de spelade både gitarr, saxofon, keyboards och percussion.
   Eva pratade mer än vanligt och självsäkert mellan låtarna, men jag harsett bättre shower med Eva Dahlgren på egen hand. Repertoarmässigt var det för koncentrerat kring senaste albumet och en dryg timme på scen är alldeles för kort för hennes talang och begåvning.
   Ratata imponerade stort redan i våras vid Örebro-besöket så nu var det med mer beräknad optimism jag återsåg bandet som fortsatte övertyga i sin rockiga framtoning.
   De bästa låtarna från senaste albumet är storslagen rockmusik och det är inte alls någon överdrift att nämna namn som Jackson Browne och Bruce Springsteen i sammanhanget.
   Dock var Ratatas repertoar för ihålig och ojämn för att så distansen ut. När de spelade tradig och seg popfunk med alldeles för många och långa solon ramlade konsertkvalitén ner på en uppenbar slätstruken nivå.
   Men Mauro Scocco sjöng kraftfullt och energiskt och gjorde (tillsammans med Marie Fredriksson) kvällens mest lysande sånginsatser i duetten "Så länge vi har varann".
   Roxette är det senaste årets märkligaste succé. Albumet, som nu sålts i 180 000 exemplar och därmed anses motivera att duon avslutar jättekonserten. Det var ett tomt spektakel som på inget sätt utnyttjade de inblandades resurser och talang.
   Låtarna tillhör Per Gessles mer anonyma alster, Marie Fredrikssons annars så pricksäkra röst gick vilse i de europoppiga arrangemangen som de fantastiske klaviaturspelaren Clarence Öfwerman har skrivit. Den på förhand så uträknade ekvationen gick helt enkelt inte ihop. På skiva.
   På scen blev det givetvis tyngre, bättre och vassare men det är ett omaka par, fast barndomskamrater de är, som utgör Roxette. Marie är den lysande sångerskan som utmanade och fascinerade och Per är bättre låtskrivare än scenartist och sångare.
   Det var givetvis Marie som drog det tyngsta lasset och fullkomligt ägde scenen när Roxette avslutade konsertkvällen på dygnets sista timme.
   Med bara ett album i bagaget brukar ingen artist turnera men i kommersialismens namn gick det ändå att göra succé för Roxette framför ungdomars omåttliga glädje.
   Få överraskningar således, bara en ny låt, "Dangerous", som redan lät som nästa hit. En nyarrangerad "So far away" som extralåt visade också upp lite spänning. Innan Roxette fick sällskap av turnépaketets samtliga musiker och sångare, jag räknade till 25 människor på scen samtidigt, för den obligatoriska avslutningen med "I want you", låten de har skrivit tillsammans,
   På scen blev det en betydligt maffigare och mer fantasieggande historia än på en platt singelskiva.
   Sammanfattningsvis vill jag helst av allt minnas de ljusa glimtar av hopp, som kunde skönjas hos alla de fyra artistkombinationerna. Men det bestående minnet, efter 211 minuters konsert och 66 minuters tröstlös väntan, blir ändå trötta fötter och skeva knän.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.