Blogginlägg

Bra musik i herrgårdsmiljö

Från vänster Plura, Sara Löfgren, Göran Samuelsson, Dregen och Ola Magnell.


                                                                                  Foto: Carina Österling
Alla artisterna samlade på den lilla scenen framför Hennickehammars herrgård.

KONSERT
"PACKMOPEDSTURNÉ '10"
Göran Samuelsson/Plura/Dregen/Sara Löfgren/Ola Magnell/Rolf Carlsson
Hennickehammars Herrgård
28 juli 2010
Konsertlängd: 18:40-20:00 och 20:25-21:45 (160 minuter)
Min placering: Första halvan inomhus på restaurangen vid dörren med fri syn mot scenen, andra halvan utomhus på restaurangområdet, ca 40 meter från scenen.

Bandet:
Göran Samuelsson, gitarr och sång
Bengan Blomgren, gitarr
Robert Henriksson, trummor
Fredrik Svensson, bas
Bengt Bygren, keyboards

Som ni kanske förstår av ovan nämnda beskrivning så var jag inte fullt koncentrerad på konserten hela tiden eftersom middagen planerades mitt i pågående föreställning. Jag var nämligen på Hennickehammars Herrgård inte enbart av musikaliska skäl. Jag var där för att fira 20-årig bröllopsdag (egentligen plus en vecka om vi ska vara nogranna) med min fru Carina (duktig fotograf förresten, se bilderna) och då fanns det några dubbla lojaliteter att ta hänsyn till. Men det fungerade oerhört bra och konserten var av den sorten att inget gick förlorat även om man tappade koncentrationen för några minuter.
   Packmopedturnén i Värmland har existerat sedan 1992 och har blivit en stor tradition. Under ledning av Göran Samuelsson, Värmlands svar på Bob Dylan brukar han beskrivas som, tillsammans med sitt band och många färgstarka artister. Totta var det stående inslaget fram till sin död 2005. Hans roll har nu tagits över av Plura och han var ett av de tyngre inslagen (av flera skäl) under onsdagskvällens konsert.
   Han inledde med ”Mil efter mil” och det kan ju ses som en hommage till just Totta ty låten är specialskriven för Totta av Plura. Men på en Mopedturnékonsert är det ingen artist eller musiker som spelar huvudrollen, Alla artister trängdes på scenen under hela konserten och allt formades till en demokratisk afton med full musikalisk kraft.
   I bandet fanns några starka profiler i form av den ypperlige gitarristen Bengan Blomgren och pianisten/dragspelaren Bengt Bygren, båda stora kända Göteborgsmusiker. Men det spelades väldigt tajt och fint utan att jämförelsen med Eldkvarn, i Pluras nummer, är riktigt rättvis.
   Jag har givetvis, av helt naturliga skäl, ingen regelrätt låtlista att redovisa men kan berätta att Plura gjorde både ”Kärlekens tunga” (med Sara Löfgren som färgstark medsångerska) och ”Full för kärlekens skull”. Mycket sympatiske Dregen sjöng enbart på svenska, ”Tack för kaffet” (låten han har gjort tillsammans med Timbuktu) och en alldeles bländande version av Ebba Gröns ”We’re only in it for the drugs”, en av konsertens stora höjdpunkter. Bland extralåtarna gjorde han också Ulf Lundells översättning av Chuck Berrys ”Johnny B Goode”, ”Jonny gitarr”.
   Sara gjorde givetvis sitt stora nummer ”Starkare” och även en mycket godkänd svensk version av Tom Pettys ”Refugee” som hon valde att referera till Melissa Etheridge.
   Den officiella artistkavalkaden inleddes av Rolf Carlsson, Filipstadsångaren som var med i Melodifestivalen 2002 (”Tidig är tiden”), som ensam med gitarr framförde några visor eller poppiga alster. En traditionell artist i singer/songwriter-fåran vilket också gällde låtarna som Göran Samuelssons framförde. Han har åtskilliga album bakom sig, utan att kunna sprida musiken utanför Värmlands gränser, och valde att göra några av sina välskrivna sånger i en Ola Magnell-inspirerande genre.
   Ola Magnell själv framförde en mix av gamla och nya låtar, bland annat det nya mästerverket ”Sång för de svikna”. Ola berättade för mig innan konserten när jag träffade honom att den här turnén inte är någon lek. Elva konserter på tolv dagar och däremellan mer eller mindre långa mopedtransporter till nästa konsertställe. Vi mötte för övrigt hela gänget på sina mopeder när vi anlände till Filipstad med buss vid lunchtid i onsdags.Och igår vid halvtio-taget tog de farväl av Hennickehammar för att bege sig till Rudskoga och torsdagskvällens konsert.


                                                                                  Foto: Carina Österling
Transportfordonen under årets Packmopedturné.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.