Blogginlägg från 2014-04-10

Nu albumdebuterar Anyone For Tennis

Foto: Robin AnderssonAnyone For Tennis albumdebuterar i veckan. Från vänster Daniel Bärjed, Martin Jernberg, Martin Norström, Mikael Läth och Urban Blückert.

Anyone For Tennis, eller AFT som gruppnamnet populärt brukar förkortas, har funnits med i mitt medvetande i många år men inte så regelbundet och inte så kontinuerligt. De har väl som alla band haft svårt att kreativt producera och kommersiellt ge ut skivor och arrangera konserter med intensitet. Men nu ska det bli ändring på det. Efter att ha jobbat med nya skivan, debutalbumet "Welcome Midlife Christ", i tre år är det fem man starka bandet beredda att satsa hårt på att sprida sitt namn och sin musik. Som firas med en releasekonsert på Kulturhuset i Örebro på lördag 12 april.

AFT kommer den kvällen att uppträda både elektriskt och akustiskt. På skiva i bandets historia (se diskografi längst ned) finns det åtskilliga exempel på hur bandet genom åren varierat sitt sound mellan hårdare elektriska låtar och ett mer avskalat akustiskt stuk. På releasefesten kommer bandet ha gästartister som Osten af Mozzarella, Meadows Ever Bleeding och eventuellt folk från Witchcraft och Happy Hippo Family.
   Anyone For Tennis uppstod 2007 i askan efter The Monarks dÃ¥ 4/5-delar gick vidare i det nya bandet. Gitarristen Daniel Bärjed förklarar:
   - Det var en naturlig fortsättning dÃ¥ vi ansÃ¥g att en av medlemmarna inte hade samma vision som oss andra.
   Fram till albumdebuten har bandet genomfört en produktiv men i högsta grad sporadisk resa. Albumarbetet och planerna pÃ¥ bandets fullängdsdebut inleddes redan 2010 men det har varit en lÃ¥ng och mödosam resa att fÃ¥ klar skivan av mÃ¥nga olika anledningar.
   - Jag och Micke Läth (trummisen) hann under den sega processen till och med starta upp ett till band, Captain Crimson, men jag har idag hoppat av det bandet. Till en början förstod vi inte att nya AFT-skivan hade ett tema. När den väl var klar och vi reflekterade bakÃ¥t insÃ¥g vi att vi har haft en eller flera kriser och även andra omvälvande händelser pÃ¥ vägen som har speglat av sig pÃ¥ skivans texter om bland annat separationer, tjafs inom bandet och barnfödsel. Skivan heter "Welcome midlife Christ" (en ordlek pÃ¥ att vi välkommnar bandets 'medelÃ¥lderskris'). Sista lÃ¥ten är ett instrumentalt stycke som heter "The long road" vilket är en passning till oss själva i vÃ¥rt utdragna arbete med skivan.
   Officiellt pÃ¥ gruppens hemsida nämner de gamla klassiska band som Beatles, Rolling Stones och Led Zeppelin som influenser men när jag pressar Daniel pÃ¥ senare och modernare namn nämner han Queens Of The Stone Age och Foo Fighters som förebilder. Men även svenska grupper som Soundtrack Of Our Lives, som AFT spelade förband till i Örebro hösten 2012, och Hives.
   Medlemmarna i bandet som nu albumdebuterar är Martin Norström, sÃ¥ng/gitarr, Martin Jernberg, klaviatur, Urban Blyckert, bas, Mikael Läth, trummor, och Daniel Bärjed, gitarr.

ANYONE FOR TENNIS
Diskografi:

"Supersize my soul" (Oktober 2010)
   Radio
   Supersize my soul
   Live for the music
   In the name of why

En demo inspelad i Panic Room studios i Skara under två intensiva dagar och producerades av Markus Nowak ifrån Karlskoga.
   AFT blandar programmerade rytmer med bÃ¥de hÃ¥rt och melodiöst. Inget fel pÃ¥ variationen där "Radio" skulle kunna vara nÃ¥got för Melodifestivalen och pianolÃ¥ten "In the name of why" gÃ¥r över i rockig nästan psykedelisk elektricitet.


"Acoustic stuff" (November 2010)
   In her honor
   In the name of why
   Hey ya
   The things you do
   Place for heroes
   Sail on (Bonus)

Det var aldrig egentligen meningen att vi skulle börja spela akustisk musik, men efter ett otroligt mottagande på våra akustiska spelningar så har det bara rullat på. Det här är en sammanfattning av vår dåvarande akustiska repertoar.
   Som titeln säger är det akustiska lÃ¥tar som i en eller annan form har levt vidare i gruppens karriär. "The things you do" finns med pÃ¥ nya albumet. Ingen lÃ¥gbudgetprodukt, lÃ¥tarna är fullt arrangerade, genomarbetade och dekorerade med finesser som tramporgel, munspel och kazoo.


"Orion's belt" Very Special Edition (Oktober 2011)
   In her honor
   Place for heroes
   Do it as friends
   Doesn’t matter
   Orion’s belt
   Sail on
   Magical man
   In her honor (Piano Version)

Våren 2011 bestämde vi oss för att mixa och mastra om vår gamla härliga rock-ep "Orion’s Belt" och dessutom utöka den med "Do it as friends" och "Doesn't matter", som vi först hade ratat.
   Det nu färdigutvecklade och rutinerat proffsiga rockbandet gör supertajta och högljudda rocklÃ¥tar, där gruppen inte gör nÃ¥gra personliga avtryck, som blandas med mer personligt avskalade lÃ¥tar. "Magical man" pÃ¥minner om "American pie". Pianoavslutningen, ännu en version av "In her honour", är ju en ljuvligt vacker final.


"Everything is falling down" (Oktober 2012)
   Everything is falling down
   Everything is falling down (Alternate version)

Första singeln ifrån bandets första fullängdare, en redig rock-rökare av rang! Singeln innehåller även en alternativ version av låten i ett mer akustiskt lågmält stuk.
   Fantastiskt bra sÃ¥ng innan bandet öser pÃ¥ och blÃ¥set fyller ut arrangemanget. Ännu en gÃ¥ng visar bandet upp sin akustiska sida pÃ¥ singelns andralÃ¥t. En version av samma lÃ¥t som inte bara är avskalad, även tempot är dämpat. Singer/songwriter-lÃ¥t i nästan Nick Drake-skrud.


"Fairytales were killed of modern love" (April 2013)
   Fairytales were killed of modern love

Andra singeln ifrån bandets första fullängdare. En upbeat pop/rock-låt med massor av energi och spelglädje.
   Poprock med intensivt intro. Tungt och melodiöst pÃ¥ samma gÃ¥ng. Titeln skvallrar om en känslig ballad men är tämligen det motsatta.


"Welcome midlife Christ" (2014)
   Welcome midlife Christ

En aptitretare till det nya albumet med samma namn.
   En envis elgitarr, och ett magnifikt riff, gÃ¥r som en röd trÃ¥d genom hela lÃ¥ten. Hitpotential!




"Welcome midlife Christ" (april 2014)
   Welcome midlife Christ
   Everything is falling down
   Fairytales were killed by modern love
   Head of state
   The things you do
   Believe
   Conversation killer
   Intermission
   Never been loved
   Jumping fences
   The understatement
   T.I.Y.T.
   Charlie Sheen
   Borderline song
   The long road

På det nya debutalbumet samlar Anyone For Tennis alla sina influenser, från Stones ("Head of state") till tuffare rock à la Hives, och har gjort ett genomarbetat album med många välskrivna låtar. Bandet får hjälp på vissa låtar med blås och den genomgående intensiteten ökar ytterligare på de spåren.
   De tre senaste singellÃ¥tarna inleder skivan, och starten pÃ¥ albumet gÃ¥r som pÃ¥ räls, men bandets kanske största ambition är just att skriva, producera och framföra slagkraftiga lÃ¥tar där melodi och energi gÃ¥r hand i hand. PÃ¥ första halvan av albumet finns alla lÃ¥tarna samlade med de ambitionerna.
   PÃ¥ albumets "andrasida" ändras soundet nÃ¥got när bandet tar ut svängarna lite mer. Lite fler rytmer, lite mer varierat med effekter och längre, skiftande lÃ¥tar och instrumentala inslag. Blandat akustiskt och elektriskt. En pianolÃ¥t ("The understatement") byggs upp till ett lÃ¥ngt instrumentalt slut. Den framträdande trumpeten i den starkt hitdoftande "T.I.Y.T." blir en snygg krydda i bandets sound.
   "Charlie Sheen" innehÃ¥ller bÃ¥de autentiska filmrepliker och munspel och atmosfäriska "Borderline song" är mjuk och melodisk. Det händelserika albumet avslutas överraskande med en kort instrumental pianolÃ¥t, "The long road", där vemodet breder ut sig över tangenterna.

/ HÃ¥kan

Nästa stora rockexport

Rubriken på min recension kanske låter som ett skämt men 1981 var faktiskt svenska Dave & the Mistakes en riktigt het grupp i branschen. 1980 gav gruppen ut ett minialbum, ett uppmärksammat skivformat som också gav grupper som Docent Död och T-Shirts chansen att ge ut skivor, men blev upptäckta på allvar samma höst. När Elvis Costello hade spelat på Eriksdalshallen i november (en "berömd" konsert där förbanden Dag Vag och Ebba Grön fick den största publikresponsen, läs här) gick han och hans band till Alexandra och där spelade Dave & the Mistakes som föll Elvis i smaken.
   Det fick till följd att bandet fick agera uppvärmare pÃ¥ Costellos mÃ¥nadslÃ¥nga Englandsturné i mars 1981. Kontakterna resulterade ocksÃ¥ i nÃ¥gra singlar producerade av engelsmannen Simon Boswell men gruppen sprack 1982.
   Upptäcker när jag gör research till de här raderna att Johan Ekelund (Ratata) vid nÃ¥got tillfälle spelade bas i Dave & the Mistakes. Vet inte om han var med just vid den här konserten.
   Uppsala-gruppen Hansa Band släppte sitt första album "Flipperspel" 1979 och var 1981 aktuella med hitlÃ¥ten "Mörkret faller pÃ¥" som följdes av ett album med samma namn.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 15/6 1981.

DAVE & THE MISTAKES
HANSA BAND
Brunnsparken, Örebro 12 juni 1981

Fredagskvällen var mycket kylslagen. Blåsig, regnvåt och allmänt dyster. Sommaren hade onekligen kommit av sig och det var på Regnbågen (mycket passande namn denna kväll!) i Brunnsparken dags för den andra konserten i Allehanda Rocks sommarserie. Naturligtvis skrämde de yttre förutsättningarna bort den stora publiken. Hansa Band och Dave & the Mistakes fick uppträda för en liten, ungdomlig men entusiastisk publik.
   Uppsala-bandet Hansa Band inledde fredagskvällens dubbelföreställning. När de gjorde sitt första album hösten 1979 var de ett ungt bluesrockgäng med väldiga utvecklingsmöjligheter. Men med tiden formades de istället till en finsnickrad popgrupp pÃ¥ skiva. Gruppen har sedan fastnat i samma snäva fÃ¥lla som Factory, Strix Q och andra liknande produkter.
   PÃ¥ scen fick musiken en annan innebörd och de lät tuffare och rÃ¥are. De skriver nu lÃ¥tar i poprockgenren som enbart är tillverkade för att de är lättnynnade, jämför den senaste hitlÃ¥ten "När mörkret faller pÃ¥". PÃ¥ scen blev det bara outsägliga upprepningar pÃ¥ samma tema som ocksÃ¥ hade svÃ¥rt, förutom i nämnda hitlÃ¥t, att tända publiken.
   Dave & the Mistakes gjorde ingen märkvärdig mediumplayskiva, 6 lÃ¥tar pÃ¥ 45-varv i LP-format, i höstas. Den lämnade mig snarare helt likgiltig och har inte, trots Ã¥tskilliga spaltmetrar i storstadspress, ännu idag fÃ¥tt mig pÃ¥ bättre tankar.
   Kanske är de Sveriges nästa stora rockexport ut i vida världen. Efter deras sensationella inhopp som förband Ã¥t Elvis Costello i England i vÃ¥ras gÃ¥r de förmodligen i hamn med ett engelskt skivkontrakt i höst och fÃ¥r dÃ¥ mÃ¥nga och nyfikna ögon (och öron) pÃ¥ sig.
   Med sina tvÃ¥ sÃ¥ngare har gruppen en visuell utstrÃ¥lning som fÃ¥ i Sverige men paradoxalt nog är det pÃ¥ sÃ¥ngen hela gruppens sound spricker. Chicagofödde Dave Nerge spelade pÃ¥ scen alldeles för mycket pajas och clown, med sologlasögon, spräcklig slips och tvÃ¥ nummer för stor kavaj, för att kunna bära rollen som den ledande sÃ¥ngaren med svag röst framför ett högljutt rockband.
   I sÃ¥ngerskan Tove Naess bredvid sig hade Dave däremot en stor tillgÃ¥ng, , bÃ¥de attraktiv och begÃ¥vad, som borde släppas fram lite oftare. Bandet Mistakes gjorde inte heller nÃ¥gra misstag. Levererade tät, effektiv och levande rockmusik.
   Med bara ett halvt album bakom sig fick vi höra mycket nyskrivet material som kommer pÃ¥ det planerade albumet. MÃ¥nga bra lÃ¥tar som om gruppen fixar till skivsoundet kan bli en sensation.
   Publiksiffran pÃ¥ nÃ¥gra hundra var en besvikelse denna i övrigt dystra sommarkväll. Men grupperna som uppträdde var relativt nya och har ännu inte nÃ¥tt den stora och breda publiken.
   Publiktillströmningen blir säkert bättre när Allehanda Rock pÃ¥ scensommaren presenterar etablerade namn som Tomas Ledin, Ulf Lundell och Jerry Williams.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.