Blogginlägg

Från hjärtat ur späd kropp

UNDER 80-TALET VAR TOVE NAESS BÅDE SOLOARTIST, gruppmedlem och körsångerska. Hon inledde sin karriär i Dave & the Mistakes som sångerska bredvid Dave Nerge. Fick sedan chansen att nå ut till den stora publiken som körsångerska bredvid Anne-Lie Rydé i Dan Hylanders och Py Bäckmans Raj Montana Band på det bandets sista turné hösten 1984. Där fick Tove möjlighet att visa upp sin egen repertoar och sjunga sin senaste singel, "I want you (oh so bad)". Vi såg en ny stjärna födas, skrev jag i recensionen. Det var också på den turnén hon träffade sin kommande make, organisten Hasse Olsson.
   När Tove var medlem i Dave & the Mistakes blev bandet upptäckta av Elvis Costello i Stockholm och fick följa med till England som förband på Elvis turné våren 1981. Där fick Tove inflytelserika kontakter som skulle bli viktiga nyckelpersoner i hennes egen solokarriär flera år framåt.
   1983 inleddes hennes skivkarriär med albumet "Isn't it crazy" och Nick Lowe, som råkade befinna sig i Stockholm på turné, hoppade in i studion och skrev texten till titellåten på skivan. Även på nästa album, "Fighting for love" som spelades in i AMPRO-studion i London, utnyttjades Englands-kontakterna med engelska musiker och producenten Paul Bass.
   1987 kom Toves tredje album, "Shine on", som producerades av maken Hasse Olsson som hon också skrev majoriteten av låtarna på albumet tillsammans med. Och Hasse fanns också vid hennes sida på den här konserten när hon uppträdde tillsammans med Husbandet från Örebro.
   Tove fortsatte producera några album fram till 1990 men under 90-talet satsade hon på en helt annan karriär: som mycket duktig boulespelare! Hon representerade Sverige i damlandslaget och 1997 blev hon nordisk mästarinna i boule.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 19/4 1988.

TOVE NAESS + HUSBANDET
Club Playboy/Continental, Örebro 17 april 1988

När spänning erbjuds och överraskningar utlovas är huvuddelen av Örebros musikintresserade inte på plats. En dålig publiksiffra men ändå inte pinsamt tunt med folk på Club Playboy (före detta Continental) när Tove Naess oannonserat dök upp på söndagskvällen.
   Tove var alltså den hemliga gästartisten . En till rösten stor sångerska som ännu söker det stora genombrottet. Hon kompades av det fortfarande imponerande husbandet som för kvällen utökats med Toves äkta hälft, klaviaturkillen Hasse Olsson.
   Olssons närvaro gav givetvis dignitet åt bandet som dock fortfarande imponerar tillräckligt på egen hand. Deras "Addicted to love" startade kvällen perfekt.
   Tove Naess nya singel är Jackson 5:s gamla "I want you back" som hon ännu inte gör på scen, Däremot förekom en hel massa andra suveräna covers.
   Men innan Tove gjorde entré på scenen fick Staffan Ernestam chansen att briljera som sångare i låtar som "Gimme some lovin'" (jodå, Olsson spelade på sin gamla hammond), "It's all for the love of rock'n'roll" och "Jumpin' Jack flash".
   Hasse Olsson blundade och orgeltonerna flödade ut över hela restaurangen. Med Tove vid mikrofonen blev det än tyngre och bättre med låtar som "I thank you", "River of tears" och "She works hard for the money".
   Tove Naess sjöng hjärtat ur sin späda kropp och passade också vid 12-slaget på att gratulera sin man på hans 37-årsdag.
   Husbandet i sedvanlig ordning en minimal repetitionstid bakom sig men det är ett band som vågar och tar risker och lyckas därmed fenomenalt. Att sedan repertoaren tog slut och att vi ännu en gång fick höra "It's all for the love" ursäktar vi så gärna.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.