Blogginlägg

Minnet av Stiff är på tapeten igen

Den senaste veckan har på flera sätt satt fart på mitt Stiff Records-relaterade intresse. Det började med den fina Mats Olsson-samlingen med pubrocklåtar där väldigt många i det fina urvalet av material hade Stiff-etikett på sina originalvinylsinglar.
   Sedan fick jag ett uppskattande brev från Tobbe Stuhre i Visby som driver och sköter den underbart informativa och snyggt designade sidan om Stiff Records.
   Tobbe gillade det jag skrivit på den här sidan och ville lägga upp en länk på sin sida vilket jag, hedrad och upprymd som jag kände mig, naturligtvis inte hade något emot. När han sedan bredvid länken skrev ”Håkans Pop is a great Swedish blog, devoted to good music taste. Excellent!” rodnade jag nästan.
   Givetvis la jag upp länken till hans sida och upptäckte i min tur många andra fina länkar på hans sida som gjorde att det ständigt pendlande Stiff-intresset bara accelererade under några dagar. Här kan ni läsa om framförallt singlarna fast sidan knappast är komplett. Och den här holländska sidan är fullpackad med information kring Stiff-singlarna fast den grafiskt och tekniskt är lite haltande.
   Ånyo tändes en liten eld som fick mig att göra efterforskningar när jag själv drabbades av Stiff-febern som till och från aldrig riktigt vill lämna kroppen. Genom alla de visuellt riktigt snygga etiketterna, doften av svart och färgad vinyl samt de inledningsvis kvicka lustigheterna som graverats in på utrymmet mellan skivspår och etikett har det genuina Stiff-intresset varit ständigt närvarande.
   Därför gav jag mig ut på researchjakt. För att ta reda på när och hur Stiff första gången kom in i mitt liv. Mitt samvete vill göra gällande att det genuina intresset inleddes nästan på dag 1, den där historiska augusti-dagen 1976, men sanningen är inte riktigt så glamorös. Exempelvis nämner jag inte Stiff vid namn en enda gång i årskrönikan 1976. Och det skulle dröja till maj 1977 innan jag nämnde/recenserade min första Stiff-skiva/artist.
   I en sammanslagen recension av tre punkskivor förekommer The Damneds första LP. Eddie & the Hot Rods och Ultravox är de två andra. ”Innehåller 12 korta slagkraftiga melodier som all verkar inspelade för att ges ut på singel” var mitt relativt positiva intryck av Damned-skivan.

I samband med den releasen fick jag även samlingsskivan ”A bunch of Stiff Records”, från den svenska distributören Sonet, i min hand. En skiva, där det står det förenklade ”Bunch of Stiffs” på etiketten, som jag aldrig recenserade och då bara upplevde som en del i en smart reklamkampanj för ett skivbolag.
   I juli 1977 släpptes Elvis Costellos första LP, ”My aim is true”, i England men det skulle dröja till 11 oktober innan jag recenserade skivan. Både distributionen och recenserandet av skivor var en ganska trög process vid den här tiden.
   Innan dess kunde jag i augusti meddela att The Damned skulle spela i Örebro i oktober. En konsert som till slut blev inställd av för mig okänd anledning.
   ”My aim is true” tyckte jag 1977 hade en katastrofalt kort speltid (27:10). Sedan skrev jag bland annat ”…har en debutskivas både förtjänster och brister. Däremot råder det ingen tvekan om att karln har en framtid”.
   Killen jag i recensionen kallade karln var vid tillfället 23 år(!) men det där om framtiden kan jag idag nöjt konstatera vara rätt nära sanningen. När jag sedan klämmer i med ”Låtskrivandet är hans starka sida och skivan innehåller nästan enbart hitlåtar av ofantliga mått” var jag nog trots allt rätt nöjd efter första kontakten med en Elvis Costello-skiva.
   Stiff distribuerades vid det här laget av Polygram i Sverige vars professionella syn på det lilla entusiastiska och familjära skivbolaget betydde mycket för Stiffs allt ökande popularitet i Sverige. Som fick till följd att jag i november skrev en lång artikel om skivbolaget under rubriken ”Stiff – ett nytt skivbolag som fick en pangstart!” som var snyggt illustrerad med etiketten till The Damneds singel ”Problem child” och en bild på Nick Lowe.
   Den stora anledningen till artikeln var en mängd nya Stiff-singlar som på kort tid hade hamnat på mitt bord tillsammans med ”Hits greatest Stiffs”, en ovanlig samling med b-sidorna till Stiffs elva första singlar. Ännu ett okonventionellt marknadsföringsknep.
   Sedan gjorde jag en kort genomgång av de aktuella singlarna med Nick Lowe, Adverts, Max Wall, Wrecklees Eric (”Whole wide world” kallade jag Stiffs bästa!), Yachts och Ian Dury.
   Mitt första år med Stiff, 1977, slutade med att jag i den årskrönikan nämnde både Elvis Costellos första LP och Wreckless Erics historiska singel. Och sedan blev Stiff, som ni säkert förstår, en vän för livet.
   Jag lovar att till hösten uppmärksamma Stiffs skivutgivning lite mer koncentrerat på den här sidan.

Det har genom åren släppts åtskilliga samlingsskivor med Stiff-artister. Ingen samling, stor eller liten, är av naturliga skäl komplett. Men ”The Stiff box set” på 4 cd och 98 låtar, som släpptes hösten 2007, är ändå det mest heltäckande.
   I övrigt har jag kommit i kontakt med flera andra Stiff-samlingar, ”Stiff, Stiffer, Stiffest” (21 låtar) och ”If it ain’t Stiff…” (21 låtar), men jag tycker nog ”A hard night’s day”, samlingen som kom redan 1997, med sina två cd och hela 45 låtar är det bästa köpet.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.