Blogginlägg från 2019-03-25

50-tal: #9. ”Why don´t you love me" (1950)

Postad: 2019-03-25 07:54
Kategori: 50-talets bästa



HANK WILLIAMS with his Drifting Cowboys
Why don't you love me

(MGM)

NÄR 50-TALET INLEDDES HADE HIRAM KING WILLIAMS, populärt kallad Hank Williams, bara tre år kvar att leva. Han hade dock en lång artistkarriär bakom sig, stod första gången på scen på 30-talet, skivdebuterade 1947 och var runt 1950 och åren därefter extremt produktiv. Så det är en oerhört stor repertoar att välja favoritlåt ur och sedan urskilja det bästa från det soundmässigt väldigt traditionella materialet. Många av hans klassiker tillhör 40-talet och faller därmed för åldersstrecket när jag ska bestämma Hanks 50-talsfavoritlåt.
   Hank Williams hade kanske den allra kortaste karriären av alla stora 50-talsprofiler. Innan sin fatala dödsdag på nyårsdagen 1953 hade han alltså bara tre år på sig att producera och ge ut sina skivor. Men han hade under den starkt begränsade tiden en sprudlande kreativitet och släppte skivor i ett nästan chockartat tempo som i mängd egentligen slog alla andra 50-talsikoner fast de hade ett helt decennium, tio år, på sig att producera skivor.
   19 singlar 1950, 13 singlar 1951 (av vilka fyra singlar släpptes i december!) och 9 singlar 1952 talar sitt tydliga språk. Ska vi sedan räkna med det postumt utgivna materialet under resten av 50-talet, visserligen återutgivningar, samlingssinglar och ep-skivor, framstår Hank Williams produktivitet som närmast ouppnåelig för någon artist i vilket decennium som helst. Och då har jag inte heller räknat med de religiöst laddade skivorna som han gav ut mellan 1950 och 1953 under namnet Luke The Drifter.
   Hanks musik beskrivs ofta som countrymusik och det var just i den genren han firade de största framgångarna. Men det fanns också låtar som var den tidens tydliga tecken på att Hank Williams tillhörde den tidiga rock'n'roll-generationen.
   Jag erkänner: Countrymusiken har kommit på undantag bland mina återblickar på 50-talets bästa artister, musik och låtar. Everly Brothers tangerade väl genren något under sina stora år men Johnny Cashs namn är väl tydligt countrystämplat fast han musikaliskt ofta klev över gränsen till rockabilly. Nej, då är nog Hank Williams i sammanhanget ett mer genuint countryklingande namn när man ska försöka sammanfatta 50-talets musikhistoria.
   Redan 1937 inledde Hiram Williams, som då också ändrade förnamn till det mer hillbillyklingande Hank, sin artistkarriär fast på en väldigt anspråkslös nivå. Men han bildade snart ett kompband, Drifting Cowboys, och uppträdde ganska regelbundet. Andra världskriget kom emellan, förvandlade artistkarriären till en sporadisk verksamhet, bandet skingrades, och det var först 1947 han fick skivkontrakt. Men först var det som låtskrivare Hank blev mest känd, publicerade sina första låtar 1945.

HANK SKIVDEBUTERADE ALLTSÅ 1947 MED några 78:or på den lilla Sterling-etiketten men redan samma år fick stora mäktiga skivbolaget MGM upp ögon och öron för Hank.
   Även om jag i den här 50-talsserien drar den bortre gränsen vid 1949/50 kan jag ändå inte låta bli att nämna några pre-1950-låtar av Hank, ”I saw the light”, ”Lost highway” och ”I'm so lonesome I could cry”.
   Jag har genom åren på Håkans Pop (2007-2019) nämnt Hank Williams namn i 66 olika artiklar. Och det har vid många olika tillfällen ofta handlat om coverversioner. Nu har jag analyserat, researchat och till slut valt min Hank Williams-favoritlåt utifrån covertolkningarna som jag känner mig mer bekant med. Därifrån har jag sedan lyssnat på Hanks originalinspelningar och då i en första gallring sållat bort de allra mest kända och förutsägbara låtarna. Sedan har jag också, tyvärr, strukit de allra mest countryfierade versionerna där steelguitaren låter hawaii och Hank nästan joddlar och i mina öron låter som ett plagiat av en ikon som Jimmie Rodgers.
   Nej, jag ville välja en Hank Williams-favoritlåt som inte är så uttjatad och inte är allmänt känd ty jag vill känna rock'n'roll-nerven i det här tidiga materialet. Där kan Hank Williams i mina ögon och öron gärna få spela pionjär och stor förebild för resten av 50-talet.
   Inspirerad av Elvis Costellos fina medryckande version av ”Why don't you love me”, där han också förlängde titeln med ”(like you used to do)”, som inleder ”Almost blue” har jag valt Hanks original av samma låt. Den är givetvis inte lika pardonlöst rockig men inte heller så förutsägbart countryaktig fast Jerry Rivers fiol och Don Helms steelguitar spelar små huvudroller i arrangemanget. Men gitarren gnäller inte så mycket och det finns ett driv i hela framförandet från Hank och hans band.
   ”Why don't you love me” kan bli den absolut äldsta låten som förekommer i min 50-talsserie. Den spelades nämligen in i Castle Studio, Nashville 9 januari 1950 och gavs ut på 10”-stenkaka i maj samma år.
   Blott 29 år gammal avled Hank Williams 1 januari 1953 av läkemedelsförgiftning.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (419)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (222)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (114)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2019 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Mats 26/07: Detta är en av 70-talets absolut viktigaste plattor för mig. Såg Tyla Gang på Ho...

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.