Blogginlägg från 2017-10-23
MAXI12" #27: THE POGUES & THE DUBLINERS
THE POGUES & THE DUBLINERS
Jack's heroes
Whiskey in the jar
(Pogue Mahone/WEA, 1990)
NÄR DEN HÄR KATEGORIN MED MINA MAXISINGEL-FAVORITER kommer att sammanfattas framåt maj nästa år kan det mycket väl vara så att The Pogues är den artist/grupp som förekommit mest på listan. Pogues är nämligen den artist/grupp som jag äger mest 12"-or med. Nitiskt köpte jag nämligen varje ny Pogues-singel på 80-talet fram till 1992 och valde då i tio fall av tio 12"-varianten ty extralåtarna var ofta unika och exklusiva bonuslåtar som inte fanns tillgängliga någon annanstans.
Jag har i den här serien redan skrivit om en Pogues-12":a, Kirsty MacColl-duetten "Miss Otis regrets/Just one of those times", som släpptes 1990 utanför de konventionella gruppreleaserna. Dagens huvudämne kom samma år och var inte heller någon konventionell Pogues-singel.
"Jack's heroes" var andra gången gruppen samarbetade med The Dubliners som kanske är den mest traditionella irländska gruppen som har existerat. Möjligen i konkurrens med The Chieftains. Men det finns fler exempel: The Clancy Brothers som fick uppmärksamhet i USA (dit gruppen emigrerade 1947), Planxty och The Furey Brothers, påpekar min vän Olle Unenge som är expert på irländsk folkmusik och själv sjunger i Tullamore Brothers som har många traditionella irländska låtar på repertoaren.
1987 gjorde konstellationen Pogues/Dubliners sitt första försök tillsammans, med de tre traditionella låtarna "The Irish rover", "The rare ould mountain dew" och "The Dubliners fancy", på en Stiff-12":a. Producerade av Dubliners-medlemmen Eamonn Campbell (som sorgligt avled förra veckan). Två av låtarna hamnade dessutom på Dubliners dubbelalbum "25 years celebration" och grupperna fortsatte gästa varandra på sina konserter. Det var förresten Campbells förslag att grupperna skulle samarbeta.
Tre år senare upprepades receptet på dagens aktuella 12"-singel. Fast den här gången är singelns a-sida en specialskriven originallåt som oerhört planerat och beräknat släpptes inför fotbolls-vm i Italien 1990.
"Jack's heroes" är en hyllning av Irlands fotbollsmanager Jack Charlton, engelsmannen och Leeds-spelaren, som vann fotbolls-vm 1966. Irland var under Charltons ledarskap, 1986-1995, ett framgångsrikt fotbollslag. Laget slog England i gruppspelet av fotbolls-em 1988 men missade ändå slutspel. 1990 deltog Irland för första gången i fortbolls-vm. Ett målfattigt vm och Irland spelade oavgjort i samtliga gruppspelsmatcher och nådde kvartsfinal där de förlorade mot Italien. Ändå hyllades Charlton stort över hela landet och den här singeln blev inte överraskande en stor hit på Irland där den nådde en 4:e-plats.
Det var två generationer av irländska folkmusikgrupper som samarbetade på singeln. Dubliners bildades 1962 och var redan då respektlösa föregångare med sina arbetarsånger, rebelliska låtar och en nästan oanständig repertoar. Första gången jag hörde Dubliners var 1967 när "Seven drunken nights" blev en stor hit i England.
Pogues hade bokstavligen inte så många irländska rötter i bandet, sångaren Shane MacGowan föddes i London men föräldrarna kom från Tipperary på Irland, och 1990 var det bara Terry Woods och Philip Chevron som kunde kalla sig irländare av kött och blod.
TVÅ AV DUBLINERS ORIGINALMEDLEMMAR FANNS fortfarande kvar i bandet 1990. Luke Kelly, bandets legendariska röst, avled redan 1984 men sångaren Ronnie Drew och banjo/mandolin-spelaren Barney McKenna finns med på "Jack's heroes" som inte(!) är skriven av Shane MacGowan. Redan 1989 började han dela med sig av låtskrivandet i gruppen när det hårda turnerandet och festandet började ta ut sin rätt. MacGowan sjöng/sluddrade fortfarande i gruppen men lät Spider Stacy och Terry Woods skriva den traditionellt inspirerade folkmusikdängan med sin intressanta text (där vm-bucklan skulle höjas till skyarna på Stephen's Green i Dublin) och en allsångslockande refräng ("Too-ra-loo Too-ra-loo").
Stacy var för övrigt den som tog över sångmikrofonen i Pogues när MacGowan 1991 slutligen fick sparken efter många års strul.
B-sidan på Pogues/Dubliners 1990-singel är däremot den mycket traditionella sången "Whiskey in the jar", irländskt stavad whisky i ett krus alltså. Sången har sitt ursprung i Irlands södra bergstrakter och hette från början "The Highwayman and the Captain" men uppgraderades på 60-talet till "Whiskey in the jar" av irländska bandet The Beasley Brothers (gruppnamnet lever nu vidare i Kanada).
Men i mitt huvud är "Whiskey in the jar" i första hand Thin Lizzys stora genombrott. Mot sin vilja spelade det irländska rockbandet, med Phil Lynott i spetsen, in den gamla folkmusikballaden som när den klättrade på Englandslistan våren 1973 lät som en hitlåt med tidlös prägel. Pogues/Dubliners gör sin version mycket snabbare och rockigare och är onekligen inspelad snabbt och spontant med bandets tekniker Dave Jordan och Terry Woods som producenter.
Skivomslagen till båda Pogues/Dubliners-singlarna är tecknade av den engelske illustratören W John Hewitt som under några år i slutet på 80-talet följde med Pogues på turné där han tecknade och skissade gruppen. Bilder som hamnade som omslagsbilder på singlarna och i boken "Poguetry: The lyrics of Shane MacGowan".
/ HÃ¥kan
| << | Oktober 2017 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | ||||||
| 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
| 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
| 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
| 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
| 30 | 31 | |||||
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: