Blogginlägg

Stor show - men musikaliskt avslaget

Postad: 2016-02-05 07:54
Kategori: 90-talskonserter




Den här teatrala konserten med Magnus Uggla turnerade kort runt Sverige under våren 1997. En föreställning med många nya låtar som skulle komma på skiva ("Karaoke") först till hösten. Samtidigt som konserten utvecklats till en krogshow på Hamburger Börs i Stockholm med premiär hösten 1997. En föreställning som fortsatte till Göteborg året efter och skulle följas av ytterligare krogshower som "Best in show" och "Magnus den store".

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/3 1997.

MAGNUS UGGLA
Konserthuset, Örebro 17 mars 1997


Det är tio år sedan jag senast var på Konserthuset för rock/popbevakning och det är nästan tjugo år sedan Magnus Uggla rörde upp himmel och jord på samma plats.
   Men det är ännu längre sedan jag gick på konsert så full av förhoppning och spänd av förväntan som i går kväll. När Magnus Uggla enligt rapporterna skulle löpa linan ut, förena teater och pop och bjuda på en helt ny repertoar.
   Till det yttre var Uggla sig märkvärdigt lik. Som han nu har sett ut under de senaste tjugo åren. Möjligen var guldet runt hals, arm och fingrar på affischen nu mer iögonfallande.
   Och orden som trillade ur hans mun, små bekväma och slagfärdiga men inte speciellt illasinnade angrepp på sina kollegor, drog i vanlig ordning ner applåder med hjälp av raljans och komik.
   Men jag tror inte Niklas Strömstedt i publiken med sin Agneta, tog illa upp fast han indirekt blev påhoppad från scen. Och jag är tämligen övertygad om att Povel Ramel, som satt på en av de främre bänkraderna med sonen Mikael, trivdes med Ugglas små pamfletter.
   "Nya drygare Uggla", som årets föreställning är döpt till, var ingen vanlig konsert. Det var inte heller teater och knappast musical. Ty det sammanhållande temat saknas och snacket, det beryktade mellansnacket, är faktiskt showens stora behållning.
   Det kanske ligger allra närmast att kalla gårdagens framträdande för ett två timmar långt musikaliskt Stand Up-nummer. Med mothugg och inte fri från improvisation.
   I min enfald trodde jag aldrig den på ytan så kaxige Uggla skulle kunna bemästra ett i det närmaste fullsatt Konserthus så enormt.
   Det åtta personer starka kompbandet hade inte den musikaliska styrkan som ett tidigare troget Uggla-band, Strix Q. Men så visade det sig att kompets tre viktigaste personer, Vanna Rosenberg, Helena af Sandeberg och Olle Sarri hade engagerats mest för sina skådespelande kvalitéer.
   Sarri är en begynnande storkomiker med en spontan räckvidd som snart tangerar Robert Gustafsson, tro mig. "Servitör'n", som Sarri har skrivit, är en sketch som snart sitter gjuten i det svenska folkhemmet.
   Frånsett ett 3-4-minuters medley, med alla (ALLA!) Ugglas hits, i ett rasande tempo var det nyskriven musik. Där radarparet Uggla och Anders Henriksson gått på i gamla och alldeles för tjatiga hjulspår.
   Inga nya grepp och väldigt lite originalitet. Mycket lånat och hälften stulet som han själv uttryckte det i den självironiska "Pom pom". Jag tror tyvärr inte det musikaliska materialet lyfter vid upprepade lyssningar heller.
   1977 var Uggla kaxig men tafatt, 1997 är han en showman med mycket hår på bröstet.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (448)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Grupper (16)
Jul (76)
Konserter (233)
Krönikor (155)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (137)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2016 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29            

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Peter Lundmark 5/01: God fortsättning på det nya året. Har följt din sida sedan starten och den h...

Per Theander 2/01: Hej! Kul att du nämner Tim Hardins absoluta mästerverk "Suite for Susan Moore...

Björn 1/01: Tack Håkan, för ännu ett år av underhållande, lärande och berörande läsn...

Hakan Nystrom 1/01: Otroligt tråkigt att höra !! Jag har alla hans plattor och hade länge hoppats...

Jan Arne Martin Lennell 29/12: Intressant lista! Försöker bestämma mig för Pretenders (balladerna är ju ur...

Silja 29/12: Ja du Håkan, jag har svårt att se någon nåd detta dystra år 2020. Men det b...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.