Blogginlägg från 2016-12-09

I min skivhylla: Mats Ronander

RONANDER: Reality (The Record Station STAT 2)

Release: 24 februari 1987
Placering i skivhyllan: Hylla 9. Mellan Mats Ronanders båda album "Tokig" (1985) och "Rock'n roll biznis" (1989).

DEN HÄR SERIEN MED SLUMPVALDA SKIVOR från vinylhyllorna ska ju främst upptäcka mindre kända artistnamn som har gjort en skiva, av förhoppningsvis överraskande god kvalité, som har glömts bort eller hamnat i skymundan. Den här Mats Ronander-skivan tillhör varken den första eller andra kategorin men jag blev ändå nyfiken när jag "sprang på" den och blev än mer förbryllad när jag i min nästan 30 år gamla recension skrev följande inte genomgående positiva ord:
   Under rubriken "Ronanders skimrande romantik" skriver jag bland annat: "Han har sedan sitt debutalbum 1981 sökt moderna uttryck för sin rockmusik och "Reality" är inget undantag. Men han balanserar den här gÃ¥ngen livsfarligt nära melodiradioskvalets mest anonyma nisch".
   Oj, det är ord som närmast chockar mig idag dÃ¥ minnet av skivan är betydligt ljusare och mer positivt. Men minnet kan ibland ljuga nÃ¥got och därför tvingade jag mig själv att göra ett Ã¥terbesök hos albumet och försöka ge ett bättre omdöme om det var möjligt. Ge skivan en ny chans helt enkelt.
   Först ska vi placera skivan historiskt. Det är Mats Ronanders femte soloalbum, uppföljare till den ganska tunga men hitmässigt klockrena "Tokig" som släpptes hösten 1985, och den första pÃ¥ rock'n'roll-sprÃ¥ket engelska. Som ju faktiskt var Ronanders mest naturliga sÃ¥ngsprÃ¥k sedan han 1970 började sjunga i Nature.
   Efter fyra album pÃ¥ svenska kanske övergÃ¥ngen till engelska gjorde att mina förväntningarna lutade Ã¥t det rockigare och mer handfasta hÃ¥llet. Men som soloartist smekte Ronander sällan lyssnaren medhÃ¥rs under 80-talet och ville gärna överraska och störa förväntningarna. Och visst blev jag en aning besviken när jag första gÃ¥ngen lyssnade pÃ¥ "Reality" och sedan skrev recensionen.
   Upptäcker idag, nästan 30 Ã¥r efter utgivning, att Mats Ronander pÃ¥ sitt första album pÃ¥ engelska enbart kallar sig för Ronander. PÃ¥ albumkonvolutets rygg stÃ¥r det mycket riktigt Mats Ronander men pÃ¥ omslagets baksida stÃ¥r det under bilden pÃ¥ hans dÃ¥ fasta band blott Ronander och när jag nu noggrant läser den lila(A)/rosa(B) etiketten (som i tveksamma fall alltid avgör en osäker frÃ¥ga) stÃ¥r det blott Ronander. Det hade inte hänt tidigare och det kom aldrig att upprepas senare heller.
   Efter fyra album under eget namn med mer eller mindre fasta konstellationer bakom sig blev det nu uppenbart att killar som Ã…ke Sundqvist, trummor, Mats Englund, bas, Peter Ljung, keybloards, och frun och sÃ¥ngerskan Sanne Salomonsen blivit en genuin enhet bÃ¥de pÃ¥ albumomslaget och den efterföljande turnén som nÃ¥dde Örebro nästan tvÃ¥ mÃ¥nader efter skivrelease, 10 april.
   LÃ¥tarna frÃ¥n "Reality" bildade naturligtvis ryggrad pÃ¥ den konserten och "Good for you", en av albumets starkaste lÃ¥tar, växte in i liverepertoaren under Ã¥r framöver. I min intervju med Mats strax innan konserten i Örebro berättar han att det engelska sprÃ¥ket är rikare, bredare och ett bättre sÃ¥ngsprÃ¥k.

LÅTARNA TILL DEN NYA SKIVAN HADE MATS skrivit under sommaren 1986 i Danmark på keyboards. Vilket kanske förklarar hela skivans sound som nästan domineras av keyboards och rytmer. Tekniskt sett håller produktionen än idag, om än lite väl mycket influerat av det rådande 80-talet med smällande trummor och eko, men fortfarande tycker jag skivan i sin helhet saknar tillräckligt framträdande melodier. Men inledningen på skivan är bäst.
   "Good for you" och "Tears of joy" är skivans starkaste ögonblick med klara hittendenser. Först refrängstark rock och sedan en lugnare lÃ¥t som först trippar fram pÃ¥ tÃ¥ för att öka i energi och utvecklas till en underbar final med fru Sanne i centrum.
   PÃ¥ de följande tvÃ¥ lÃ¥tarna, "The glorious days" och "Be-part-of-it", fÃ¥r funkrytmerna alldeles för mycket utrymme och melodierna fÃ¥r underordnad betydelse och jag förstÃ¥r fortfarande mina inledande skeptiska omdömen. Mats, som för övrigt sjunger väldigt bra pÃ¥ skivan, rappar nästan fram texten pÃ¥ den senare lÃ¥ten.
   "When are you going to wake up" är en skimrande vacker ballad och tillhör ocksÃ¥ topparna pÃ¥ skivan. En melodisk och melankolisk lÃ¥t. Syntpopintrot pÃ¥ "Better move on" rimmar mer med Human League än med Mats rockiga bakgrund. Syntsoundet har även pÃ¥verkat lÃ¥ngsamma "Faces of reality" som än en gÃ¥ng innehÃ¥ller mer rytmer än melodi men David Wilczewskis sopransaxofon överraskar trots allt.
   Albumets tre avslutande lÃ¥tar följer strikt samma mall med syntprogrammerade intron och en lek med effekter ("Staying up tonight with the wolf"), pÃ¥tagligt Steely Dan-inspirerat sound ("She said") och en Kraftwerk-cover ("Neon lights") som final gör inte "Reality" pÃ¥ nÃ¥got sätt rockigare.
   DÃ¥ är omslaget en roligare och mer intressant affär med Jan Bengtssons foto pÃ¥ Mats och mamma Tora brett skrattande. Mamma och pappa (Sture) Ronander, som bodde i Örebro besökte alltid sin sons konserter under de här Ã¥ren. Tillsammans med fotograf Anders Erkman försökte jag fÃ¥ en privat bild pÃ¥ mamma och son vid konserten men det ville Mats under inga omständigheter gÃ¥ med pÃ¥.
   En av 1987 Ã¥rs mest uppmärksammade skivomslag saknar märkligt nog design-credit men däremot har den danske frisören och makeupartisten Erik Schiødt fÃ¥tt sitt namn pÃ¥ skivan. Ett album som blev det andra som släpptes pÃ¥ det nya skivbolaget The Record Station som hade skapats 1986 av Marie Ledin när hon tog med sig nÃ¥gra av sina Polar-artister över till den nÃ¥got hippare etiketten. Bara nÃ¥gra veckor innan Ronanders album släppte Eva Dahlgren premiärskivan "Ung och stolt" pÃ¥ det nya bolaget.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.