Blogginlägg från 2018-04-27

I min skivhylla: Warren Zevon

WARREN ZEVON: Bad luck streak in dancing school (Asylum 5E-509)

Release: 15 februari 1980
Placering i skivhyllan: Hylla 13. Mellan Zevons "Excitable boy" (1978) och "Stand in the fire" (1981).

WARREN ZEVON VAR EN AV DE STORA ARTISTERNA. Från någon gång 1976, när jag första gången hörde hans Jackson Browne-producerade "Warren Zevon", fram till sin död 2003 gav Zevon ut en stor mängd otroligt intressanta skivor. Jag har i åtskilliga artiklar på Håkans Pop skrivit om hans karriär, hans skivor och hans liv. Ändå blev det just nu, när jag kollar mitt eget arkiv, uppenbart att jag bara har nämnt "Bad luck streak in dancing school" en enda gång (en coverplatta med Phil Cody 2014) och inte i samband med någon Zevon-text. Förvånansvärt är bara förnamnet, jag är självklart chockad och närmast oförstående men det kanske finns en förklaring när jag gräver mig ned i materialet på skivan.
   Minnet är naturligtvis kort och begränsat och Warren Zevons bästa 70-tal är väldigt koncentrerat kring tvÃ¥ ypperliga album, ovannämnda "Warren Zevon" (1976) och "Excitable boy" (1978), och dÃ¥ kan en skiva som "Bad luck streak in dancing school" lätt hamna i bakgrunden per automatik.
   När Warren Zevon Ã¥tervände till USA, frÃ¥n Spanien, i mitten pÃ¥ 70-talet blev Jackson Browne nÃ¥got av mentor för honom. Det var Brownes kontakter som gav Zevon skivkontrakt pÃ¥ Asylum, Browne producerade de tvÃ¥ ovannämnda skivorna men inför den viktiga tredjeskivan pÃ¥ Asylum släppte han taget och lät Zevon producera själv tillsammans med teknikern Greg Ladanyi, frÃ¥n Spanien,. Plötsligt var det viktiga bollplanket och inspirationskällan borta och tillsammans med en eskalerande alkoholism och drogberoende irrade Zevon omkring, hade svÃ¥rt att skriva lÃ¥tar och var uppenbart ute pÃ¥ tunn is musikaliskt. All den osäkerheten och det minst problematiska tillstÃ¥ndet har onekligen smittat av sig pÃ¥ skivans helhetsresultat vilket förklarar att albumet fÃ¥tt en ansprÃ¥kslös placering i Warren Zevons hela diskografi.
   När jag idag lyssnar igenom hela skivan koncentrerat fÃ¥r jag uppfattningen att "Bad luck streak in dancing school" är ett ojämnt album som har sina höjdpunkter men ocksÃ¥ stora frÃ¥getecken. Korta sekvenser av instrumentala symfoniska inslag, "Interlude No. 1" och "Interlude no. 2", som Zevon själv har arrangerat i klassisk stil spräcker upp hela albumets helhet och det är ansträngande att lyssna pÃ¥ hela skivan utan avbrott.
   Zevon hade länge haft arrangörsambitioner, han jobbade med Everly Brothers som klaviaturspelare och arrangör lÃ¥ngt innan han blev känd, och det har mÃ¥nga gÃ¥nger höjt kvalitén pÃ¥ mÃ¥nga tidigare lÃ¥tar i karriären. Och även pÃ¥ den här skivan finns det tillfällen, titellÃ¥ten, "Empty handed heart" och "Jeannie needs a shooter", där hans arrangerade strÃ¥kar förstärker intrycket. Eller när han pÃ¥ egen hand med sin string synthesizer pÃ¥ nÃ¥gra lÃ¥tar, "Jungle work" och "Gorilla, you're a desperado", ger arrangemangen lite snyggare muskler.

WARREN ZEVONS TYDLIGA VAPENFETISCHISM gör sig påmind både visuellt och textmässigt ännu en gång. Några av hans tidigare utläggningar i ämnet, "I'll sleep when I'm dead" och "Roland the headless Thompson gunner", får här sällskap av både pistolskott i introt på titellåten, vapen i bild på omslaget och ännu en fascinerande låt ("Jungle work") med krigsmiljö i botten där det förekommer en imponerande vapenarsenal i texten. Där sjunger Warren om den amerikanska polisiära styrkan S.W.A.T., M16-geväret, Ingram--k-pisten MAC-10 (som pryder skivomslagets baksida) och det brittiska Sten gun-geväret.
   Till den lite skjutglada kategorin kan även läggas "Jeannie needs a shooter", lÃ¥ten som Zevon skrev tillsammans med Bruce Springsteen, som handlar om en tjej vars pappa hotade att döda berättaren i sÃ¥ngen och till slut använde ett skjutvapen. LÃ¥ten skrev ursprungligen (som "Janey needs a shooter") av Springsteen ensam 1972, framfördes först pÃ¥ endast piano, fanns med som outtake till "Darkness on the edge of town" och pÃ¥ liverepetitioner i oktober 1978 men blev egentligen aldrig färdigskriven av Bruce.
   Genom Springsteens manager Jon Landau blev Zevon medveten om lÃ¥ten, blev besatt av titeln och började jobba pÃ¥ en egen version vars arrangemang Bruce gillade. Tillsammans slutförde de resten av lÃ¥ten och Zevon spelade in den sommaren 1979.
   Textmässigt är "Bad luck streak..." inget misslyckande men melodiskt är det alldeles för ofta ganska händelsefattigt med lite trÃ¥kiga arrangemang till de mÃ¥nga utsökta texterna. Allt i kanske orättvis jämförelse med Warrens tidigare storverk som "Hasten down the wind", "Poor poor pitiful me", "Carmelita", "Desperados under the eaves", "Johnny strikes up the band", "Roland the headless Thompson gunner", "Werewolves of London" och "Lawyers, guns and money".
   Tuggande elektriska hÃ¥rdrockgitarrer i titellÃ¥ten och "Jungle work" gör inte texten rättvisa och även det spännande lÃ¥tskrivarsamarbetet Springsteen/Zevon i "Jeannie needs a shooter" sviker musikaliskt. Jag väntade mig ocksÃ¥ mer av sÃ¥ngen om baseboll-stjärnan "Bill Lee".
   Kreativiteten och inspirationen var naturligtvis inte pÃ¥ topp under de här sista 70-talsÃ¥ren för Warren som samtidigt slogs med bÃ¥de demoner och drogberoende. Men den vackra "Empty-handed heart" (där Linda Ronstadt gör en betydande sÃ¥nginsats), hitmässiga Lynyrd Skynyrd-hyllningen "Play it all night long", "Gorilla, you're a desperado" och den avslutande "Wild age", med sina Eagles-stämmor, Ã¥tervänder jag gärna till.
   En lÃ¥tskrivare av Warren Zevons underbara rang ska inte behöva leta covers till albummaterialet men i brist pÃ¥ mer självklara hits pÃ¥ "Bad luck streak..." har han och rÃ¥dgivare grävt fram en gammal lÃ¥t frÃ¥n 1961, Ernie-K-Does "A certain girl" skriven av Allen Toussaint under pseudonymen Naomi Neville. Släpptes följaktligen ocksÃ¥ pÃ¥ singel och fungerar bra i sitt call-and-response-mönster där Jackson Browne skriker "what's her name?" i refrängen.
   Som helhet är "Bad luck streak in dancing school" en klar svacka i Warren Zevons annars mycket intressanta diskografi. Samma Ã¥r som den här skivan släpptes gav han sig ut pÃ¥ en turné som resulterade i den väldigt starka liveskivan "Stand in the fire" som släpptes till jul samma Ã¥r. De personliga problemen kvarstod men 1982 var han tillbaka med det klart godkända albumet "The envoy" innan skivbolaget tröttnade och Zevon fick ta tag i sitt liv och sin artistkarriär pÃ¥ allvar. Efter en fem Ã¥r lÃ¥ng paus gjorde han comeback pÃ¥ ett alldeles strÃ¥lande sätt med "Sentimental hygiene" (1987).

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.