Blogginlägg från 2003-05-18

Mikael Wiehe konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/5 2003.

KONSERT
Mikael Wiehe
Folkets Hus, Örebro 18/5 2003

Veteranen och den rutinerade soloartisten Mikael Wiehe befann sig i söndagskväll ungefär 50 mil hemifrån men ändå på hemmaplan. I Folkets Hus. På Socialistiskt forum. Bland likasinnade.
   Man brukar ibland bedöma artister hur de lyckas övertyga sin publik, att vinna massorna över på sin sida, men den stora majoriteten på Wiehes konsert var på hans sida redan från start. Som delade artistens alla åsikter, värderingar och grundsyn. Det var spel mot ett mål.
   Men absolut inte sämre konsert för det. Wiehe är ju en duktig, intressant och ofta komisk talare och mellansnacken blev till minst lika stor underhållning som själva låtarna.
Med bara sig själv och en akustisk gitarr att anpassa sig till blev minuterna mellan låtarna flexibla och fria till att målande berätta om sina gamla sånger och ofta dra moderna slutsatser som att ”Keops pyramid” är en sång mot EU. Hur omoderna och dammiga sångerna än tycks vara idag så har Wiehe en duktig förmåga att skapa nutid med sina nostalgiska låtar.
   På ett uppenbart spirituellt humör sjöng han också fraser klockrent ur både Simon & Garfunkel- och Neil Young-katalogen.
   Eller drog populära och absurda liknelser mellan kapitalismen och analsex. Till publikens gränslösa jubel.
   Men det var ändå sångerna, dessa tveklösa klassiker som ingen ny tid kan ta ifrån Mikael Wiehe, som stod i centrum. Som förvandlade samkvämet till mer än en ordinär trubadurkväll. I Folkets Hus gamla teaterlokal med en fantastisk akustik men också obefintlig luftkonditionering.
   Med nyinspelningar av de gamla klassikerna och ett regelrätt samlingsalbum som senaste skivor blev det inte överraskande en ganska trygg återblick på hela Wiehes musikaliska liv. Där han gjorde nedslag både bland Hoola Bandoola-låtar, Björn Afzelius-duetter och sololåtar från olika epoker.
   Men han bjöd också på några nyskrivna låtar som jag inte hade hört tidigare. Av vilka ”Göteborg Göteborg” (som jag tror den heter) var så nära rock det går att komma med bara en akustisk gitarr till hjälp. Den hade dessutom en av de elakaste texterna Wiehe har skrivit på år och dag.

/ Håkan

Jonas Larsen konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/5 2003.

KONSERT
Jonas Larsen
Strömpis, Örebro 18/5 2003

Det ska sägas med en gång. Jonas Larsens albumdebut från i höstas, där han lite anonymt enbart kallade sig Larsen och omslagsbilderna var lika hemliga, var inte förra årets mest personliga skiva men ändå fylld med starka, melodiska sånger.
   Huvudsakligen en rockplatta men många av låtarna på skivan hade det akustiska grundtemat som blommade ut för fullt på Strömpis i söndagskväll. För där satt han på en pall nästan ensam, gitarristen Stefan Ekstedt var både ett moraliskt och inte minst musikaliskt stöd, och gjorde flera låtar från skivan i mycket imponerande stil.
   På scen i det här lilla formatet framstod inte överraskande hans röst som ännu starkare och mer rutinerad. Och låtarna blev på något mirakulöst sätt ännu vackrare och bättre i sin nakna och enkla framtoning.
   På skiva kunde jag dra paralleller med gamla engelsmannen Black, svensken Eagle-Eye Cherry eller en betydligt mindre pretentiös variant på Brolle Jr.
   Nu solo på en scen kändes det stundtals som om Larsen var sig själv. På gott och ont.
   Under de bästa låtarna från skivan, exempelvis ”Human love”, ”Lasercut beauty” och ”Someone like me” (så nära en hitlåt det går att komma), framstod Jonas som en mycket stark svensk representant för singer/songwriter-genren.
   När han sedan valde att framföra några smakprov från sin kommande produktion på svenska blev det dessvärre ingen höjning av den personliga potentialen. Kanske hade jag lite för stora förväntningar på den svenska poesin och melodierna därtill för det kändes stundtals lite krampaktigt och onaturligt när de svenska orden skulle ut ur munnen.
   Däremot var flera av de nyskrivna låtarna han sjöng på engelska av god naturlig kvalité.
Nu var det inte så mycket folk på Strömpis så konsertmässigt kanske ryktet om Jonas Larsen inte sprider sig så fort. Men kolla upp Larsens skivor, nu och i framtiden, så kan vi snart notera nationella framgångar för en artist som har sina rötter i Kumla.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.