Blogginlägg från 2018-09-04

"III"

CITIZEN K
III
(Paraply/Hemifrån)

MANNEN MED DEN SPRUDLANDE KREATIVITETEN är tillbaka. Klas Qvist, eller alter egot Citizen K, tog mig på sängen med sin förra skiva, dubbelalbumet "Second thoughts", och den här gången är jag mer förberedd. Det rena överraskningsmomentet är nu ersatt av spännande förväntan mixad med krav på samma popfyrverkeri i låtar och arrangemang. På nya albumet "III" är det inget som tyder på att skaparlusten, ambitionen att bjuda på en extremt genomarbetad produktion och det genuina låtsnickeriet har naggats i kanten. "III" är till formen ett mer konventionellt album, 13 låtar, men är lika underhållande och omväxlande som föregångaren.
   Det här är huvudsakligen popmusik av klassisk prägel, frÃ¥n lÃ¥tskrivandet till själva utförandet, där det i högsta grad är accepterat att lÃ¥na smÃ¥ delikata detaljer eller oblygt "stjäla" nÃ¥gra takter eller nÃ¥got specifikt sound frÃ¥n pophistorien. I recensionen av hans förra skiva hänvisade jag till ekon av Pink Floyd, 10cc och Beatles och de jämförelserna är mer eller mindre uppenbara även här utan att pÃ¥ nÃ¥got sätt vara störande eller förminska artistens personlighet. Ringo Starr-trummorna och "Shine on you crazy diamond"-introt roar mer än det stör.
   Utan att dissekera soundet allt för mycket hör jag däremot klanger av genuint lÃ¥tskrivande i Klas Qvists sätt att skapa sina lÃ¥tverk. Där han i mina öron närmar sig klassisk evergreenstyrka jämförbart med Brian Wilsons och Jim Webbs lÃ¥tmaterial. De genomarbetade och ofta dubblerade rösterna doftar givetvis Beach Boys och hade Wilson idag producerat nÃ¥gra av de här lÃ¥tarna hade de höjts till skyarna som "geniets Ã¥terkomst".
   Mina associationer till klassiska lÃ¥tskrivarnamn inkluderar känslan av filmmusik som ibland överfaller mig när jag lyssnar pÃ¥ skivan. Ett par instrumentallÃ¥tar förstärker de tankarna och i nÃ¥gra av de mer svepande arrangemangen lÃ¥ter "III" som ett ovanligt melodiskt soundtrack.
   Qvist spelar i stort sett alla instrument utom trummor pÃ¥ skivan och själva inspelningarna mÃ¥ste ha varit ett extremt och tÃ¥lamodskrävande arbete. Keyboards och gitarrerna, bÃ¥de akustiska och elektriska, är sÃ¥ smakfullt anpassade varandra att det ibland framkallar en viss livekänsla.
   En ambitiös kvalitetsnivÃ¥ kan ju snubblande nära bakbinda kreativiteten men den ambitiöse Qvist hÃ¥ller sig pÃ¥ rätt sida anständigheten och lÃ¥ter tack och lov melodierna framträda allra mest. Effekter och gränslös leklust har inte tagit över studioarbetet utan dekorerar och förstärker text, musik och produktion.
   Den instrumentala "Welcome abroad" inleder albumet och det kanske inte var det mest kommersiella beslutet pÃ¥ skivan. Som om "Flying" skulle vara startskottet pÃ¥ "Sgt Pepper"-albumet...
   Men redan pÃ¥ andra lÃ¥ten, "True companions", är popkänslan total. Som en osannolik mix av Brian Wilson/10cc och sedan följer de poppiga höjdpunkterna med jämna mellanrum pÃ¥ albumet. "Let this be love", "Oceans call", "Cancelled flight", "Once you had", och "Piano in the rain" är alla singelpotentiella lÃ¥tar tillsammans med den officiella singellÃ¥ten "How are you gonna handle it?".
   Förutom en tveklös melodisk känsla innehÃ¥ller Citizen K:s pop ocksÃ¥ den viktiga ingrediensen vemod som gör balansen perfekt. Allra mest pÃ¥ "And you danced all night" som har skivans tydligaste Jimmy Webb-undertoner.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.