Blogginlägg från 2008-08-14

För 32 år sedan startade Stiff Records

Idag för exakt 32 år sedan, 14 augusti 1976 på en lördag, gavs den första skivan ut på Stiff Records i England. Ingen visste då vilken revolution som skivbolaget och det nygamla 7”-formatet på singlar skulle komma att betyda. Första releasen var Nick Lowe med ”So it goes”/”Heart of the city” (BUY 1), och det kunde knappt ha börjat bättre. Möjligen kommersiellt, ty skivan blev ingen storsäljare, men marknadsföringen och intresset från engelsk musikpress var både enormt och hungrigt.
   Mitt nyintresse för Stiff Records accelererade kraftigt på försommaren i år. Dels genom några saker jag har skrivit, dels genom responsen från Tobbes Stiff-sida och dels, och kanske allra mest, genom skivbolagets pånyttfödda existens med några riktigt heta releaser det senaste året. Chris Diffords ”Last temptation of Chris” har varit något av sommarens soundtrack hemma hos mig.
   Att det sedan under sommaren rapporterades om att min gamla hjälte Wreckless Eric ska göra comeback på Stiff i september var en ren bonus!
   Allt det här födde en idé att skriva om skivorna som gavs ut på Stiff-etiketten. Jag kollade upp min 7”-samling och märkte att singlarna med Stiff-skivor ligger som en av skivsamlingens sju ryggrader i lådorna. Och en koncentration på deras många legendariska singelutgivningar är helt på sin plats.
   För att återigen göra presentationen en aning spännande, och förvandla uppräkningen till graderad lista, så börjar jag på måndag med plats #32 och räknar med att om just 32 veckor presentera min nummer ett.
   Det här projektet har verkligen växt från första idé via en utförlig och slutgiltig gradering till det omfattande researcharbetet. Fastnade exempelvis på en singel (än så länge anonym!) i flera timmar. Där låtresearchen ledde mig, helt oplanerat, till en tidigare publicerad cover producerad av samma producent. Det ledde i sin tur till originalversionen som var gjord av en punkgrupp som 1978 ställde upp i Englands uttagning till Eurovision Song Contest. Där de blev placerad på en delad 11:e-plats (av 12!)… Tala om intressant utveckling när det gäller låtar och låtskrivare.
   Vid presentationen ska jag inte bara koncentrera mig på själva releasen, skivan, etiketten och omslaget, utan även gräva mig bakåt när det gäller låt, låtskrivare, producent och artist. Ett omfattande men mycket intressant jobb. Det kan, om inte annat, ovannämnda anekdot bevisa.
   Det här är min lista, min subjektiva åsikt om vad jag tycker är bäst bland Stiffs alla singlar. Jag har av naturliga skäl, inte hört allt - men väldigt mycket. Där jag också har tagit med i min bedömning singlar som inte bara är strikt utgivna på den officiella Stiff-etiketten, med BUY-prefixet, utan också vägt in skivor på andra etiketter som ”bara” marknadsfördes och distribuerades av Stiff men i alla sammanhang betraktas som fullt värdiga medlemmar av och utgivningar i den legendariska Stiff-eran.
   För att göra listan än mer rättvist singelorienterad har jag uteslutit två av Stiffs mer legendariska EP-skivor, ”Bowi” (Nick Lowe) och ”Poguetry in motion” (Pogues).
   Jag äger inte alla 7”:or i original som förekommer i den här serien. I flera fall har jag istället 12”-singeln (BUYIT-prefixen) och kommer då att beskriva den. Inte heller är det så säkert att jag har ett autentiskt nostalgiminne kring vissa singlar. Skivor och låtar som har kommit till mig senare men det är nu, när jag gör helhetsbedömningen, och 32 veckor framåt som den här listan är aktuell i min, och förhoppningsvis också er, värld.

Man ska, som sig bör i sådant här sammanhang, tacka människor och böcker för information och jag vill rikta ett stort tack till Tobbe Stuhre (Stiff-sidan), Bert Muirhead för den oöverskattade boken ”Stiff - a story of a record label”, Lars Kärrbäck som kan allt (ALLT!) om Mickey Jupp, Stiffs officiella sida, den lite ofullständiga Be Stiff-sidan och tusen andra ovärderliga informationskällor på Internet. Wreckless Eric, Mickey Jupp, Jake Riviera, Dave Robinson och Elvis Costello är några andra inflytelserika personer/profiler/artister i sammanhanget.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.