Blogginlägg

"Second thoughts"

Postad: 2017-01-28 15:07
Kategori: Skiv-recensioner



CITIZEN K
Second thoughts
(Paraply/Hemifrån)


Skillnaden mellan genialitet och galenskap kan ibland vara hårfin. Nämn namnen Syd Barrett, Brian Wilson och Julian Cope och ni förstår vad jag ungefär menar. Att i dagens digitala värld släppa en fysisk cd och dessutom i dubbelformat får nog anses vara ganska galet. Att den, som i Citizen K:s fall, sedan är fylld av genomarbetad klassisk pop och saknar rejäla magplask och som helhet, alla de 89 minuterna, faktiskt ger sken av rent geniala kvalitéer. Jag är närmast stum av beundran.
   Citizen K, bakom artistnamnet finns Klas Qvists hjärna som skrivit alla de 23 låtarna, sjunger och spelar en majoritet av instrument, är för mig en ny bekantskap. Men Borås-killen har en lång men extremt sporadisk karriär bakom sig. Det här är hans andra album som följer upp debuten som kom 2009 "Meet Citizen K", till formen ett mer konventionellt album på "bara" 16 låtar, som gick mig spårlöst förbi.
   På förhand, innan jag lyssnade, blev jag dock lite skeptisk till "Second thoughts". En sådan flod av kreativitet och den överdoserade mängden av låtar brukar i nio fall av tio leda till splittrat och ojämnt material som helhet. Klas har dessutom haft den våghalsiga ambitionen att jämföra skivan med Beatles "White album" och det är ju att kraftigt sticka ut hakan, världens bästa dubbelalbum som dessutom toppar min lista över världshistoriens bästa album totalt. Att sedan skivbolaget har valt att sortera in "Second thoughts" under den något flummiga genrebeteckningen Psychedelic Folkprog gav mig inte heller några stora förhoppningar.
   När jag lyssnar kommer dessbättre alla mina skeptiska farhågor omedelbart på kant. På "Second thoughts" tar djup inspiration, ett fantastiskt gott hantverk och just ett genialt låtskrivande varandra i handen och det resulterar i en fantastiskt underhållande skiva som jag med lätthet kan lyssna på i sin helhet gång efter gång. Kanske är det nystarten i januari med ett nytt sug efter spännande musik som gör att jag redan är övertygad om att "Second thoughts" har en given plats på min årsbästalista som jag kommer att sammanställa om elva månader.
   Att den ibland så förutsägbara popgenren ibland kan bli fylld av ospännande influenser och bli ganska opersonlig är givetvis en tunn is att beträda men Klas Qvist tar chansen med mer personlig energi och mindre uppenbara förebilder i ryggen. Att jag ibland tycker att det ekar både Beach Boys, Pink Floyd, 10cc, Soundtrack Of Our Lives och även har stänk av Rolling Stones ("Hang on to your sanity") i de välformulerade arrangemangen är egentligen bara sekundsnabba tankar som far genom huvudet innan jag bestämmer att "Second thoughts" är ett minst sagt personligt album med låtar och melodier som jag uppfattar som nya och fräscha.
   Den genomarbetade produktionen uppfattar jag som naturlig fast den tveklöst måste ha handlat om ett stort antal inspelningstimmar för Klas Qvist spelar ett otal instrument och monterar sedan upp körsoundet, huvudsakligen själv, på ett sätt som påminner om Brian Wilson. Är möjligen "In Holland" en dold hyllning till denne gigant i synnerhet eller Beach Boys i allmänhet?
   Mina absoluta favoriter på skivan, powerpopexplosionen "Song of adjustment", "Train of no forgiveness", "King of second thoughts", "Empty chair", redan nämnda "In Holland" och "Rest your head", är svåra att utmana på vilket internationellt popalbum som helst under 2013. Men materialet på skivan håller som sagt en förvånansvärd hög och jämn kvalité och det är vid få tillfällen jag får "White album"-känsla av snabba kast mellan ytterligheter. Dock kan väl "Wasps and cars" uppfattas som en udda fågel i sammanhanget, över nio minuter lång med olika sekvenser i låten och udda ljudillustrationer. Några korta instrumentala låtar kanske också naggar helheten i kanten men blir, som jag uppfattar det, önskad andhämtning mellan alla toppar.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (380)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (204)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (101)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Januari 2017 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Janne 14/08: Fantastisk platta. Jag har läst att Hiatt skrev "Have a little faith in me" i st...

Lennart 7/08: Hej! Var också på nämnda konsert och mitt minne från den är/var att J Geils B...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.