Blogginlägg från 2010-11-21
”Skriet från Medelmarken”
Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 19/11 2010.
Jonas Hjelte
Skriet från Medelmarken
(Alavas)
Jag har recenserat Jonas Larsen, som nu gift sig och heter Hjelte, ett antal gånger tidigare både på skiva och på scen. Han har sina rötter i Kumla men bor numera i Åsa i Halland där han också har spelat in sitt tredje album. Jag har gillat hans tidigare musik men jag känner ett visst vemod när jag tänker tillbaka på mina tidigare recensioner.
Jag har nästan vid varje tillfälle jämfört hans röst med Peter LeMarc och det är ju en alltför enkel form av bedömning att lite schablonartat dra till med mer eller mindre alltför snabba paralleller för att snabbt kunna beskriva musik, arrangemang och sång. Det känns billigt och långtifrån respektfullt mot en artist att hela tiden sätta en artist i förhållande till någon annan.
Därför tänkte jag intensivt på att inte fundera på någon annan än Jonas Hjelte, nåja kanske Jonas Larsen, när jag med vidöppna öron lyssnar på ”Skriet från Medelmarken”. Men jag kommer inte undan den här gången heller och tänker positivt att det inte enbart är något negativt att dra paralleller med större och mer kända artister. Jag menar att även Lars Winnerbäck fick tidigt leva med oändliga jämförelser med Ulf Lundell utan att gå under och istället så småningom växa in i rollen som sig själv.
Parallellerna med Peter LeMarc är alltså än en gång tydliga på en skiva med Jonas, främst i den trygga och mogna rösten, men Jonas kan också skriva låtar med nästan samma storslagna energi. Det finns åtskillliga sånger på ”Skriet från Medelmarken” som i en bättre och mer rättvis värld skulle kunna bli hits i kategorin som på ena sidan gränsar till singer/songwriter och på den andra sidan gränsar till personlig pop.
Jonas kompas i stort sett av en enda person, närkingen och Enmansorkestern (som han tituleras) Pär Strandberg som spelar allt från trummor via bas och gitarrer till piano/orgel. Levande och naturligt och jag tänker inte för en sekund på att allt är sammanfogat till ett gruppsound på konstgjord väg i en inspelningsstudio.
”Den vackraste sången” (testades till Svensktoppen för några veckor sedan), ”Inte längre ung” och ”Röda tunga” bör inte försvinna på ett album med begränsad spridning. Där når Jonas sin kommersiella höjdpunkt medan personliga sånger som ”Anns blues” och ”Jag har börjat fundera” kan betyda mer för Jonas Hjelte som en personlig popartist.
/ Håkan
<< | November 2010 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 |
Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...
Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...
Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...
Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...
Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...
Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...
Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...
Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...
Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...


Kommentarer till blogginlägget: