Blogginlägg från 2010-05-05

Soundtracks: "Sgt Pepper"

SGT PEPPER'S LONELY HEARTS CLUB BAND (Polygram, 1978)

Världens mest kända album blev till en usel musikalfilm. Och sedan ett nästan lika stort bottennapp på skiva. Produktionen var ett samarbete mellan de två stora producenterna Robert Stigwood och Dee Anthony som i den här filmen placerade två av sina då mest populära artister, Bee Gees och Peter Frampton, i huvudrollerna. I vanlig ordning blev det bråk mellan de olika falangerna där den ena producenten (Anthony) tyckte att hans artist (Frampton) fick stå i skuggan av de andra artisterna (Bee Gees). Att filmen sedan mottogs mycket svalt av både publik och kritiker spädde väl på motsättningarna.
   Nu ska de här raderna inte så mycket handla om filmens eventuella usla standard utan jag ägnar mig helt åt det musikaliska resultatet i form av ett mycket påkostat dubbelalbum. Bee Gees och Peter Frampton var kanske de allra hetaste artisterna just då. Bee Gees hade precis ”Saturday night fever” bakom sig och Frampton firade gränslösa framgångar med sitt livealbum ”Frampton comes alive” som en gång påstods vara tiderna mest sålda livealbum.
   Att räkna ihop all stjärnstatus och automatiskt tro att det musikaliskt resulterar i stordåd är ett vanligt misstag i showbusiness. Den här filmen/skivan är inget undantag. En stor samling kvalitativa Beatles-låtar, mest hämtade från originalskivan och ”Abbey Road”, med en stor samling artister som inte har större intresse än att bara göra låtarna så likt originalet som möjligt och ändå låter det menlöst och tråkigt.
   Ändå har den här skivan överraskande tunga namn i bakgrunden. George Martin, Beatles producent under alla år, har producerat och bakom mixerbordet satt Geoff Emerick, tekniker på många av Beatles inspelningar.
   Men det är mycket hänsyn man måste göra när det är en film. Då betyder koreografiker och kostymdesigners lika mycket som musiker och skådespelare förvandlas plötsligt till sångare med svaga röster och pratsjungande repliker.
   Musikaliskt har det också blivit upprörande lättviktigt och en typ av easy listening-pop utan värde. Den här skivan påminner mycket om förra tidens coverskivor med okända artister som spelade in kända låtar opersonligt och mediokert. Som när Frampton sjunger ”With a little help from my friends” och ”Getting better” med Bee Gees i kören. Eller när Bee Gees massakrerar ”She’s leaving home” med otäcka vocoderröster och Robin Gibb förvandlar Paul McCartneys rockare ”Oh! Darling” till otäck falsettpop.
   I vissa låtar tar skådespelare som Frankie Howerd, Steve Martin, Donald Pleasence och George Burns över helt med sina talade repliker och gör exempelvis ”I want you (she’s so heavy”, ”Maxwell’s silver hammer” och ”Fixing a hole” till rena skämtet. ”Mean Mr Mustard” blir rent absurd i sin karaktär när Frankie Howerd läser genom en vocoder och nästan låter som Ian Dury.
   På dubbelalbumets sista sida blir katastrofen lite mer mänsklig. Först kommer Aerosmith med en bräkig Steven Tyler och gör ”Come together” men Peter Framptons version av ”The long and winding road” är återhållsam i jämförelse med Phil Spectors sockrade arrangemang i original. Barry Gibbs variant av ”A day in the life” är också smått intressant och man förstår varför Bee Gees en gång kallades för arvtagare till Beatles.
   Sedan blir det än mer imponerande när Billy Preston sätter sig bakom elpianot, som han gjorde redan på originalet, och framför en stark autentisk ”Get back”. Slutet gott men långtifrån allt var gott på den här skivan. En produktion som måste vara ett av få felbeslut som George Martin har gjort genom hela sin långa karriär.

Innehållet:
Sida A   
1. Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band/With a Little Help from My Friends - Bee Gees, Peter Frampton, Paul Nicholas
2. Here Comes the Sun - Sandy Farina   
3. Getting Better - Bee Gees, Peter Frampton
4. Lucy in the Sky With Diamonds - Stargard, Diane Steinberg
5. I Want You (She's So Heavy) - Bee Gees, Paul Nicholas, Donald Pleasence, Stargard, Diane Steinberg

Sida B:
1. Good Morning, Good Morning - Bee Gees, Peter Frampton, Paul Nicholas   
2. She's Leaving Home - Bee Gees, Jay MacIntosh, John Wheeler
3. You Never Give Me Your Money - Paul Nicholas, Diane Steinberg
4. Oh! Darling - Robin Gibb
5. Maxwell's Silver Hammer - Steve Martin   
6. Polythene Pam/She Came in Through the Bathroom Window/Nowhere Man/Sgt. Pepper*s Lonely Heart Club Band (reprise)- Bee Gees, Peter Frampton

Sida C:
1. Got to Get You into My Life - Earth, Wind & Fire
2. Strawberry Fields Forever - Sandy Farina
3. When I'm Sixty-Four - Sandy Farina, Frankie Howerd   
4. Mean Mr. Mustard - Frankie Howerd   
5. Fixing a Hole - George Burns   
6. Because - Bee Gees, Alice Cooper, Alice Cooper   
7. Golden Slumbers/Carry That Weight - Bee Gees, Peter Frampton

Sida D:
1. Come Together - Aerosmith
2. Being for the Benefit of Mr. Kite - Bee Gees, George Burns, Peter Frampton, Maurice Gibb
3. The Long and Winding Road - Peter Frampton
4. A Day in the Life - Bee Gees, Barry Gibb
5. Get Back - Billy Preston
6. Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band (Finale) - The Cast

: Trailern till filmen visar väl på en del av bristerna. Men Barry Gibbs "A day in the life" är godkänd.




/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.