Blogginlägg från 2014-04-09

"Some piece of comfort"

Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/4 2014.

JENNY WÃ…HLANDER
Some piece of comfort
(Smilfinken)

Teatermänniskor blir inte sångare/sångerskor per automatik. När jag lyssnar på Jenny Wåhlanders debutskiva som soloartist kanske det hjälper att jag inte har något förhållande till hennes teaterkarriär i mina tankar. Sångdebuten på skiva innehåller sex låtar där hon greppar populärmusikens alla grenar, från pop, ballader, country via singer/songwriter-genren och även utpräglat kommersiell listmusik till en duett med Jack Vreeswijk. Dessutom blandar hon engelska och svenska texter.
   Den här breda blandningen kan sÃ¥klart uppfattas som splittrad och ofokuserad. Men jag tycker det tyder pÃ¥ att Jenny har haft inspiration och attityd att bjuda pÃ¥ sÃ¥ mycket som möjligt pÃ¥ ett begränsat utrymme. Till sin hjälp har hon haft producenten Joacim Dubbelman och ett gäng skickliga musiker, Pelle Ankarberg, Fredrik Landh, Peter Tikkanen och Clas Olofsson.
   Jenny har en finkänslig och försiktig röst som kanske förklarar att Dubbelman har "förpackat" henne bland mÃ¥nga ballader och lite mer avskalade arrangemang där hon gör sig allra mest personlig. Som i "Laundrysong" där hennes stämma är skör och ljus men ändÃ¥ framträdande. Eller i pianoballaden "Annie", en typ av powerballad efter amerikansk hitmodell som här dock bjuder pÃ¥ mer personlighet än power.
   Den inledande titellÃ¥ten har ocksÃ¥ kommersiell hitpotential där Jenny försöker ta över Lisa Miskovskys kreativt tynande karriär. Men det är ändÃ¥ pÃ¥ avslutningslÃ¥ten "Mitt hus", duetten med Jack Vreeswijk som är skivans enda lÃ¥t pÃ¥ svenska, Jenny imponerar mest och sprÃ¥ket helt naturligt blir det mest personliga.

/ HÃ¥kan

Hennes röst skar som varma knivar genom blåtonad rök

Sedan 1987 hade Louise Hoffsten satsat på sin solokarriär som dock inte hade varit så kommersiellt framgångsrik. Men 1993 fick hon ett stort och brett genombrott med albumet "Rhythm & blonde". Skivan, som hade ett tuffare och hårdare sound, släpptes på våren 1993.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/12 1993.

LOUISE HOFFSTEN
Ishallen, Örebro 18 december 1993

Det var faktiskt första gången som Louise Hoffsten stod på en scen i Örebro. Ofattbart besynnerligt med tanke på hennes långa karri8är.
   Men premiären kom vid exakt rätt tidpunkt. Hon har i Ã¥r gjort sin bästa och mest framgÃ¥ngsrika skiva (110 000 sÃ¥lda ex), "Rhythm & blonde", sÃ¥ hennes framträdande blev inte helt oväntat kvällens stora höjdpunkt.
   En halssjuk Louise fick ställa in en konsert för en vecka sedan men av dessa skavanker anade man intet i fredagskväll. Ibland skar hennes röst som en varma knivar genom den blÃ¥tonade röken pÃ¥ scen.
   Hon är en kvinna som behärskar allt. Blues, rock och ballad. Allt med samma självklara naturlighet.
   Sedan omgav hon sig med ett band som var fulländat trots sitt till synes underdimensionerade manskap.
   Louises framträdande var tungt, tufft och samspelt. Med en färgsprakande show som var visuellt mycket iögonfallande.
   Hennes bÃ¥da körtjejer, Lilling Palmeklint och Monica Silfverstrand, hade stor del i bÃ¥de det musikaliska och visuella utförandet. BÃ¥da sjöng starkt, spelade percussion, keyboards och gitarr och dansade förföriskt till Louises rutinerade stämma.
   Louise tog örebropubliken med storm. Med en rejäl dos lÃ¥tar frÃ¥n senaste albumet. Men ocksÃ¥ nÃ¥gra covers där den gamla omarrangerade "What a wonderful world" var precis sÃ¥ underbar som titeln är.
   "Hit me with your lovething" var mer dansant än Titityos hela framträdande och "The seduction of of sweet Louise" svängde mer än det mesta frÃ¥n Stefan Andersson.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.