Blogginlägg

Årets julklapp om ni frågar mig

Bara en liten kort snabb reflektion på en fantastisk box: Jag skaffade Bruce Springsteen-boxen med återutgivningen av ”Darkness on the edge of town” igår. 3 cd, 3 dvd (dokumentärer och livekonserter) och en ännu mer fantastisk bok utformad som ett kollegieblock med ringpärm och allt. Som sagt: en väldigt kort reflektion. Som vanligt i tidspress gäller det att prioritera. Jag tog naturligtvis fram den exklusiva ”The promise”-skivan, en dubbel med 21 låtar. Jag kan ännu inte den fullständiga historien bakom, finns dokumenterad i ovannämnda bok, så jag lyssnade bara förutsättningslöst.
   Tänkte först göra en snabblyssning för att få grepp om hela skivan men jag fastnade direkt. Den ”nya” (fast gamla) versionen av ”Racing in the street (’78)” inledde, i en hårdare och mer intensiv upplaga, och när David Lindleys magiska fiol dök upp förstod jag allvaret i den här samlingen. Kände mig genast tvingad att lyssna igenom alla 21 låtarna från början till slut.
   Ännu en gång, senast var det på ”Tracks”-boxen, känns allt nytt, fräscht och väldigt bra. Färdiga låtar, färdig produktion och en kvalité som gör att man undrar varför detta inte släpptes när inspelningarna var aktuella. Det är bara ”Racing…” som i sammanhanget känns gammal, några låtar har förekommit i covers med andra artister, Patti Smith, Southside Johnny, Robert Gordon och Greg Kihn, och några låtfragment här och där känns bekanta men annars är det en ny fräsch men gammal Springsteen-skiva.
   Inledningen var magisk och det fanns en låt till som jag fastnade hårt för, ”Save my love”. En poppig, enkel men genial låt med det glittrande Roy Bittan-pianot som en lysande detalj.
   Det var inte bättre förr men det finns alltid anledning att återvända till den tiden och nästan alltid bli imponerad, nöjd och tillfredsställd. Det var som sagt bara en liten kort reflektion efter en kort lyssning. Det finns på många sätt anledning att återvända till ”Darkness on the edge of town” och den här fantastiska boxen. Årets julklapp, om ni frågar mig.

/ Håkan

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.