Blogginlägg

För 32 år sedan startade Stiff Records

Idag för exakt 32 år sedan, 14 augusti 1976 på en lördag, gavs den första skivan ut på Stiff Records i England. Ingen visste då vilken revolution som skivbolaget och det nygamla 7”-formatet på singlar skulle komma att betyda. Första releasen var Nick Lowe med ”So it goes”/”Heart of the city” (BUY 1), och det kunde knappt ha börjat bättre. Möjligen kommersiellt, ty skivan blev ingen storsäljare, men marknadsföringen och intresset från engelsk musikpress var både enormt och hungrigt.
   Mitt nyintresse för Stiff Records accelererade kraftigt på försommaren i år. Dels genom några saker jag har skrivit, dels genom responsen från Tobbes Stiff-sida och dels, och kanske allra mest, genom skivbolagets pånyttfödda existens med några riktigt heta releaser det senaste året. Chris Diffords ”Last temptation of Chris” har varit något av sommarens soundtrack hemma hos mig.
   Att det sedan under sommaren rapporterades om att min gamla hjälte Wreckless Eric ska göra comeback på Stiff i september var en ren bonus!
   Allt det här födde en idé att skriva om skivorna som gavs ut på Stiff-etiketten. Jag kollade upp min 7”-samling och märkte att singlarna med Stiff-skivor ligger som en av skivsamlingens sju ryggrader i lådorna. Och en koncentration på deras många legendariska singelutgivningar är helt på sin plats.
   För att återigen göra presentationen en aning spännande, och förvandla uppräkningen till graderad lista, så börjar jag på måndag med plats #32 och räknar med att om just 32 veckor presentera min nummer ett.
   Det här projektet har verkligen växt från första idé via en utförlig och slutgiltig gradering till det omfattande researcharbetet. Fastnade exempelvis på en singel (än så länge anonym!) i flera timmar. Där låtresearchen ledde mig, helt oplanerat, till en tidigare publicerad cover producerad av samma producent. Det ledde i sin tur till originalversionen som var gjord av en punkgrupp som 1978 ställde upp i Englands uttagning till Eurovision Song Contest. Där de blev placerad på en delad 11:e-plats (av 12!)… Tala om intressant utveckling när det gäller låtar och låtskrivare.
   Vid presentationen ska jag inte bara koncentrera mig på själva releasen, skivan, etiketten och omslaget, utan även gräva mig bakåt när det gäller låt, låtskrivare, producent och artist. Ett omfattande men mycket intressant jobb. Det kan, om inte annat, ovannämnda anekdot bevisa.
   Det här är min lista, min subjektiva åsikt om vad jag tycker är bäst bland Stiffs alla singlar. Jag har av naturliga skäl, inte hört allt - men väldigt mycket. Där jag också har tagit med i min bedömning singlar som inte bara är strikt utgivna på den officiella Stiff-etiketten, med BUY-prefixet, utan också vägt in skivor på andra etiketter som ”bara” marknadsfördes och distribuerades av Stiff men i alla sammanhang betraktas som fullt värdiga medlemmar av och utgivningar i den legendariska Stiff-eran.
   För att göra listan än mer rättvist singelorienterad har jag uteslutit två av Stiffs mer legendariska EP-skivor, ”Bowi” (Nick Lowe) och ”Poguetry in motion” (Pogues).
   Jag äger inte alla 7”:or i original som förekommer i den här serien. I flera fall har jag istället 12”-singeln (BUYIT-prefixen) och kommer då att beskriva den. Inte heller är det så säkert att jag har ett autentiskt nostalgiminne kring vissa singlar. Skivor och låtar som har kommit till mig senare men det är nu, när jag gör helhetsbedömningen, och 32 veckor framåt som den här listan är aktuell i min, och förhoppningsvis också er, värld.

Man ska, som sig bör i sådant här sammanhang, tacka människor och böcker för information och jag vill rikta ett stort tack till Tobbe Stuhre (Stiff-sidan), Bert Muirhead för den oöverskattade boken ”Stiff - a story of a record label”, Lars Kärrbäck som kan allt (ALLT!) om Mickey Jupp, Stiffs officiella sida, den lite ofullständiga Be Stiff-sidan och tusen andra ovärderliga informationskällor på Internet. Wreckless Eric, Mickey Jupp, Jake Riviera, Dave Robinson och Elvis Costello är några andra inflytelserika personer/profiler/artister i sammanhanget.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.