Blogginlägg

INTERVJUER 74-94: Magnus Lindberg (1989)

Foto: Anders Erkman

VÅREN 1989 VAR STARTSKOTTET PÅ EN MAGNIFIK COMEBACK för Magnus Lindberg. Och det skulle till stora delar ske i Örebro. Efter blott en singel, "Bortom horisonten", och en fantastisk konsert 1983 men inget utlovat album till våren 1984 blev det tyst från Magnus, mycket tyst. Efter flera händelsefattiga år började han 1987 turnera ensam och spelade ihop med olika husband på olika platser i Sverige.
   1989 var det dags för Örebro och två bokade spelningar på skärtorsdagen och långfredagen, en med band och en solo. Den väldigt Magnus Lindberg-älskande gitarristen Staffan Ernestam hade satt ihop ett band som gick under namnet Fabulous Barflys och formade ett perfekt komp till den lite ringrostige Magnus.
   Repertoaren var en 50/50-historia uppdelad på egna låtar och covers men energin hos Magnus gick inte att ta miste på.
   Dagen efter halv tre på eftermiddagen, en regnig långfredag 24 mars, träffade jag och min blivande fru Carina (som för övrigt gick på kryckor...) Magnus för en fika i Stora Hotellets restaurang för nedanstående intervju.
   Magnus var väldigt nöjd med konserten kvällen innan, uppskattade kompbandets insatser och såg fram mot långfredagskvällens solokonsert som han skulle genomföra tillsammans med Ernestam på gitarr.
   Efter den här positiva upplevelsen inleddes ett seriöst samarbete mellan Lindberg och Ernestams band med fler spelningar runt i Sverige. I september 1989 blev de den officiella konstellationen som live skulle marknadsföra Lindbergs nya album, "Det kommer en vind". Jag fick uppleva en fantastisk releasekonsert på Ritz i Örebro som med fantastiskt energisk rockmusik tolkade skivans maskinellt framställda arrangemang på ett helt annat och bättre sätt.
   När samarbetet Lindberg/Ernestam/band befann sig på kulmen av framgång råkade Magnus träffa Micke Rickfors och Pugh Rogefeldt som höll på att smida Grymlings-planer som gjorde att det ursprungliga projektet sköts i sank.
   I min intervju med Magnus på våren 1989 försäkrade han inför albuminspelningen att "får jag inte som jag vill så går jag hem" men det modernt klingande 80-talssoundet på "Det kommer en vind" tyder på annat. Jag tror Magnus blev överkörd och ett offer för den tidens gällande soundregler. Live var ju låtmaterialet så mycket bättre.



Den här intervjun publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/4 1989.

"Får jag inte som jag vill går jag hem"
MAGNUS LINDBERG GÖR ALBUM UTAN KOMPROMISSER

MAGNUS LINDBERG FYLLER 37 ÅR I MAJ OCH HAR mer eller mindre livnärt sig som musiker och artist i sjutton år. Han har en sporadisk karriär bakom sig. Efter fem års uppehåll i skivutgivningen gav han vid det senaste årsskiftet ut en singel, "Starkare", som lovar gott inför framtiden och en planerad inspelning av ett album.
   - Comeback och comeback, alla tjatar om comeback men jag har ju hållit på hela tiden. Jag har alltid haft ett album på gång, berättar Magnus när vi träffar honom en regnig långfredag på hans hotell i Örebro.
   Kring midnatt kvällen innan uppträdde han på Ritz med ett snabbkomponerat band under ledning av gitarristen Staffan Ernestam bakom sig. Ingen perfekt konsert och få överraskningar men i närvarokänsla var det nästan magiska 90 minuter som Magnus gav publiken.
   En 50/50-repertoar av covers och egna låtar med höjdpunkter som "Maggie Mae", "Born to run" och hans egen "Starkare".
   - Den gick för långsamt och var orepeterad. Jag överraskade musikerna, säger han självkritiskt om scenversionen av den sistnämnda låten.
   Singeln "Starkare" har öppnat dörren för en på skiva produktivare Magnus Lindberg. Efter några år då han har arbetat som musiklärare i Solna.
   - På hög- och mellanstadiet, 25 man i publiken, säger Magnus lite skämtsamt.
   - Det gav mig otroligt mycket. Utmärkt sätt att inte bli för gammal i huvudet. Fick bättre kontakt med eleverna än lärarkollegorna, säger han betydligt allvarligare.
   Magnus blev redan som 20-åring "kändis". Spelade i Landslaget, folkrockinspirerad popgrupp, som återuppstod för en kväll förra måndagen då bandets mest kände medlem, Lasse Lindbom, fyllde 40 år. Magnus lämnade Landslaget redan 1975 men har bara positiva minnen från den tiden.
   - Vi hade en härlig gruppkänsla. En för alla, alla för en. Vi turnerade så otroligt intensivt. Vi var nog ett ganska underskattat gäng.
   - Sedan ville jag flyga med egna vingar. Ingen schism eller så fast rykten sagt att Lasse och jag var ovänner. Några fick för sig att låten "Över lik" handlade om det. Det är ju absurt.
   Lasse Lindbom producerar Magnus nya skivor och på Sonet, som ger ut hans skivor, finns en annan gammal Landslaget-kompis, Stefan Lagström.
   - Stefan och jag har förstått varandra genom alla år så det samarbetet fungerar perfekt, säger Magnus och börjar berätta om albuminspelningarna som ska börja i slutet av april och fortsätta i maj.
   - Jag hoppas kunna blanda maskiner och instrument. Inte fullt så maskinellt som på singeln där bara två musiker, Mats Olausson och Micke Andersson medverkar.
   - Jag tror Lasse vet hur jag vill ha det och får jag inte som jag vill går jag hem. Inga kompromisser, tack.
   När albumet släpps kanske det blir tal om turné men det är tunga suckar från Magnus när vi kommer in på det känsliga ämnet.
   - Det är problem att sätta ihop ett band som fungerar. Det ska fixas pa-anläggning, bussar och personal hit och dit. Det är en stor apparat för att stå på scen några timmar varje kväll.
   - Då passar det här livet mig bättre. Att åka runt och uppträda ensam eller med husband. Snabba ryck och snabba beslut. Trivs jättebra i Örebro och på Ritz. Tillsammans med Linköping, Göteborg, Malmö och Pajala(!) är Örebro min hemmaplan, avslutar en nöjd Magnus Lindberg.

/ Håkan

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.