Blogginlägg

Singlar#30: PROCOL HARUM

PROCOL HARUM: Homburg (Regal Zonophone, 1967)

VAR LÅTTITELN EN FELSTAVAD STAD ELLER EN HATT? Procol Harums texter, alltid skrivna av Keith Reid, har i alla tider diskuterats och analyserats utan att någon har kommit fram till någon fulländad slutsats. I sina texter använde han ord som fandango, cartwheels ("A whiter shade of pale") och multilingual ("Homburg") som en normal, nåja, 14-åring aldrig tidigare hade hört - än mindre bokstavligen förstod. Livet var spännande och det gick att lära sig nya intressanta saker genom 60-talets popmusik.
   Debuter och genombrottsskivor är nästan alltid lika plötsliga och överraskande som de är historiskt oförglömliga. I den kategorin är det nog inga låtar som slår "A whiter shade of pale", den orgelbaserade hymnen till poplåt som slog till på försommaren 1967 och toppade Englandslistan i fem veckor. Det kallar jag debutskiva! Sensationen var minst sagt revolutionerande. Inte minst vad det gäller texten.
   Finurliga, komplicerade, skruvade ordsammansättningar hade ju ingenting att göra på en topplista sommaren 1967. "Silence is golden", som toppade listan innan "A whiter shade of pale", och "All you need is love", som efterträdde Procol-låten, representerade nog de konventionella hittexterna bättre på den tiden. Det tog ett tag innan jag förstod vad "turned cartwheels" betydde. Ändå kan jag citera inledningen än idag. Det är en klassiker:
   We skipped a light fandango,
   Turned cartwheels 'cross the floor.
   I was feeling kind of seasick,
   But the crowd called out for more.

"A whiter shade of pale" och Reids text i all ära men det är singeluppföljaren "Homburg" som sitter ännu mer etsad i mitt huvud. Kanske för att den inte är samma generella klassiker i folkmun men den har en minst sagt lika snillrik text:
   Your multilingual business friend
   has packed her bags and fled
   Leaving only ash-filled ashtrays
   and the lipsticked unmade bed

   The mirror on reflection
   has climbed back upon the wall
   for the floor she found descended
   and the ceiling was too tall

NU SKA VI INTE FÖRVÄXLA DEN HÄR SPALTEN med Poesihörnan för utan Gary Brookers alldeles förtjusande och vemodigt ihopsnickrade melodier och hans r&b-baserade soulröst hade texterna bara blivit en pretentiöst rabblande ordmassa.
   Brooker hade inte oväntat en r&b-inspirerad bakgrund i gruppen The Paramounts (1961-66) från Southend. En grupp med huvudsakligen amerikanska r&b-covers på repertoaren. Genom skivproducenten Guy Stevens kom Brooker i kontakt med textlåtskrivaren Keith Reid och gav deras framtida grupp namnet Procol Harum - efter sin katt!
   Gruppen som spelade in "A whiter shade of pale" var egentligen en tillfällig sammansättning Procol Harum som enbart existerade för att marknadsföra Brooker/Reids låtar. När låten en månad efter release överraskande låg 1:a i England blev det plötsligt på allvar. Då tog Brooker med sina gamla Paramounts- kompisar i Procol Harum som nu till 3/5-delar var identiskt med Paramounts men med enbart originallåtar på repertoaren.
   Samma månad spelade Gary Brooker, piano och sång, Matthew Fisher, orgel, David Knights, bas, Robin Trower, gitarr, och B J Wilson, trummor, in hela första Procol-albumet plus "Homburg". Albumet, utan de båda singellåtarna, släpptes i september samtidigt som andra singeln. Däremot fanns singel-b-sidan "Good captain Clack" med på albumet. Som musikaliskt befinner sig långt från det klassiska gruppsoundet. Mer engelsk music hall-underhållning i en bagatell till låt.
   Procol Harum bytte även skivbolag mellan första och andra singeln. Gruppen följde sin producent Denny Cordell till EMI där han nylanserade den gamla (1932) etiketten Regal Zonophone och "Homburg" blev tredje singeln på det pånyttfödda bolaget. En skiva som nådde 6:e-platsen i England, naturligtvis en stor framgång men som ändå i en jämförelse med debutsingeln var kommersiellt en liten besvikelse.

A-sidan:


B-sidan:


/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.