Blogginlägg från 2019-04-16

Konserten i lördags väckte gamla minnen (balladen om Raj Montana Band)

Postad: 2019-04-16 07:59
Kategori: Blogg


Dan Hylander.


Clarence Öfwerman.


Hasse Olsson.


Pelle Alsing.


David Carlson.


Alla bilder: Anders ErkmanOla Johansson.

MED ANDERS ERKMANS BILDER FRÅN KONSERTEN i lördags på samtliga medlemmar i Raj Montana Band vill jag berätta min långa gemensamma historia om bandet under åren 1983/1984.


UTAN ATT DET KÄNDES DET MINSTA NOSTALGISKT eller dammigt gammalmodigt återuppstod Dan Hylanders Raj Montana Band i helgen. Turnépremiären inträffade i Örebro och det jag trodde skulle bli en lagom trött och lagom upphetsande återblick till 80-talet blev något mycket mer och bättre. Kort sagt visade Dan och musikerna i bandet att skärpan och koncentrationen finns kvar 35 år efter de kommersiella höjdpunkterna på 80-talet.
   Min vän och fotograf Anders Erkman och jag gick på konserten utan större förhoppningar än att vi skulle träffa ett gäng gamla proffsiga musiker som fortfarande kunde men kanske inte hade inspiration att fortfarande skapa något personligt. Vi kunde knappt haft mer fel ty Dan och bandet levererade en nästan 5-stjärnig konsert där innehållet, som var en mix av gammalt och nytt, imponerade i både kvalité och kvantitet.
   Sedan var det en speciell känsla för Anders och mig eftersom vi under 1983 och 1984 nästan minutiöst följde Dan, Py Bäckman och bandet på deras nästan oavbrutna turnerande. Vi hade nöjet att uppleva konstellationen i både Stockholm, Köping, Borlänge och naturligtvis Örebro. Det kunde också resultera i intervjuer på hotell och kinakrogar men det hände också att vi tillsammans hängde, mer inofficiellt, både backstage på Ritz i Stockholm, på Slottskällaren i Örebro eller på hotellrum på Esso Motorhotell i Örebro.
   Snart sagt hade vi rätt täta kontakter med både huvudpersonerna Dan och Py och etablerade dessutom under de här åren en sorts personlig vänskap med musikerna som efter 1984, när bandet splittrades, fortsatte i ett otal andra konstellationer. Musikerna Clarence Öfwerman, Hasse Olsson, Pelle Alsing, Ola Johansson och David Carlson var ju den tidens mest anlitade på både skiva och turné.
   Första kontakten med det här alltmer kommersiellt populära bandet inträffade i Stockholm 29 januari 1983, en vecka innan de skulle komma till Örebro. Där på en kinakrog vid Medborgarplatsen, bara ett kvarter från kvällens spelställe på Ritz, gjorde vi vår första intervju där Dan och Py ofta och gärna pratade i munnen på varandra medan basisten Ola Johansson lugnt redogjorde för sina synpunkter.
   Efter intervjun följdes vi ner till Ritz, tog oss in bakvägen från Tjärhovsgatan via en hiss och hängde backstage med bandet innan konsert på ett sedan överfullt Ritz. En konsert som jag då beskrev som ”den bästa svenska rockmusik jag har upplevt på den klassiska scenen”.
   En vecka senare, 4 februari, kom Dan, Py och bandet till Örebro för konsert och fyllde inomhuslokalen Regnbågen i Brunnsparken. Mötte upp bandet på Esso Motorhotell mellan soundcheck och konsert för lite privat snack och fick åka turnébuss både till och från Parken. Dan Hylander hade vid den här tidpunkten ett litet kommersiellt försprång jämfört med Py men på scen delade de på utrymmet som resulterade i en helgjuten konsert.
   Under den några månader långa turnépausen på våren 1983 avslutades inspelningarna av Dans album ”Calypso” som också hann släppas i april innan bandet återigen var ute på vägarna. En turné som mest omfattade folkparker och avslutades på Roskilde-festivalen 3 juli. Örebro nådde de 26 maj för en annorlunda spelning utomhus bland reklammontrar på Vinterstadion. En dryg timme kort konsert där Dan och Py återigen delade på utrymmet, lika delar från ”Calypso” och Pys kommande album i låtar som här fick sin livepremiär.
   Efter konserten hann vi tillbaka till tidningen för att skriva och framkalla bilder till morgondagens recension i Nerikes Allehanda. Innan vi senare på torsdagskvällen strålade samman med bandet på Slottskällaren för lite ömsesidig kontakt och eftersnack.

EFTER NÄSTA PY BÄCKMAN-ALBUM, den Mats Ronander-producerade ”Sista föreställningen” som släpptes i september 1983, åkte hela bandet på höstturné och kom till Örebro och Idrottshuset 18 oktober och genomförde en två timmar lång konsert. Ny medlem i bandet var Stockholmstjejen Anne-Lie Rydé, sångerskan från Göteborgsbandet Extra, som nu hade inlett sin karriär som soloartist och var aktuell med sitt första album. Hon fick två egna solonummer i konserten, bland annat Per Gessles ”Segla på ett moln”.
   Även denna gång hann Anders och jag till tidningen för att få fram recension till morgondagens Nerikes Allehanda. Efter jobbet blev det återigen Slottskällaren där Anne-Lie födelsedagsfirades (27 år) en dag för sent. Den här gången avslutades tisdagskvällen på ett hotellrum på Esso Motorhotell där jag bakom fotografens rygg genomförde en högst spontan intervju med solodebuterande Anne-Lie Rydé.
   Tio dagar senare, 28 oktober, befann jag mig i Stockholm privat och kunde inte låta bli att besöka en av tre helt utsålda konserter på Ritz för Dan, Py och Raj Montana Band. Och fick mig en rejäl överraskning när Mats Ronander stegade upp på scenen och sjöng ”Höst (till Eva, så länge jag kan gå)” med bandet. Ett magnifikt turnéavslut och jublet visste inga gränser.
   Sedan skulle det dröja till sommarturnén 1984 innan jag återigen fick uppleva det här bandets väloljade livesound vid tre olika tillfällen.
   Först fick jag en liten försmak när jag på egen hand tog mig till Köping Folkets Park för att 26 juli få en försmak på den sommarens Raj Montana Band-turné. Bland körtjejerna i gruppen var det den här gången nya ansikten, Sonja Bojadzijev och Ulrika Uhlin.

ANDERS OCH JAG TOG TAG I VÅRT gemensamma Raj Montana-projekt genom att åka upp till Borlänge 25 augusti och söka kontakt med band och crew på Scandic Hotell där alla vilade ut innan konsert. Traditionell intervju med Dan och Py på hotellets restaurang för att sedan följa bandet på kinarestaurang och tillsammans äta ihop innan konsert i Borlänge Folkets Park. Nu hade körtjejen Ulrika Uhlin hoppat av turnén på grund av magproblem.
   Efter konserten i Borlänge fick Anders och jag följa med i turnébussen, som kördes av Hasse Olsson, som tog vägen förbi Örebro där vi för några dagar lämnade turnégänget som fortsatte söderut samma tidiga söndagmorgon.
   Fyra dagar senare, 29 augusti, var de tillbaka i Örebro för en konsert i Brunnsparken inför storpublik (2000 personer). Repertoaren hade fått sig en rejäl ansiktslyftning och en helt oannonserad Anne-Lie Rydé dök dessutom upp och höjde stämningen ytterligare, både på scen och bland publik. Ännu en gång avslutades konsertkvällen med efterfest på Esso Motorhotell.
   Redan under sommaren 1984 fanns det långt framskridna planer på höstturné för Raj Montana Band men osäkert om Örebro fanns med i turnéplanen. Men publiksuccén i Brunnsparken gjorde att senare samma kväll bekräftades att de skulle landa i Örebro i december.
   Innan höstturnén sparkade igång skulle både Dan och Py släppa nya skivor och nu var de på samma kommersiella nivå. Som gjorde att intresset för den nya turnén, som också annonserades som gruppens absolut sista, var på topp. Och efter Dans ”...om änglar och sjakaler” och Pys ”Kvinna från Tellus” steg intresset av naturliga skäl ytterligare.
   När Dan, Py och hela turnésällskapet kom till Örebro 12 december var det en mer eller mindre officiell presskonferens på Slottskällaren som mötte huvudpersonerna. Där berättade de att de var rätt trötta på allt turnerande och ville söka nya vägar för sin musik. Innan de for ut till Brunnsparken för en två timmar och femtio minuter lång(!) konsert. Och i kören fanns det två ytterst kompetenta tjejer, Anne-Lie Rydé och Tove Naess, som jag fick en egen intervju med.
   Turnerandet i det här formatet började nu närma sig slutet. Efter Örebro skulle de till Karlstad och Oslo innan den stora finalen under två kvällar, 5 och 6 december på Göta Lejon, i Stockholm. Konserter som spelades in och gavs ut som en dubbel-live 1985, ”Tele-gram/Långt farväl”.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (415)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (222)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (112)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2019 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30          

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Mats 26/07: Detta är en av 70-talets absolut viktigaste plattor för mig. Såg Tyla Gang på Ho...

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.