Blogginlägg

#18. dvd: The concert for Bangla Desh

The concert for Bangladesh (Apple/Warner Music Vision/Rhino, 2005)

EN KONSERT SOM ÄR VÄRLDSHISTORIENS första välgörenhetsgala i musik har givetvis sin rättfärdiga plats på listan med mina dvd/vhs-favoriter. På uppdrag av och efter önskemål från sin vän Ravi Shankar samlade George Harrison 1971 några musikaliska vänner och artister för att hjälpa till med insamlingen till det just då svårt lidande landet Bangladesh. Det är för övrigt på sin plats att förklara lite av landets historia.
   Bangladesh är ett litet land med en kort historia som deklarerade sin självständighet 26 mars 1971, bara drygt fyra mÃ¥nader innan den här välgörenhetskonserten arrangerades. Den lilla landremsan, som en flik i östra Indien, är i storlek bara en tredjedel av Sveriges yta men som idag har en folkmängd pÃ¥ över 168 miljoner(!). LandomrÃ¥det där har givetvis en längre historia men 1947 är ett centralt viktigt Ã¥rtal.
   DÃ¥ drog sig Storbritannien bort frÃ¥n Indien och en ny nation, Pakistan, uppstod i de västra och östra ytteromrÃ¥dena. I det som senare kallades Östpakistan följdes demokrati av militärkupp och diktatur. Kampen pÃ¥ frihet växte fram när restriktioner, allmän fattigdom och ett utbrett missnöje genomsyrade landet. Efter Ã¥r av uppror och revolt bildades alltsÃ¥ republiken Bangladesh som just dÃ¥ upplevde stora problem med flyktingkatastrof, krig, svält och sjukdom. Som vÃ¥ren 1971 var sÃ¥ akut att Ravi Shankar, vars familj härstammade frÃ¥n just det här omrÃ¥det, vände sig till George Harrison.
   Landet Bangladesh, som pÃ¥ den tiden (och pÃ¥ alla dokument som exempelvis titeln pÃ¥ Harrisons singel) stavades Bangla Desh, var alltsÃ¥ i stort behov av ekonomisk hjälp, mediciner och mat. Konserterna i Madison Square Garden i New York, en matiné- och en kvällsföreställning, lyckades samla ihop $243 418 (ca 2 miljoner svenska kronor). Skivförsäljning och filmvisning gav ytterligare inkomster och pengar till ett land i stor nöd.
   PÃ¥ bara fem-sex veckor lyckades Harrison engagera en stor artistskara, musiker och sÃ¥ngare, och sedan arrangera en välgörenhetskonsert som gÃ¥tt till historien som den första i sitt slag. Det var naturligtvis ett vÃ¥ghalsigt företag med mÃ¥nga artister som just dÃ¥ inte var riktigt beredda att gÃ¥ upp pÃ¥ en stor scen.
   Harrison själv hade ju knappt stÃ¥tt pÃ¥ scen sedan Beatles la ned konsertverksamheten 1966 men hade fÃ¥tt lite blodad tand när han 1969 följde med pÃ¥ en Delaney & Bonnie-turné. Han var dock oerhört nervös inför det här jättearrangemanget och den obekväma situationen att stÃ¥ helt i centrum.
   Ringo Starr blev förutom George den ende Beatles-medlemmen pÃ¥ scen dÃ¥ John Lennon vägrade när han inte fick uppträda tillsammans med Yoko Ono och Paul McCartney tyckte att det var för tidigt för en Beatles-Ã¥terförening. Starr hade inte uppträtt pÃ¥ tre Ã¥r och var, enligt egen uppgift, lite ringrostig.
   TvÃ¥ andra huvudpersoner, Bob Dylan och Eric Clapton, var inledningsvis väldigt skeptiska till att medverka pÃ¥ Bangladesh-konserten. Dylan hade ju efter den berömda motorcykelolyckan 1966 ratat Woodstock-festivalen och bara uppträtt en enda gÃ¥ng, pÃ¥ Isle Of Wight-festivalen i England 1969. Clapton hade just här välutvecklade planer pÃ¥ att dra sig undan och avsluta sin artistkarriär. Droger och den alldeles färska splittringen av Derek & the Dominoes hade gjort honom ointresserad av musikbranschen.

MEN NÄR DET STORA SPEKTAKULÄRA KONSERTPROJEKTET sparkade igång i Madison Square Garden på eftermiddagen 1 augusti 1971 inför drygt 20 000 åskådare fanns alla, med eller mot sin vilja, på plats. Musikaliskt låter det nästan mirakulöst bra om arrangemang och musiker med tanke på korta och väldigt flyktiga repetitioner. Ren tekniskt är det lite mer problem med filmandet, bristfälliga resurser med kameror och rent katastrofala ljusproblem när bara artisten vid mikrofonen syns och övriga musiker och kör befinner sig i mörkret bakom. Den första upplagan av den här filmen var faktiskt riktigt dålig men på elektronisk väg är den här 2005-utgåvan trots allt godkänd och det svänger ordentligt om bandet med blås och stor kör. Med dubbla trummisar (Ringo och Jim Keltner) får alla arrangemang en rejäl energisk kick.
   Restauratorer har bÃ¥de musikaliskt och bildmässigt lyckats plocka ihop en musikdokumentär av ett historiskt ögonblick och det finns otaliga ögonblick av oförglömliga detaljer. Som när Harrisons "While my guitar gently weeps" för första gÃ¥ngen framförs live och utvecklas till en gitarrduell mellan Harrison och Clapton eller när Bob Dylan presenteras till öronbedövande jubel.
   Hela konserten presenteras av George Harrison i vit kostym, orange skjorta och lÃ¥ngt yvigt skägg. Ravi Shankar inleder med nÃ¥gra indiska vänner och en välvilligt positiv publik applÃ¥derar till och med när musikerna stämmer sina instrument. Sedan blir det rockmusik med George och tre lÃ¥tar frÃ¥n hans "All things must pass"-album.
   Bandmedlemmarna Billy Preston och Ringo Starr framför sina egna lÃ¥tar "That's the way God planned it" respektive "It don't come easy" innan George Ã¥terkommer med "Beware of darkness" som en duett med Leon Russell som tidigare samma Ã¥r spelat in sin version av lÃ¥ten.
   Sedan presenterar George hela det stora bandet pÃ¥ scen och glömmer först Billy Preston i högen av musiker. Den ovannämnda fina versionen av "While my guitar gently weeps" följs av ett covermedley där Leon Russell kombinerar Stones lÃ¥t "Jumpin' Jack Flash" med Coasters gamla "Young blood".
   George framför en fint klingande "Here comes the sun" pÃ¥ akustisk gitarr tillsammans med Badfingers Pete Ham innan konsertens höjdpunkt, Bob Dylan, dyker upp. Ett litet band, Ringo, Russell (pÃ¥ bas) och George, kompar Dylan pÃ¥ nÃ¥gra av hans mest kända lÃ¥tar, "A hard rain's a-gonna fall", "It takes a lot to laugh, it takes a train to cry", "Blowin' in the wind" och "Just like a woman". Och Dylans stora comeback pÃ¥ scen var ett faktum.
   Konserten avslutas med "Something", i klockrent Beatles-arrangemang, och bandet fortsätter spela medan George Harrison gör en snygg sorti. ExtralÃ¥ten blir Harrisons "Bangla desh", lÃ¥ten han skrev för detta evenemang och bara tvÃ¥ dagar innan konserten släpptes pÃ¥ singel.
   Inför Ravi Shankars uppträdande uppmanar han publiken att inte röka men under konsertens rockiga avdelning röks det flitigt pÃ¥ scen.
   PÃ¥ en presskonferens innan konserten hade George Harrison förhoppning om att skivan frÃ¥n konserten skulle släppas 6-10 dagar efter evenemanget men främst rättighetsfrÃ¥gor pÃ¥ skivbolagsnivÃ¥ gjorde att utgivningen drog ut pÃ¥ tiden till Ã¥rsskiftet 1971/72. Även biovisningen dröjde: I USA mars 1972 och i Sverige först till sommaren 1972.

Extramaterial: Opublicerade bilder från konserten visas. Dokumentär om köande publik utanför Madison Square Garden. Presskonferens. Under repetitionerna badade scenen i ljus. Ringo berättar att på eftermiddagens föreställning var tempot mycket snabbare på Dylan-låtarna. På repetitonerna gör George Harrison/Bob Dylan "If not for you". På soundcheck gör Leon Russell/George Harrison/Eric Clapton Robert Johnsons "Come on in my kitchen" och på eftermiddagens föreställning sjunger Bob Dylan "Love minus zero/No limit".

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.