Blogginlägg från 2018-04-27

I min skivhylla: Warren Zevon

Postad: 2018-04-27 07:56
Kategori: I min skivhylla



WARREN ZEVON: Bad luck streak in dancing school (Asylum 5E-509)

Release:
15 februari 1980
Placering i skivhyllan: Hylla 13. Mellan Zevons "Excitable boy" (1978) och "Stand in the fire" (1981).

WARREN ZEVON VAR EN AV DE STORA ARTISTERNA. Från någon gång 1976, när jag första gången hörde hans Jackson Browne-producerade "Warren Zevon", fram till sin död 2003 gav Zevon ut en stor mängd otroligt intressanta skivor. Jag har i åtskilliga artiklar på Håkans Pop skrivit om hans karriär, hans skivor och hans liv. Ändå blev det just nu, när jag kollar mitt eget arkiv, uppenbart att jag bara har nämnt "Bad luck streak in dancing school" en enda gång (en coverplatta med Phil Cody 2014) och inte i samband med någon Zevon-text. Förvånansvärt är bara förnamnet, jag är självklart chockad och närmast oförstående men det kanske finns en förklaring när jag gräver mig ned i materialet på skivan.
   Minnet är naturligtvis kort och begränsat och Warren Zevons bästa 70-tal är väldigt koncentrerat kring två ypperliga album, ovannämnda "Warren Zevon" (1976) och "Excitable boy" (1978), och då kan en skiva som "Bad luck streak in dancing school" lätt hamna i bakgrunden per automatik.
   När Warren Zevon återvände till USA, från Spanien, i mitten på 70-talet blev Jackson Browne något av mentor för honom. Det var Brownes kontakter som gav Zevon skivkontrakt på Asylum, Browne producerade de två ovannämnda skivorna men inför den viktiga tredjeskivan på Asylum släppte han taget och lät Zevon producera själv tillsammans med teknikern Greg Ladanyi, från Spanien,. Plötsligt var det viktiga bollplanket och inspirationskällan borta och tillsammans med en eskalerande alkoholism och drogberoende irrade Zevon omkring, hade svårt att skriva låtar och var uppenbart ute på tunn is musikaliskt. All den osäkerheten och det minst problematiska tillståndet har onekligen smittat av sig på skivans helhetsresultat vilket förklarar att albumet fått en anspråkslös placering i Warren Zevons hela diskografi.
   När jag idag lyssnar igenom hela skivan koncentrerat får jag uppfattningen att "Bad luck streak in dancing school" är ett ojämnt album som har sina höjdpunkter men också stora frågetecken. Korta sekvenser av instrumentala symfoniska inslag, "Interlude No. 1" och "Interlude no. 2", som Zevon själv har arrangerat i klassisk stil spräcker upp hela albumets helhet och det är ansträngande att lyssna på hela skivan utan avbrott.
   Zevon hade länge haft arrangörsambitioner, han jobbade med Everly Brothers som klaviaturspelare och arrangör långt innan han blev känd, och det har många gånger höjt kvalitén på många tidigare låtar i karriären. Och även på den här skivan finns det tillfällen, titellåten, "Empty handed heart" och "Jeannie needs a shooter", där hans arrangerade stråkar förstärker intrycket. Eller när han på egen hand med sin string synthesizer på några låtar, "Jungle work" och "Gorilla, you're a desperado", ger arrangemangen lite snyggare muskler.

WARREN ZEVONS TYDLIGA VAPENFETISCHISM gör sig påmind både visuellt och textmässigt ännu en gång. Några av hans tidigare utläggningar i ämnet, "I'll sleep when I'm dead" och "Roland the headless Thompson gunner", får här sällskap av både pistolskott i introt på titellåten, vapen i bild på omslaget och ännu en fascinerande låt ("Jungle work") med krigsmiljö i botten där det förekommer en imponerande vapenarsenal i texten. Där sjunger Warren om den amerikanska polisiära styrkan S.W.A.T., M16-geväret, Ingram--k-pisten MAC-10 (som pryder skivomslagets baksida) och det brittiska Sten gun-geväret.
   Till den lite skjutglada kategorin kan även läggas "Jeannie needs a shooter", låten som Zevon skrev tillsammans med Bruce Springsteen, som handlar om en tjej vars pappa hotade att döda berättaren i sången och till slut använde ett skjutvapen. Låten skrev ursprungligen (som "Janey needs a shooter") av Springsteen ensam 1972, framfördes först på endast piano, fanns med som outtake till "Darkness on the edge of town" och på liverepetitioner i oktober 1978 men blev egentligen aldrig färdigskriven av Bruce.
   Genom Springsteens manager Jon Landau blev Zevon medveten om låten, blev besatt av titeln och började jobba på en egen version vars arrangemang Bruce gillade. Tillsammans slutförde de resten av låten och Zevon spelade in den sommaren 1979.
   Textmässigt är "Bad luck streak..." inget misslyckande men melodiskt är det alldeles för ofta ganska händelsefattigt med lite tråkiga arrangemang till de många utsökta texterna. Allt i kanske orättvis jämförelse med Warrens tidigare storverk som "Hasten down the wind", "Poor poor pitiful me", "Carmelita", "Desperados under the eaves", "Johnny strikes up the band", "Roland the headless Thompson gunner", "Werewolves of London" och "Lawyers, guns and money".
   Tuggande elektriska hårdrockgitarrer i titellåten och "Jungle work" gör inte texten rättvisa och även det spännande låtskrivarsamarbetet Springsteen/Zevon i "Jeannie needs a shooter" sviker musikaliskt. Jag väntade mig också mer av sången om baseboll-stjärnan "Bill Lee".
   Kreativiteten och inspirationen var naturligtvis inte på topp under de här sista 70-talsåren för Warren som samtidigt slogs med både demoner och drogberoende. Men den vackra "Empty-handed heart" (där Linda Ronstadt gör en betydande sånginsats), hitmässiga Lynyrd Skynyrd-hyllningen "Play it all night long", "Gorilla, you're a desperado" och den avslutande "Wild age", med sina Eagles-stämmor, återvänder jag gärna till.
   En låtskrivare av Warren Zevons underbara rang ska inte behöva leta covers till albummaterialet men i brist på mer självklara hits på "Bad luck streak..." har han och rådgivare grävt fram en gammal låt från 1961, Ernie-K-Does "A certain girl" skriven av Allen Toussaint under pseudonymen Naomi Neville. Släpptes följaktligen också på singel och fungerar bra i sitt call-and-response-mönster där Jackson Browne skriker "what's her name?" i refrängen.
   Som helhet är "Bad luck streak in dancing school" en klar svacka i Warren Zevons annars mycket intressanta diskografi. Samma år som den här skivan släpptes gav han sig ut på en turné som resulterade i den väldigt starka liveskivan "Stand in the fire" som släpptes till jul samma år. De personliga problemen kvarstod men 1982 var han tillbaka med det klart godkända albumet "The envoy" innan skivbolaget tröttnade och Zevon fick ta tag i sitt liv och sin artistkarriär på allvar. Efter en fem år lång paus gjorde han comeback på ett alldeles strålande sätt med "Sentimental hygiene" (1987).

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (397)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (226)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2018 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30            

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Per Lindmark 21/08: Upptäckte din blogg idag och svävar runt på moln. Vilken guldgruva. Riskerar at...

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.