Blogginlägg från 2008-05-05
”Momofuku”
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/5 2008.
Elvis Costello & The Imposters
Momofuku
(Mercury/Universal)
Elvis Costello må vara en tusenkonstnär men hans ständiga jakt på nya djärva grepp och ständigt skiftande musikaliska inriktning gör det påfrestande att hänga med i svängarna. Som när han nu , helt utan förvarning, släpper en ny skiva som är ett ögonblicksverk men också innehåller ett par-tre rejäla Costello-mästerverk till låtar.
Elvis blev så inspirerad när han skulle sjunga på Jenny Lewis nya skiva att han plötsligt började skriva låtar med sångerskan och med ens såg ett eget album födas. På bara sex dagar i februari spelade han in låtarna som han skrivit på några veckor efter Lewis-inspelningarna.
"Momofuku", titeln kommer från mannen som uppfann nudlar 1958(!), är historiskt sett naturligtvis inte Costellos viktigaste eller bästa skiva men det är ändå en skiva fylld av mängder av intressanta detaljer.
Här finns exempel på den gamla hederliga Attractions-poprocken, inledande "No hiding place" är andlöst effektiv knockoutstart. Plus ett par tre minuters-låtar, "My three sons" och "Song with rose", som är det vackraste Elvis någonsin skrivit.
Dessutom har jag svårt att inte älska souldramatiken i "Flutter & wow", som gjord för Solomon Burke, och den tungt pianorockiga (a la Beatles "Hey bulldog) "Stella hurt".
Att jag på köpet sedan får stå ut med några stökiga ofokuserade låtar och en svalt jazzig bossanova hör liksom till de moderna Elvis Costello-skivorna.
/ Håkan
"Seaside woman"
SUZY AND THE RED STRIPES: Seaside woman (Epic 8-50403)
SUZY AND THE RED STRIPES: Seaside woman (A&M AMS 7461)
Den här vinylsingeln, som ligger som tvåa uppifrån i spalten till höger, har en lång historia. Från att den skrevs tills den gavs ut för tredje eller fjärde gången (beror lite på hur man räknar) så gick det hela 15 år.
Bakom pseudonymen Suzy and the Red Stripes döljer sig Wings, bandet som Paul McCartney bildade några år efter Beatles sammanbrott. Och Suzy är i det här fallet Linda McCartney för låten är skriven av henne och hon sjunger på den reggaeinfluerade poplåten.
Låten är skriven på Jamaica, cirka 1971, inspelad i november 1972 men gavs inte ut förrän 1977 på en Epic-singel (skivan till vänster här ovan) i USA. Dessförinnan hade låten ingått i Wings scenrepertoar under 1972. Både på den anspråkslösa turnén runt England i en dubbeldäckare där de oannonserat dök upp på diverse universitet. Men även på Europaturnén under sommaren 1972 då de bland annat besökte Sverige för konserter i Stockholm, Örebro, Göteborg och Lund.
Med egna öron och ögon hörde jag och såg Linda McCartney sjunga just ”Seaside woman” på Idrotthuset i Örebro 9 augusti 1972.
Men det skulle alltså dröja till maj 1977 innan låten första gången släpptes på skiva, då enbart i USA. I flera år trodde jag att singeln inte skulle släppas i hemlandet England innan den plötsligt i augusti 1979 släpptes, överraskande på skivbolaget A&M.
B-sida var en låt med den lustiga titeln ”B side to seaside”, skriven av Paul McCartney i Afrika 1973 men inte inspelad förrän i mars 1977. McCartney spelar samtliga instrument men Linda sjunger. Paul hade en idé om att göra ett helt album under den här pseudonymen men det skedde aldrig.
Däremot gavs singeln ut ett knappt år senare, i juli 1980, i samband med en tecknad film om låten, gjord av Oscar Grillo. Den lilla korta (3½ minut) kortfilmen vann kortfilmsfestivalen i Cannes och marknadsfördes senare innan Peter Sellers ”Being there”. Men inte heller det skapade uppmärksamhet eller gav låten hitstatus. Inte heller det faktum att artisten presenterades som Linda McCartney alias Suzy & the Red Stripes ökade det kommersiella värdet.
Vilket inte hindrade ännu ett skivbolag, EMI (5572), att ge ut singeln ännu en gång i juli 1986. Då remixad av Alvin Clark. Fortfarande utan hitframgångar.
Slutligen släpptes låten även på Linda McCartneys soloskiva ”Wide prairie” 1998. Samma år som hon dog i cancer.
/ Håkan
<< | Maj 2008 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: