Blogginlägg från 2010-11-12

Årets julklapp om ni frågar mig

Bara en liten kort snabb reflektion på en fantastisk box: Jag skaffade Bruce Springsteen-boxen med återutgivningen av ”Darkness on the edge of town” igår. 3 cd, 3 dvd (dokumentärer och livekonserter) och en ännu mer fantastisk bok utformad som ett kollegieblock med ringpärm och allt. Som sagt: en väldigt kort reflektion. Som vanligt i tidspress gäller det att prioritera. Jag tog naturligtvis fram den exklusiva ”The promise”-skivan, en dubbel med 21 låtar. Jag kan ännu inte den fullständiga historien bakom, finns dokumenterad i ovannämnda bok, så jag lyssnade bara förutsättningslöst.
   Tänkte först göra en snabblyssning för att få grepp om hela skivan men jag fastnade direkt. Den ”nya” (fast gamla) versionen av ”Racing in the street (’78)” inledde, i en hårdare och mer intensiv upplaga, och när David Lindleys magiska fiol dök upp förstod jag allvaret i den här samlingen. Kände mig genast tvingad att lyssna igenom alla 21 låtarna från början till slut.
   Ännu en gång, senast var det på ”Tracks”-boxen, känns allt nytt, fräscht och väldigt bra. Färdiga låtar, färdig produktion och en kvalité som gör att man undrar varför detta inte släpptes när inspelningarna var aktuella. Det är bara ”Racing…” som i sammanhanget känns gammal, några låtar har förekommit i covers med andra artister, Patti Smith, Southside Johnny, Robert Gordon och Greg Kihn, och några låtfragment här och där känns bekanta men annars är det en ny fräsch men gammal Springsteen-skiva.
   Inledningen var magisk och det fanns en låt till som jag fastnade hårt för, ”Save my love”. En poppig, enkel men genial låt med det glittrande Roy Bittan-pianot som en lysande detalj.
   Det var inte bättre förr men det finns alltid anledning att återvända till den tiden och nästan alltid bli imponerad, nöjd och tillfredsställd. Det var som sagt bara en liten kort reflektion efter en kort lyssning. Det finns på många sätt anledning att återvända till ”Darkness on the edge of town” och den här fantastiska boxen. Årets julklapp, om ni frågar mig.

/ Håkan

Tributes: The Rolling Stones

"We love you" (Deaf & Dumb, 2003)

På en svensk skiva, eller egentligen två, hyllas The Rolling Stones på ett genröst sätt (första-cd:n är 77:08 lång) där många både kända och okända artister gör både kända och okända Stones-låtar. Samlingen, ”a tribute to Rolling Stones” med ett ”Exile on Main Street”-inspirerat omslag, är alltså svensk men engelsmannen Martin Gordon (Sparks, Radio Stars, Jet) har skrivit en förvirrande inledningstext om bandet som bokstavligen avslutas med ”…but we will not see their like again. Ladies and gentlemen, boys and girls, aardvaarks and albatri – it are the Rolling Stones and we love they!”

Musikaliskt är den här samlingen mycket mer intressant än inledningsorden ger sken av. Här är det ofta den yngre svenska rockgenerationen som ger sin egen bild av de gamla låtarna. Det blir naturligtvis spännande att höra poppiga Caesar’s Palace ge sig på ”Get off of my cloud”, Kristofer Åströms ödmjukt tolka ”She smiled sweetly”, Sparta Stockholms smakfullt arrangerade ”She’s a rainbow”, Bubbles rockigt förändrade ”Wild horses”, The $1000 Playboys countryfierade ”Ruby Tuesday”i stort arrangemang, Nicolai Dungers ypperligt vackra ”Coming down again” (originalet fanns på ”Goat’s head soup”) och Diamond Dogs självklara version av ”Connection”. Som om den låten en gång för alla vore skriven för Sveriges eget Stones.
   Det är också svårt att beskriva den här skivan utan att nämna ”Dead flowers” där Lars Winnerbäck, Dregen och Micke Nord exklusivt samarbetar i en fin hyllning av den fina Stones-låten. Winnerbäck inleder på sitt personligt sparsmakade sätt innan rocksoundet tar över med hjälp av elgitarrerna och Dregens röst med en härlig Stones-inspirerad kör bakom.
   Mats Ronander är naturligtvis också en naturlig tolkare av Stones-låtar. Den nedstämda ”Till the next goodbye”, som jag för övrigt hört Totta framföra på scenen någon gång, blir tillsammans med ljudet av havsvågor och bilar en fin tolkning med bara akustisk gitarr, keyboards och lite programmering som arrangemang.
   Även The Concretes har gjort om sin Stones-låt. Den i original discofierade ”Miss you” har här förvandlats till en långsam, spöklik och nästan magisk låt med Victoria Bergsman på mycket personlig sång. Producerad av Jari Haapalainen på sitt sedvanligt personliga sätt.
   Samlingen har ingen stor stjärnmönstring men musikaliskt finns det ett flertal toppar och intressanta höjdpunkter. Artisterna på extraskivan är om möjligt ännu mindre kända men gör bra ifrån sig och med stor ambition att förändra.




Innehåll:

Skiva 1:
1. We Love You: ALMGRENGORDONANDERSSON
2. Down in the Hole: STEFAN SUNDSTRÖM & THE NÜMPHETTES
3. Get off of My Cloud: CAESARS'S PALACE
4. She Smiled Sweetly: KRISTOFER ÅSTRÖM
5. Worried About You: HEIKKI
6. Play With Fire: JOHAN LINDSTRÖM
7. She's a Rainbow: SPARTA STOCKHOLM
8. You Got the Silver: LOVE OLZON
9. Flight 505: DARREL BATH & BROTHER D'S TESTAMENT
10. Wild Horses: BUBBLE
11. Ruby Tuesday: THE $1000 PLAYBOYS
12. Dead Flowers: WINNERBÄCK, DREGEN & NORD
13. Till the Next Goodbye: MATS RONANDER
14. Miss You: THE CONCRETES
15. Congratulations: SWEDEHEARTS TOGETHER
16. Coming Down Again: NICOLAI DUNGER
17. Connection: DIAMOND DOGS
18. Shine a Light: HEDEROS & HELLBERG

Skiva 2:
1. Brown Sugar: REVOLUTION RIOT
2. Street Fighting Man: SONS OF CYRUS
3. Happy: LESLEY WRAY AND THE HARDSOULS
4. Start Me Up: PART TIME POSERS
5. 2000 Man: HYMANS
6. Bitch: 69 DUSTER
7. Doo Doo Doo Doo Doo (Heartbreaker): AMERICAN HEARTBREAK
8. Angie: DOUBLE PARK

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.